For a while..

Vägen genom livet! "Livets väg". Det är nog den mest krångligaste väg av alla miljarder vägar i universum! På alla håll och kanter finns det alltid något som ska krångla till och göra allting mycket svårare än vad det egentligen borde vara! Men vem vet, det kanske hör till "Livet"?! Livet kanske är till för att krångla och livet kanske är tillför att uppleva tunga saker och dåliga? Upplea det för att man sedan ska kunna se det bra så mycket bättre! Så att det bra stunderna inte ska bli för många!!

Forts. följer...


You make me smile..

201778-268


 
♥   ♥   ♥   ♦ ♦ ♦ ♦ ♦   ♥   ♥   ♥
HEJSAN :)

Som ni säkert märkte blev det inget "senare" inlägg på bloggen! Hade som vanligt inte tid. Jag måste verkligen lära mig att ge tid! Det är ju viktigt! Men jag gjorde massa annat skoj under gårdagen så för mig gjorde det inte jättemycket! Hur är det idag då? Jo, sådär!! Känner mig konstogt nog väldigt effektiv och positiv idag! BRA!

Snart är det ju dags för ännu ett nyår! Och självklart vill jag verkligen försöka mig på ett nyårslöfte!! Ett nyårslöfte jag ska försöka mig på är något slags av godis förbud! Äter alldeles för mycket godis! Sen vill jag självklart mig på ett "eget" och väldigt personligt! Som jag skrivit: Mitt mål, att må som förr. Inte alls som nu! Det är verkligen det målet jag vill uppfylla under 2008! Jag har flera andra mål i livet! Hur jag ska betee mig och flera andra saker men det allra viktigaste för mig under just 2008 är att må BRA igen! Jag saknar det, att må bra!!

Men hur ska jag ställa upp det? Eller hur ska jag få det målet, den drömmen att liksom komma i uppfyllelse?
Hur ska jag lära mig att acceptera att jag har en tvillingsyster och jag mste lära mig att se det BRA i det! MEn grejen är ju den, jag vill ju se henne som en vanlig syster, för visst är hon mig vanliga syster!

Men iaf, jag måste ju skaffa mig någon sorts taktik, eftersom det funkade ju inte direkt 2007! Kanske måste jag undera ut vad jag gjorde för fel under 2007 för att komma på vad jag kan göra rätt år 2008?
HAR NI NÅGRA FÖRSLAG!?

Jag skriver mer om Nyårslöfte* i senare inlägg! :)

KRAAAAAAAAAMMAAR!!

The rain is falling on my window pane
But we are hiding in a safer place
Under covers staying dry and warm
You give me feelings that I adore


Never I did..

När skylten har slocknat och kassan är klar ..
Nu när kocken har gått hem ... är det bara du och jag kvar..
Du känner inte igen mig men jag satt där i smyg och såg på när du grät..
Du påminner om någon jag älskade en gång..
Jag rinner genom åren längs en älv som är så lång..
Det förflutna hinner upp mig och jag minns alla svek jag en gång förlät
Men du bär din rädsla som en slöja runt ditt hjärta nu..
Vad håller du tillbaka.. jag vet att det är du..
Hey Evelina, har du kvar din röda ros, på ditt vänstra skulderblad?
Väntar du än nu, precis som jag?


Hej :) Ja, låten är Peter Lemarc, hans låtar kan man verkligen DRUNKNA i :)

Hur mår jag? Jo, efter jul och allt och efter att ha haft några dagars lov så mår jag faktiskt bra! Jag har träffat min bästa kompis och haft det roligt! Så jag mår bra! Det är bra, det känns skönt & bra!

Sen kan jag inte låta bli att tänka tillbaka, hur hemskt jag kände precis vid den här tiden för ett års sen! Nu har jag ändå en del planer med mitt liv! Jag vill börja om på nytt. Lära mig nya saker. Det krävs mycket med det är det värt!

En del saker som jag funderat på är att kanske lägga net fotbollen, vilket inte alls är säkert. Bara en tanke! En fundering, eftersom att jag inte alls är lika sugen på det längre! Sen hr jag börjat spela gitarr och ska kanske köpa en Keyboard och börja spela :) Funderar också på saker som hör ihop med klädsmak och stil. Ansikte, utseende mm. Sen har jag små saker som förgyller och ändrar! Ska klippa mig och ta flera hål i öronen! Nu har ju in ingen aning om hur jag ser ut, eftersom min blogg är anonym men ni kan tänka er! Det är säkerrt också svårt! MEn lite "annorlunda" stil har jag nog! Har i vilket fall rosa slingor i mitt hår ;)

Nog om det! Jag känner mig i vilket fall lite starkare! Vilket är väldigt väldigt bra!Dock lite sliten och stressad. Har så mycket med skolan och allt! JAg vet att jag inte ska tänka på det under lovet men det är jättevsårt att inte! Man ska vara klar och jag är ju INTE det! Jag klara det säkert, hoppas jag!

Vi hörs senare ikväll, tänkte skriva ett inlägg då! KRAM!

image264

image265

Blowi'n away..

Ibland känns allt så väldigt underligt och konstigt nog väldigt FEL! jag känner mig liksom fel ute! Att jag inte passar in! Någonstans! Att alla människor ser på mig som jag ibland ser på mig själv, med massa hat! Jag känner mig liksom inte riktigt välkommen någonstans! JAg har så mycket jag vill känna och vill tänka!

Jag vill inte känna paniken i kroppen längre! Den enormt JOBBIGA stressen och paniken över mitt liv! När den oron och rädslan, t.ex för gymnasiet dyker upp, ja då kan jag knappt förklara hur det känns! MIn mage förvrängs helt och hållet och jag blir bara mer och mer arg&ledsen samtidigt! Tillslut vill jag bara göra något för att det ska bli bättre! Vad som helst! Jag vill få bort den jävla irreterade och fula känslan som tar över min kropp!

Jag känner mig.. jag vet inte hur! Panik, oro, rädsla, hat och massa mer negativ energi gtar över min kropp helt och hållet. Det är som ett monster bara tar över och styr min kropp!

Jag ska banne mig skriva en bok! En bok om mig. Mitt liv! Förändringen och monstret! Det ska jag! Det ska jag verkligen! Det lovar jag!

- Min egen berättelse om mitt liv. Ja, det är väl bara att börja berätta.
Jag heter Malin. Jag är en av dom, som ibland HATAR mig själv!


Familj, vänner och hobbys. Allt var jävligt bra innan det monstret anfall mig och kom in i mitt liv. Monstret som för med sig känslan att inte duga. Känslan som bara får mig att vilja falla ner och dö varje gång. Som gjorde mig till ett monster som ständigt var arg och hatade folk. Ja, det oerhört elaka monstret som ger den där väldigt fruktansvärda känslan som förstörde en del av mitt liv. Mitt liv som ung. I ett år och lite till som kändes som en evighet. Som inte försvann. Det kan låta som ingenting men för mig har det vart allt de senaste åren. Som man säger: det är alltid lika lätt att prata om det/berätta om det men aldrig lika lätt att uppleva! Förresten, det är inget talesätt, det är jag själv som har sagt det! Flera gånger! MIljoner nästan..


Hur började allt då? Hur kom monstret inom mig till? Jo, hör ..

En början! Får se. Måste ge mig tiden med!  ps. heter inte Malin, eftersom min blogg är anonym så valde jag att skriva ett annat namn, d.s

image261

image262

image263


Empty sky..

Jokes on me, its gonna be okay
If I can just get through this lonesome day

HEJ!

Nu är jag tillbaka ifrån mina släktingar och det har varit riktigt kul att träffa alla igen!
Men jag måste ändå, tråkigt nog.. säga att jag känner mig lite, jag vet inte! Alltså, det känns som att jag går på en tunn lina som ibland, verkligen är på väg att spricka och jag åker direkt ner i det mörka hålet igen! Men jag vet inte! Jag kan ju ha en dålig dag, som alla kan ibland! Men det känns liksom väldigt jobbigt! Ibland vet jag inte var jag har allt och alla! Jag vet så lite. Det känns så iaf, trots att jag vet lika väl att jag vet mycket!

Men jag vet inte riktigt nog vart jag har mig själv! Som jag sagt till flera, hur egoistiskt det än låter: Mitt mål är att må bra, då måste jag lägga all min kraft på det! Det är det viktigaste för mig! Och det är ändå jag som fått just "mig" och det är ändå jag som är den ända som kan ta riktigt bra hand om just "mig"! Då förtjänar man små saker som man tycker om att göra ibland!

Som exempel, har ni någon gång bara viljat ta det lungt och komma bort från allt? (Vem har inte ?!?!) mitt knep är då att bara ta hand om sig själv! Göra saker man tycker om och då man njuter av livet til fulländå! Ja, hur man gör det är ju en väldigt svår fråga men jag brukar ta mig tid, vilket är viktigt ibland och bara ta ljus upp i badrummet, tända dom, hämta favorit tvålen och favorit schampoot och bara "sköta om sig själv"! En bra sak! Sen kan man göra det på väldigt olika sätt! Nog om det!

En annan sak som konstigt nog har varit i mitt huvud hela julen och längre är varför är jag si och så? En fråga, som också är SVÅR! Jag är nog en ganska så uderlig människa, enligt mig själv! Jag kan verkligen inte låta bli att oroa mig! Alltså, om något hänt eller om någon är det mista som arg på mig då börjar jag nästan skaka. Sen kan jag inte tänka på något förutom det! Alltså, det är jobbigt! jag vill vara som andra, tuffare människor som kan lägga saker åt sidan och trots något tro på sig själva! Lita på sig själva! Alltså, det är något jag VERKLIGEN skulle vilja och behöva! Tilliit till mig själv, att jag klarar det och allt, inte bry mig om allt och alla, säga nej, inte sätta för stora krav  på mig själv och massa massa mer!

JAG VILL JU KUNNA ÄLSKA MIG SJÄLV PRECIS SOM DEN JAG ÄR!

image260

image219
Favorit i repris IGEN!         - Syrrans foton!        

Where the streets have no name..

I want to run
I want to hide
I want to tear down the walls
That hold me inside
I want to reach out
And touch the flame
Where the streets have no name


 

Hej!


Ja, det är kul. för just på JUlafton så sjönk min statistik till häften av vad jag brukar ha! Nej, det är självklart inte kul men det känns ändå bra att folk faktiskt skippar datorn under julafton! Jag la in ett kort inlägg snabbt, under julafton! Men annars, det är ju skönt att veta att nästan hela svenska folket tar ett litet" lov" från datorn! :) Kul också!

Tänkte på det här med läsare! Jag har väl ungefär runt 50-100 unika läsare varje dag, ibland undrar jag hur alla hittar till min blogg! Jag tycker det är JÄTTEROLIGT att folk överhuvudtaget klickar sig in! Sen är inte jag en bloggare på topp som bloggar 5 ggr. om dagen, även om det kanske skulle vara ganska roligt! Jag tycker på ett sätt det är roligare att skriva allt i ett inlägg! Fast jag vet inte, ibland kanske det är jobbigt att läsa för långa inlägg!Jaja, jag hoppas iaf att de mesta som klickar sig in uppskattar texten och bilderna! Usch, vilken rörig text det blev! Aja, det blir så när man är trött förstår ni ;)

Hur gick julafton för mig igår då? Jo, jag måste säga att till stor del var julafton så nuderbar som den skava. Sen kände jag små vibbar hela tiden! Jag tänkte ganska mycket på hur min sitation spg ut förra året och det skrämmer mig faktsitk! Jag vill ALDRIG gå tillbaka dit! Helst vill jag bara glömma det! För den tiden, jag var så osäker, så ja konstig och rädd! Därför är det också roligt att se hur mkt som faktiskt blivit bättre! Jag tycker om mitt utseende och stil så mycket mer, jag är starkare (ibland) ! Allt det, till mycket hjälp av min blogg! TACK!

Nu ska jag åka till min släktingar! Men vi ses (hörs) på annandagen! :) 

KRAM! Hoppas eran jul är underbar! 



image258


image259
                     (favoritirepris)
  

Tunnel of lovee..

GOD JUL PÅ ER ALLESAMMANS!


Jag önskar er en underbar Julafton med massa gott!

KRAM!

image256

image257

Just like heaven..

The more you see the less you know
The less you find out as you grow
I knew much more then than I do now

HEJ :)

Har precis sett filmen "just like heaven" och precis som min mamma så kan jag faktiskt inte låta bli att gråta några tårar då är allt som lyckligast! Men det är ju för att allt i en film är så PERFEKT! Så perfekt som jag önskar det skulle vara eller bli med mitt liv! Jag skulle också vilja hitta just den killen för mig, eller bli just den starka och vackra kvinnan! Alltså, jag kan inte låta på och tänka på sådant under en film! Hur allt skulle vara bra och jag t.ex hade en pojkvän, eller bara någon nära, som jag kunde berätta allt för! Eller bli starkare och tryggare i mig själv! Liksom, då könns det som att ALLT skulle bli underbart, även om det säkert inte alls kulle bli  U N D E RB A R T som i filmer!

Likdant när jag lyssnar på musik och låtar. Just nu lyssnar jag på City of blinding Lights av U2! Jag kan inte låta bli att bli liksom glad? Nej, jag vet inte vad jag blir! Bara liksom så, ja så mycket önskningar bara poppar upp i huvudet på mig! Jag tänker alltid på allt jag skulle vilja ha mitt liv och hur bra det skulle bli då! är jag ensam om det?

Ja, nu är det ialla fall så att det är julafton imorgon! Jag vet inte vad jag känner! Både kul och jobbigt! Rädd för att samma känsla som förra året kommer att hälsa på, som den gör ibland. Oväntat och inte alls välkommen utan tränger sig på som ett jävla monster!!!

Ja, allt vore då bra om jag skulle vara med i en film som skulle vara verklig, en film som skulle leda mitt liv och hela mitt framtid till något alldels fantastisk! Kanske är varje människas dröm, alla utom dom som redan fått sitt fantastiska! Tycker inte jag har fått det ännu, tyvärr! Men det kanske kommer! Jag får väl bara hoppas och vänta, eller vad säger ni?

Nu ska jag i alla fall ta och fixa det sista och sätta min klocka TIDIGT!

GODNATT! Lova mig att njuta av Julafton imorgon! Det är ju bara en gång om året, som man säger :)


image254

image255

                                                                                                                               FOTON: syrran's!


Won't be the last..

Who's gonna break the news that his lady's run loose
yeah it's getting around
I gotta tell him the truth but I don't wanna do it
don't wanna bring him down
Cuz being down with some Jersey Clowns can almost drive you insane...

Hejsan :)

Hoppas att eran 22 Dec. har varit jättebra! Själv har min dag varit helt okej. Faktiskt mycket bättre än okej. Jätterolig för att vara exakt! Ja, nästan lika bra som "fantastisk"! Men det "fantastisk" sparar jag väl till julafton...         ;]

Jo, idag var jag först en sväng på leksaksaffären. Köpte glitterlim till mig själv, vilket alltid är roligt att pyssla med. Sen kom min bästa vän och vi bytte julklappar och hade jätteroligt! Det har jag alltid med henne, eftersom hon är rolig och jag känner henne så väl! Så, det var jätteroligt! Ja, det var i princip hela dagen, förutom endel gos med min favorithund! 

Jag längtar faktiskt till julafton samtidigt som den skrämmer mig endel, eller snarare väldigt mycket! Den mesta rädslan är över att detta årets jul ska bli samma sak och föra med sig samma känsla som det, tyvärr gjorde förra året! Det var ungefär då, som jag började att må och känna de känslor som jag idag faktiskt fortfarande känner då och då. Visst, det har minskat men snälla snälla, jag vill ju få bort ALLA dom jobbiga tankarna ifrån min hjärna och kropp. Dom tär sönder mig mer och mer varje dag! Sånna känslor borde vara förbjudna på jordens, rymdens och hela övriga, universums yta!

Ja faktiskt, tillochmed ute i rymden borde sånna känslor och tankar bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka! Jag vet att jag inte är ensam med att ha jobbiga känslor (sen vet jag att många, kanske inte ens någon känner precis som jag) men att inte vara ensam känns väldigt skönt! Så alla ni människor eller rymdvarelser ifrån yttre "space" hör av er! Om ni känner för att bara ha kontakt och inte känna sig så otroligt ensam! Jag vet att det blir bättre då. Jag får som ett [väldigt bra] exempel hjälp av en otroligt jättesnäll tjej, Johanna är hennes namn! Hon och jag har mailkontakt och hon gör mig bättre och bättre efter varje brev och tröstanade ord! Så maila mig på tvillingsjal.blogg@hotmail.com ifall ni, precis som jag är lite nere då och då. Inget tvunget!! Bara som hjälp! Samma hjälp som jag har fått, av andra!

Vill bara ge dig ett OTROLIGT STORT tack Johanna! För detta året och förhoppningsvis en fortsättning av vårt !mailande" år 2008!
Även Liza och Eva vil jag ge ett stort Tack för året! NI har verkligen varit med mig på en väg till ett bättre liv.

Även min mentor och övriga vänner och familj! Er kommer jag/har jag tacka mer personligt!

Men önska mig verkligen lycka till och en spark i baken nu när det närmar sig julafton. Snälla, låt mig inte vara så nere och gråtfärdig som jag var HELA TIDEN förra året. Gråta är det värsta som finns!

*LYCKA TILL*


image251
You will never know. You will never find out!

image252

Just cause it's christmas and everything! And maybe cause I am in love, in maybe just you!


                                                                                                                                               Foton: Syster's!

Listen to me now..

You don't have to put up a fight..

Tänkte bara att jag skulle skriva ett litet kort (långt) inlägg om självförtroende. Mitt självförtroende för mig själv..
+ allt annat!

Ja, hur är det egentligen? Mitt självförtroende! Själv måste jag säga BRA ! Det låter säkert jättedumt eftersom att jag stunttals sitter och grämer över hur jag ser ut (mitt utseende, så att säga), över att jag har en tvillingsyster plus flera miljoner andra saker. Men jag vet faktiskt inte vad "dåligt" självförtroende riktigt betyder eller är. Vad är det? Räknas det som dåligt självförtroende när man verkligen hatar sig själv över allt hela tiden eller är dåligt självförtroenden när man ibland inte gillar sig själv och sitt liv? 

Själv tror jag att "dåligt självförtroende" är något man rankar själv. Man vet själv när man själv tycker att just man själv har dåligt självförtroende! För egentligen har ju allt man gör, allt man säger och hela livet i princip om sig SJÄLV!  

Allt man gör, det väljer man själv. Allt man säger, det väljer man själv med lite hjälp av sin mun! Allt man tänker, det tänker man själv med ganska så stor hjälp ifrån sin hjärna! Alltså in princip hela livet och alla dess vägar (som leder till miljoner olika håll) väljer man helt själv. Därefter (alla de miljoner vägar&håll) får man högre och högre och bättre och bättre självförtroende.

Så jag har bra självförtroende. Inte ännu för att jag har en tvillingsyster men dels för mina kläder, min stil och mycket mer. Mina kläder är inte direkt från HM's katalog eller någon känd märkes affär från Sthlm ( som jag bara vill tillägga att jag inte har något emot, märkes kläder och de människor som har de kläderna på sig är GRYMT snygga och GRYMT unika) <Bara så att ingen misstolkar!Min stil och kläder är annorlundare. Folk gillar det kanske inte, men de ända de människorna får göra är att lära sig gilla det! 

Så allt, väljer man helt själv. Om jag är kristen, ja då är jag det. Om jag inte är kristen eller bara tror lite på Gud, ja då är det så och jag väljer det SJÄLV

image250
 

You are..

Innan jag lägger in ett längre inlägg om Själförtroende vill jag bara visa er de här bilderna som jag inte kan annat än verkligen gilla!! Alla är tagna av min syster! Precis! Hon kan verkligen fotografera och över det är jag mäkta stolt! Tillochmed jag kan vara stolt :) 

Bra fotat syster! 


image244

image245

image246
 
image247

image248

image249

I shot the sheriff..

Get up, stand up..

Jag är nog en så ganska bra människo kännare. Eller vad det nu, egentligen betyder?! Men jag tycker själv att jag känner och ser på människor vilka som passar mig som vänner och vilka som inte. Sen dom som inte jag ser, och som inte passar som just mina vänner försöker jag ändå hålla god min med. Bara le, vara vänlig. Som man ska va! Sen finns det männsikor som jag verkligen inte står ut med. Med kvaliteter som att skrika väldigt mycket, säga saker rätt ut, tror att dom har rätt hela tiden och man själv fel och endel mer saker! Sådana saker, och kvaliteter på en människa kan jag verkligen inte står ut med eller står ut med att le emot. Då är mitt knep, för att inte hamna i några bråk att bara ignonera. Sen är det svårt att inte le, eller bara titta bort när en människa pratar med en. Men när någon är så irreterande och bara förstör så gör jag faktiskt det! Då går jag hellre därifrån!

Sådanan människor är något som verkligen går mig på nerverna!

Om jag ska vara riktigt ärlig vill jag bara i dom lägena slå sönder något, för att hela jag blir arg som ett bi. Jag blir arg och tror jag ryter lite tillbaka när personen säger något. Men det kan inte hjälpas. Jag kan verkligen inte hålla god min med de människorna.

Om jag ska vara riktigt ärlig, igen :).. så tror jag att det är bra för mig. Att vara arg ibland. Inte bara vara alla människor till lags hela tiden, och vara den " lillasnälla flickan".  Alltså, hon som aldrig är arg! För jag tror jag visar mig lite sådan. För så fort någon gjort något till mig och vänder det som att det är jag som ska må dåligt istället så brukar (brukade) jag bara säga att förlåt då, det var mitt, trots att jag innerst inne kokade! Nu tror jag jag vågar säga: jag har inte gjort dig NÅGOT! Sen, sköter jag det ändå på ett rätt sätt. Men jag tror att det är bra. Att visa att även jag, den snälla sätter vissa gränser!

Nu får ni inte tro att jag är arg hela tiden! Bara på människor som jag tycker inte sköter sig och gör som man ska! Det är något som verkligen gör mig a r g ! ! !

Detta är heller inte riktigt till någon speciell människa, det är bara något av alla dessa saker jag tänker och funderar på när jag tittar på folk..


image243


Hate you or love you..

You and me song..

I kiss you once or twice..

Hejsan :)

Det var någon dag sen, sen jag skrev alltså! Har varit väldigt mycket julklappar att fixa :)

Idag var det alltså Julavslutning! Skönt men lite ledsamt eftersom en snäll tjej i min klass ska flytta! Men annars gick avslutningen bra och så. Kören sjöng, som vanligt! Förra året vad faktiskt jag med i kören, något som INTE skulle kunna tänka mig nu! Konstigt att så mycket kan förändras på ett år. Innan, förra året var jag riktigt stolt över att vara med i skolkören. Jag tyckte det lät som något man var tvungen att kanske bli utvald för, tror tillochmed jag sa det till någon. Att bara de bästa fick vara med :) Jag skulle inte alls vara med i år. Har inte riktigt samma lust för det. Tycker inte det är så roligt! Men självklart, de som kan sjunga och gillar det är ju skolkören en jättechans!

Vissa kvällar, igår var bara en av alla då det känns ganska så tungt. Jag fick den känslan av panik som jag egentligen bestämt att inte få mer. Jag fick panik över livet. Då kändes det också som att jag inte längre hade kvar dig. Som jag kunde prata med då! Men det är okej! Jag får gå vidare. Utan..

Ja, ibland så saknar jag verkligen tiden då jag tyckte allt var betydligt mycket enklare. Också tiden då man gjorde något utan att tänka! Bara gjorde det! För på ett sätt är man vrkligen modigare när man är yngre!

Ha en fin dag!

image241



image242

 
It's a cold and it's a broken hallelujah..


 


Eyes open

It's beginning to get to me..

Ja, frågorna kanske inte fick så många som jag kanske önskade att kommentera och hjälpa till. Men det är bara att gå vidare och kanske få svar från annat håll. Ta nya tag helt enkelt. Jag är i vilket glad att människor runt om läser min blogg! Men om någon vill svara, så har jag kvar inlägget så chansen finns fortfarande...

Dagen har varit en helt okej dag. Jag har tagit upp en del saker, alltså ! "Tagit uppi huvudet"!
En sak är min SO-lärare, han verkar verkligen kunna allt. Alla krig och alla händelser som har hänt! All histori och allt som pågår. Jag skulle verkligen vilja vara en sån människa med den hjärnan, som bara kan och lär mig det jag läser. Visst, det kan anses som att rankas som en plugghäst eller nörd! Men jag skulle faktiskt tycka det vore roligt, intressant att bara veta! Att inte ha lika många saker att undra över! Så det är nog en av mina många drömmer. Att kunna. Vilja lära mig! Det låter säkert jättedumt, men det ser så..roligt ut bara! Att vara så kunnande!

Min dag har annars varit bra! Det var någon dag under dagen då jag fick den väldigt oerhört obehagliga känslan! Den känslan som får mig att tänka: Är allt ett skämt? Varför är jag här, just nu?

Ja, den känslan som man egentligen kanske inte ens är tilllåten att tänka, men ändå tänker på i smyg! Den skrämmer mig verkligen! Den kanske skrämmer er med?!

Nu ska jag snart sova. Har ont i huvudet mitt!

KRAM!

image240

Knockin' on heaven's door!

SNÄLLA SVARA..

Hejsan :) Eftersom jag vet att jag har en del läsare på min blogg så skulle jag vilja be er om en sak. Att svara på två frågor.



- VAD TYCKER NI OM TVILLINGAR?


- TYCKER NI ATT JAG BORDE UPPSKATTA TVILLINGSKAPET ISTÄLLET?



Snälla, ni som har tiden, eller kan lägga ner en minut på att svara, snälla gör det.
Tänkte göra en liten.. Eh, grej av resultatet sen :)


KRAM!




image238

image239


I don't sleep well..

Please save me from this darkness..

Hejsan ;)

Idag har jag träffat Anna. Det gick bra och jag tyckte vi pratade om saker som jag verkligen behövde prata om! Vi pratade endel om mina tankar om tvillingskapet mm. Det gick bra. Jag försökte att så gott som möjligt berätta hur och varför jag tror att jag mår som jag gör. Och vad det är som skrämmer och oroar mig så mycket?

Men sen, och det har jag kommit fram till sen innan att de miljoner av orosmoln som låg över mig ständigt innan faktiskt inte alls är lika många längre. De är betydligt och jag kan säga: Jag bryr mig inte! nu. Jag kan liksom stänga av och nte bry mig. Det var också något vi pratade om. Det gick i alla fall bra och jag ser fram emot nästa träff!

Jag har tänkt på en sak, som flera av er, läsare säkert också tänkt på. Det är: Varför blottar jag mig såhär på internät? Varför väljer jag att berätta och skriva ner flera inlägg hur dåligt jag mår och känner? 

 Mina egna tankar intill just frågan Varför är väl det att det känns bra! Jag skulle aldrig skriva något som känns dåligt eller obekvämt. Som alla andra gör man precis vad som passar till ens egna krav och beslut! Sen är det inte allitd lätt, jag vet som exempel inte vilka människor som läser min blogg, det kan vara vem som helst, någon som känner mig? Sen är det jobbigt för att människor får säkert uppfattningen om att jag är en person med bara mörka tankar, någon som mår jättedåligt alltid! Vilket inte är helt sant! Men vad kan jag göra åt dom uppfattningarna? Inget! Visst. jag kan ljuga och säga att jag ALLTID är glad och ALDRIG gråter och är arg, men det är inte jag! Jag är nog en sån människa som mycket hellre pratar om hur jag mår än sitter och säger att allt är jättebra och inga tårar är fällda. Vet inte vilket som är det bästa att vara, kanske en blanding?

En till tanke, som slått mig sen länge tillbaka är mitt väldigt, både jobbiga och roliga sät att fundera och tänka mycket. Jag kan verkligen inte sätta mig på en buss utan att undra vad den människan ska göra, hur den känner eller tänker. Om jag ser en gammal tant på säkert 90 år, så är känslan jag får; Lämna henne inte, ta hadn om henne! Det är som att jag vill hjälpa. Jag tycker det är hemskt aqtt se någon så skör och gammal som äldre. Speciellt när man ser hur personen lider av det. Som ett exempel idag på bussen, en tant skulle av samma hållplats som mig, jag stannade och väntade så att hon kom av ordentligt och över vägen bra! Det är som att jag vill skydda. Det är likadant om jag ser en gammal gå förbi ett gäng, då vill jag bara gå fram till den gamla och håla i hand. Eller alltså , inte hålla hand, men bara gå förbi samtidigt!

Likadant när jag ser någon med ett handikapp eller ett barn som är ledsen, jag vil skydda det. Jag försöker mig också sätta mig in i situationen! Om jag skulle vara handikapp, hur skulle jag känna mig då. Om ingen satt jämte mig på bussen eller likanande!

Jag tänker nog alldeles för mycket ibland! Men jag ser ändå hela situationen! Jag gillar att tänka och fundera ut saker, sen vill jag gärna skriva upp det. Komma på varför. Jag filosoferar en hel del liksom!

..pratar mycket gör jag med, så ni vet ;)

Men ja, ibland är det verkligen bra att KUNNA tänka! Men ibland känns det som att det skulle underlätta ifall jag inte tänkte..

image235

image236

KRAM!

Dreamer..

Kommer ett inlägg senare, efter besöket hos Anna!


Ha en jättebra dag :)


Beautiful day?

Fortfarande söndag &fortfarande lika stressad? JA!

Det går bara inte att komma ifrån! Men det känns skönare när man har en sorts planering, min planering är en "att göra" lista! Då gör jag allt det och kryssar för när jag gjort något, då garanterar jag att man tänker på annat än att det är Söndag!

Förresten så kanske jag skrev att jag skulle skriva senare på kvällen.. vad jag egentligen menade var att jag skulle skriva efter min träning!  

Det är väldigt konstigt egentligen, för ingen vet hur jag mår innerst inne, mycket skriver jag här och mycketf år ni reda på. Men det är inte många människor jag känner som vet! Kanske 5 st? Ja, fem eller sex.  Mer vill jag inte berätta för. Vem vet, snart kanske jag mår bättre igen, då vill jag inte att fler ska veta eler att det ska bli någon nyhet för alla! Vissa kan jag berättat att jag mår dåligt för men inte alls anledningen varför! För det är just reaktioner från människor som alltid skrämmer mig. Reaktion från någon när jag berättar att jag må dåligt pågrund av att jag har en tvillingsyster. Samma sak med reaktionen från människan som får reda på att jag har en syster som råkar vara min tvilling! Det skrämmer mig mest tror jag eftersom man aldirg kan lära sig att undgå det. Man kan aldrig lära sig just hur det går till och hur man själv ska reagera och göra i sånna tillfällen! Det eftersom att ALLA människor reagerar på väldigt olika sätt och säger allt på väldigt olika sätt. Häromdagen va det en kille i min klass som frågade: Har du en tvilling? Ja, svarade jag självklart! Han sa bara coolt! Sen vet jag inte om det var så att samtalet skulle fortsatt om jag inte skulle gått därifrån men jag gick därifrån lite diskret för att inte få mer frågor!

Det låter säkert jättedumt, att bara gå ifrån "problemet" !! Men för mig är det ingen undanflykt, det är ett MÅSTE! Jag kan inte stå kvar, jag kan inte titta den personen i ögonen eller jag kan inte prata mer med den personen! Det är som att min mun säger nej! visst, som jag skrev i ett tidigare inlägg, efter tio min. en kvart så är jag "tilllåten" att sätta igång att prata igen. Men alltså, det känns på ett sätt som att min kropp stänger av när "tvillingar" eller "tvillingsyster" kommer upp i, kanske främst skolan! Det är som jag skrev, ALLA människor reagerar olika, så reagerar jag!

Det är som sagt, både när jag berättar för någon hur jag mår eller när någon frågar om min syster. Alltså, när jag berättar för någon, vi kan ta Anna som ett exempel. När jag kom till henne första gången och skulle berätta hur jag kände och varför jag ens var där var jag [väldigt] pirrig. Det kändes som att min mage vändes upp och ner och jag mådde nästan dåligt, både fysiskt och psykiskt! Sen när vi satt där och jag skulle berätta, ja så skämdes jag mer. Skämdes för att jag mådde dåligt över någon som jag egentligen borde vara glad för! För visst skulle jag vart glad, men jag kan verkligen inte hjälpa att jag INTE alls är glad och lycklig över det. Jag kan inte hjälpa det!

Jag skämdes i alla fall, senare blev jag rädd. Rädd för just, hennes reaktion. Skulle hon tycka jag var konstig? Skulle hon tro att jag var hela dum i huvudet? Men det gick bra, som alltid oroar jag mig mest i onödan! Men ändå kan jag inte komma över det. Jag kan inte tänka: " Äsh, det kommer att gå bra!! " Min kropp är på något [jobbigt] sätt ALLTID orolig för saker. De kan bara vara att min syster ska på stan, då oroar jag mig! För när hon är på stan så har jag ingen konstroll. Då kan jag sitta hemma och oroa mig väldigt mycket över vilka hon ser, träffar eller går förbi. Jag tror jag är väldigt pedant! Det har jag till och med hört. Jag vill ha kontroll. Speciellt över vart min syster är. När hon är i skolan, ja, då vet jag att hon är i skolan. Då har jag ingen anledning att oroa mig! Men stan och andra ställen så kan min kropp inte låta bli att inte oroa sig. Och när jag är för orolig, när min kropp inte kan bli mer orolig än va den är så blir jag istället arg. Och när jag blir arg blir jag ledsen, vilket leder till att jag tillslut skakar. för en dålig kombination för mig är gråt+ilska, då börjar jag verkligen skaka och det känns som att hela jag är så väldigt liten! Känns som att jag ser allt ur ett annat sätt. Verkligen " a pain in the as" [osäker på staving]

Men det gick i varje fall bra, när jag skulle berätta för Anna, hon tog emot det bra och lät mig prata!

Som jag säkert skrivit 1000 gånger så är känslan när någon nämner min syster obeskrivligt jobbig. Och oerhört svårt att beskriva hur jag och min kropp egentligen reagerar. Men låt oss säga så här. Det känns dött, tomt och alldels tyst inom mig! Kan ni tänka er den känslan, blandad med massa förvirring?

Ja, usch! Nu kan jag verkligen inte skriva mer. Men vi hörs! KRAM!!

image231

image234
                                                                                                  KÄLLA:   http://www.bilddagboken.se/


/kram!


Into the fire..

Söndag. Det är skönt, men väldigt jobbigt och vääldigt stressande! Det får mig alltid att stressa inför skolan! En helg går verkligen snabbt! På fredagen känns det nästintill underbart, det känns som att man har flera dagar att vila i, men istället går alltsnabbt som vinden! Det är både konstigt och jobbigt! Det konstigaste är väl att trots att man vet det, att varje söndag är jobbig och den kommer komma snabbt så tänker man, jag i alla fall aldirg på det när det nalkas fredag! Då tänker jag en än gång; Åh, va skönt med helg! Nu kan jag slappna av!

Jaja, nu är det i alla fall söndag och imorgon är det Måndag så jag får försöka att slappna av så mycket det går!

Imorgon ska jag till Anna, känns som det var igår vi bestäämde det! Jag har i vilket fall mycket att berätta och prata om. Hur jag har mått det senaste,skolan och vad jag känner mm.

Tänkte att jag skriver ett längre inlägg senare ikväll, då jag kan beskriva lie hur jag menar och vad jag ska göra och prata om! Så att ni förstår!

Vi hörs senare då ; ) Hoppas ni får en jättebra Söndag!


image228

image229

ÖNSKAR ER EN UNDERBAR TREDJE ADVENT!!

If not for you..

Hejsan :)

Nu har jag precis vart på staden i julhandlat. Det är roligt! Specellt när man hittar något som passar PRECIS till den personen man är ute efter!

- Jag hittade till min allra bästa vän och till min kusin! Nu ska jag bara fixa det som är kvar!    :)

Angående att "gå på stan", så måste jag säga att jag egentligen inte alls tycker om det särskilt mycket! Jag kan liksom aldrig slappna av när jag är där. Det ända jag tänker på är om någon som min syster är där och kommer se mig eller om jag kommer se någon som jag känner. För jag tycker det är jobbigt! Det är svårt att föklara, som med alla min känslor men jag skulle kunna försöka. För varje gång, precis varje gång någon nämner tvillingar, nämner min syster eller bara säger något som kan leda till att " åh, hon har visst en tvillingsyster" så blir jag rädd. Eller jag vet inte om jag egentligen tycker rädd är det rätta ordet men vi kör på det sålänge. Alltså, i vissa tillfällen känns det som att mitt hjärta dunkar ända upp i halsgropen och jag blir bara arg på personen som säger något. Specielt om den personen vet om hur jag mår. Då blir jag ledsen&arg! En blandning av båda, som kan sen leder till att jag inte vill prata med personen! Alltså, för just den stunden, sen när det har sjunkit in så kan jag börja prata igen! För det tar tid för allt att sjukna in och bearbetas. Det eftersom, jag tänker och mår som jag mår så tar jag varje sådant tillfälle väldigt hårt&tufft! Alltså, på något sätt blir min kropp väldigt kall, och automatiskt tänker jag då: jag hatar mig själv, jag hatar mig själv! Det låter säkert jättekonstigt men jag lovar er, det är DUBBELT så jobbigt att uppleva!

Hur mår jag annars idag? Jo, jag måste säga att allt rullar på. Det går snabbt nu. Nästan för snabbt! Jul snart. jag får snabba mig med köpen! Hoppas ni alla kommer att få en u n d e r b a r jul :D Det förtjänar alla!

/kramar.                             Ha en bra dag allihop!

image226

image227
                                                                                                                                             syster's bilder.


Like a rolling stone.

Hej

Varför känner jag mig stunttals så väldigt värdelös och dum? Ibland känner jag mig verkligen inte värd ett enda 50 öre! Jag känner mig bara i vägen och att det är mitt egna fel att jag känner så. För att jag inte är tillräckligt modig, inte tillräckligt glad hela tiden och inte tillräckligt snygg! För jag tänker endel på det med, utseende mm.

För om man tänker har väldigt MYCKET med det att göra! Utseendet! Vissa jobb handlar lite om utseendet, vissa bara om utseendet! Man dömmer folk efter utseende. Likadan är jag själv. När jag ser någon som kanske anses "ful" , ja, vad gör jag då? Jag brukar väl titta lite extra, undra sen inte änka mer på det! Men visst, jag har blivit bättre på det och tänker mig för. Knepet jag harb är väl att jag tänker på det i min egna sitution. Tänk om det var mig alla skulle titta på, skulle inte jag bli väldigt ledsen då? Och skulle inte jag bli väldigt glad när någon sa hej?

Ja, för utseendet tycker jag är jättesvårt! Jag kan vara nöjd med mitt ibland. Jag kan känna mig ganska "söt" ibland, dock aldrig snygg! Men sen vissa dagar, kvällar när känslan av att man är värdelös är ALLT värdelöst! Då vill jag bara byta utseende och skriver önskelistor i huvudet om vilka jag skulle vilja se ut som.
Det är jobbigt, men brukar gå över.

Värre är det för mina känslor om tvillingskapet. Jag har så svårt för att acceptera det! Jag kan acceptera hene. Men det faktum att jag känner så. Känner mig så värdelös pågrund av att jag har en syster, som råkar vara min tvilling och som jag vet är väldigt olik mig. Jag får bara inte in det i mitt huvud.Det är jobbigt! Jag vil ju känna så, självsökerhet att visst, vi är jättelika men ändå väldigt olika och få har svårt att se skillnaD! Om jag skulle få in det i huvudet skulle det vara riktigt bra och skönt!

Usch, jag hoppas att jag snart kommer må bra. Det är ett år sen nu, sen jag började känna som jag gör. så, det börjar väl bli dags att gå över snart, hoppas jag ?!

image224

image225
                                                                                                                                        Syster's bilder


// kram.

Le treize decembre

HEJSAN!

Nu, med två timmars sovmorgon tänkte jag passa på och berätta hur det gick igår! När jag hade mitt uppföljningsamtal av Utvecklingsamtalet!

Det var som sagt efter konfan på kvällen! Eftersom jag, oftast inte har svårt att prata och få igång ett samtal ( som pappa sa; Du pratade, vi lyssnade) Men vi började prata och det ick bra! På utvecklingsamtal sätter man ju alltid mål för saker man behöver tänka på och göra bättre, även jag hade gjort det! Kommer inte alls ihåg ordagrant men det var välpå ett ungefär att inte bry sig vad andra mtycker och fortsätta jobba på! De målen var ju mer riktade till skolarbetet men jag hade också något litet mål personligt! Att inte umgås med människor som tar energi ifrån en, inte heller bry sig om vad folk säger utan skita i det och gå dit och på vilket sätt man själv vill!

Vi kom också fram till att efter förra utvecklingsamtalet och efter 7:an har det blivit STORA förändringar på hur jag beter mig och tar emot folk! Själv tycker jag att jag inte är lika blyg och orolig längre! Det är en skön känsla eftersom att orokänslan jagade mig hela tiden innan! Men det är skönt!

Vi pratade väl i ungefär i en timme, mentor och jag! Vill inte gå in på detaöjet som sagt men det gick bra! Och vi kom fram till saker som får mig att känna mig glad och bara mer och mer självsäker och som föder mer självförtroende! Jag är väldigt glad över det skall ni alla veta!

Snart kanske mina orosmål över att ha en tvillingsyster kommer att försvinna? Det är något jag verkligen önskar mig i JULKLAPP! 

Som jag säger i slutet av alla inlägg, jag tänker skriva ett till inlägg senare, har massa ideer och att skriva av sig är otroligt skönt!

Kram!

image223
Han är söt!


Le douze decembre

Ja, tänk att det redan är tolfte december! Det har verkligen gått som vinden! Jag tyckte inte alls det var länge sedan sommarlovet slutade och det var dags för skola igen och träffa alla skolkamrater! Det har verkligen gått snabbt!

I vilket fall, nu har jag varit på konfa i några timmar! Vi delade som vanligt in oss i grupper och medans den ena gruppen tittade på film, Skurt :) Så klippte och klistrade den andra! Konfa är rolig! Människorna är jättetrevliga och jättesnälla!

Det som gör mig speciellt glad med gruppen och som känns bäst för mig är det att INGEN, verkligen ingen i gruppen tycker det är svårt med att antingen se skillnad på mig och syster, eller något med tvillingar alls! De gör liksom ingen stor grej av det! Det känns endå som ett bevis på att mina tankat kanske inte är lika sanna som jag inbillar mig att de är! Sen, hälften känner jag sen innan, de har ju enklare med att veta och se skillnad mm. Men den andra hälften, jo faktum är att dom ser skillnad på syster och mig precis lika enkelt! Det gör det roligt för mig! Och får mig på "lite" bättre humör, och "lite" bättre självförtroende får jag nog ;)

Men sen, saknar jag min allra bästa vän på konfan! Hon slutade efter några träffar! Men jag är inte arg på henne för att hon slutade eller något. För precis som alla saker i livet ska man inte känna sig tvingad till något. Själv tänkte jag också på att sluta ett tag på konfan och gör fortfarande, dels då för att "hon" (min bästis) slutade. Och jag började konfan dels för att umgås och träffa henne mer! Men jag saknar henne i alla fall : /

Imorgon tänkte jag skriva ett inlägg om samtalet jag har haft nu! med min mentor! Ett uppföljandet av utvecklingsamtalet ! Inte gå in jättemkt som detalajer men lite smått sammafattning mm.

Min mentor är verkligen bra förstår ni! Väldigt duktig på sin roll som mentor! :) Tack!

Vi hörs imorgon :)


image220

image221

image222
                                                                                                                                Min syster's foton



Kram                                                 : ]                                                                       

Strax

Hejsan på er :) Tänkte skriva ett längre inlägg senare! Nu ska jag på konfa träff, vi hörs senare :)

image219

Nu när skylten har slocknat, och kassan är klar
Nu när kocken har gått hem, är det bara du och jag kvar
Du känner inte igen mej, men jag satt här i smyg och såg på, hur du grät

Du påminner om någon, jag älskade en gång
Jag rinner genom åren, längs en älv som är så lång
Det förflutna hinner upp mej, och jag minns alla svek, jag en gång, förlät
Med ditt skratt, som silver, och ditt leende, som ett flämtande ljus

Hey, Evelina, har du kvar din röda ros, på ditt vänstra skulderblad
Väntar du ännu, precis som jag!  

May it bee..

Ja, nu är jag tillbaka igen! Har haft endel ledig tid, nu när jag vart sjuk och tänkte skriva ett litet snabb inlägg!

" Ödet är en känsla man har av att man vet något om sig själv som ingen annan vet. Bilden man bär inom sig om den man är kommer att bli sann. Det är något man får hålla för sig själv, för det är en skör känsla, och om man lämnar ut den kommer någon att döda den. Det är bäst att hålla allt inom sig! "

image217 image218


Det är ord från självaste Bob Dylan! De står nedskrivna i hans klippbok som heter: Bob Dylan KLIPPBOK 1956-1966 :) De orden han säger och skriver gör både glad och lite skrämd! Det som direkt dyker upp i mitt huvud när han säger det är att om den bilden man ser av sig själv kommer att bli sann är jättejobbigt! För om jag nu, som i detta tillfället i livet ser mig som värdelös, kommer jag då att bli värdelös?

Men sen blir jag gald när han nämner ödet! För ödet ger mig vissa vibbar som säger att det betyder något! Att allt behöver inte bli som det är nu, det är ödet som avgör! Det får mig att på något sett kanske se lite ljusare på vissa saker!

Det han skriver om att hålla inne saker! Det tvivlar jag lite på! Eller jag tycker att man i vissa fall borde välja att berätta saker! Men det är ens egna val! Jag har saker jag inte sagt til NÅGON!

KRAAAMAR!

HEJSAN

Idag är jag hemma! Ont i huvudet är anledning och det passade inte riktigt med en idrottsdag i skolan liksom!

Just nu, eller ibland så känns hela livet ganska så underbart faktiskt! Trots tuffa tider, som ständigt går upp och ner så kan jag ibland inte låta bli att le åt det hela!

Det finns folk som har hjälpt mig genom HELA året då jag mått, ja, riktigt dåligt! De är människor som jag ALLTID kommer att vara så glad över och tacsam över! DE är allt från okända människor på min blogg, till mentor, familj och min Bästa vän!

För många andra kanske inte har, haft den turen att ha en sån allra bästa vän som jag känner att jag har! En vän som jag känt sen barnben och vart med ända sens dess! Vi träffas inte lika ofta längre och det är jobbigt, för helst skulle jag vilja kunna träffas varje fredag som vi gjorde en gång i tiden! Men det är mer nu, vi är äldre och hinner inte lika mycket! Det är väl bara att acceptera! Trots att jag skulle så gärna vilja träffas mer! 

Men hon, ja, hon är verkligen min bästa vän och jag är Ö V E R L Y C K L I G att jag ens får vara kompis med henne! För hon gör mig glad och trygg! Tack så mycket!  


Ibland får jag sådan panik! Verkligen panik och då spricker det i HELA min kropp! Det är då det känns som att jag bara vill säga: skitsamma! Men kan det ändå inte! Alltså, jag blir så arg, så arg att jag bara vill slå sönder allt i min närhet! Det är jobbigt! Jättejobbigt! För det får mig att känns mig ännu mer dum och värdelös för att jag inte kan kontrolera mig själv! Men sen ångrar jag mig ändå efter, vilket är bra tror jag! Men att bli arg, för mig händer så ofta. För ofta skulle jag nog säga!

OCh jag vet inte hur jag ska göra för att komma över mitt dåliga sjä'lvförtroende! Jag vill ju så gärna gilla mig själv, för den som jag är! Jag vill det jättegärna! och inte bry mig ett skit om vad andra tycker om mig!

Har ni något knep hur jag kan lyckas med det?

Nu ska jag krypa ner i sängen igen! Trots att mitt huvud är lite bättre..

image216

Blogga

Ja, statistiken har verkligen fått mig att få tillbaka suget att blogga :) Hoppas att det är helt okej med er för med mig är det bara roligt och skönt att skriva av mig här på min, snart ettåriga blogg ;]

Idag, eftersom att det kom endel i vägen kunde jag inte träffa Anna! Men jag ringde henne och fick en ny tid nästa mändag! Vilket funkade bra även med skoltiderna&lärarna eftersom jag missar, ungefär en halvtimme på sista lektionen!

- Jag läste på en blogg häromdagen som hade skrivit att hon funderade mycket på vilka människor som läste hennes blogg och att det var som att hon skrev den, till dom! Alltså, det är svårt att förklara eftersom jag inte heller kommer ihåg ordagrant, men hon skrev att om några i hennes klass/skola kanske tittar på hennes blogg dagligen kanske hon inte kan skriva vad som helst! Alltså, att man helt enkelt känner sig tvingad att skriva visa saker och lämna vissa saker utanför pågrund av en speciell läsare!

- Själv känner jag vlä inte riktigt samma känsla, mer pågrund av det att jag har en anonym blogg och inte gett ut den till alls många i min närhet! Men, ibland känns det ändå svårt att skriva precis va man vill! Jag vet inte hur ni känner, men min blogg är främst för att få mig att må och känna mig bättre! De är ju mitt främsta mål just nu!

- Visst kan jag ibland undra vilka mina läsare är! Men ändå, jag har ändå ingen viljan över att få reda på vilka de är!

Jag är tacksam över alla som ens dyker upp på min blogg! :)

Dagen idag har kännt väldigt konstig på något sätt! Väldigt annorlunda! DEn känslan kan ibland kännas som den värsta! Det har kännts så fel! Trots endel roliga saker har det aldrig riktigt glänst till! Men som sagt, jag är ju inte på topp än, men det kommer! Så småningom hoppas jag!


Vi hörs imorgon med flera inlägg och flera funderingar från mig! Som sagt, jag är oerhört tacksam över ert stöd!

Kramar!


image214

image215


TVÅ VECKOR TILL JUL :)

Oj

Ja, verkligen oj! Statistiken på bloggen har varit väldigt hög de senaste dagarna! Roligt att ni läser min blogg :)

Tänkte bara skriva ett ganska så snabbt inlägg egentligen! Jag ska eller skulle till Anna idag egentligen men tror jag kommer att ändra tid till på nästa måndag, det beror på om jag hinner idag! Jag får väl ringa henne lite snabbt!

Jag är inte helt säker på om Anna läser min blogg sådär jätteofta men jag skulle vilja berätta för er hur det har gått att träffa henne!

Jo, Anna jobbar som kurator! Jag tycker det har gått jättebra att prata med henne! Det har inte varit några större problem! Ibland kan jag nog ha svårt att prata och säga precis det jag vill och tycker men i det flesta fall tror jag att jag pratar på ganska så mycket om det jag beehöver! För man märker när det hjälper! För mig är prata ett sätt att bli bättre och känna sig, i vilket fall lite mer glad! Trots hur svårt det är ibland!

Vad vi pratar om känns det dumt att gå in på här, men det är i vilket fall jättebra för mig och mina funderingar! Jag kan ju bolla lite fram och tillbaka vad jag tycker om saker och ting! Hur jag känner och tänker! Och så får hon säga hur hon ser det och tänker! Så det funkar verkligen som det ska! Hon läste också mitt brev som jag skickade till och med första gången jag skulle besöka henne ! Ja, jag var verkligen nervös min första träff med henne, eller inte nervös som man är när man ska sjunga eller dansa framför skolan eller något! Mer den nervösa känslan man har när man undrar! Eller jag ville och hoppades så mycket att det skulle bli bra! Att jag skulle trivas med att prata med henne! Och bara så ni vet; Jag trivs verkligen! :) 

Ja, nu måste jag nog skynda mig om ja ska hinna allt innan det är dags att cykla till skolan :)  

Kram!



 

image212

image213


Tusen stjärnor som tindrar
Glitter så långt jag ser
Av juleljus som glimmar vill jag ha mer

En show glöms bort om den bara visar upp
effekter som man knappast anar
Så ge mig trettio grader kallt
tomtar överrallt och en skog av gröna granar
Jag vill ha snötyngda hus, tusentals ljus
kulörta kulor i drivor
Bjällerklang som akompangemang och alla julens skivor

Jag vill ha mer jul
ge mig mer jul
Jag vill ha mer jul
ge mig mer jul

HEEJ

Ännu en vecka har gått och mycket har hänt!

Fortfarande är det mycket i skolan  med denna tjejen men faktum är att jag faktiskt lärt mig mycket av det. Jag kan hantera det på ett annat sätt än innan! Jag kanske skrev det i mitt förra inlägg med, för det är sant och väldigt skön känsla!

Men, ibland får jag ju mina hemska stuner då jag verkligen inte vet hur eller vad jag ska eller kan ta mig til! Då känns allt så väldigt värdelöst att jag bara vill, försvinna från jordens yta och verkligen ALDRIG komma tillbaka! MEn sen tänker jag på det jag missar om jag gör så! Så det är både ock. Det är svårt! Ja är väldigt förrvirrad när det gäller sånt! Men ibland känns det verkligen hopplöst!

Alltså, det här tycker jag är väldigt svårt! Jag är så rädd för folk reaktion när det gäller Tvilling! När de får reda på det!
Kanske just gällande framtida pojkvän och vänner mm. Det är liksom en känsla som ligger och trycker i kropppen på mig! Jag hoppas bara atta det går över snart!

Just, det! En ganska så viktigt sak! Nu är det ungefär exakt ett år sen sedan jag började må som jag mår och få mina känslor och tankar! Det var vid julen i 7:an mitt sätt att tänka och fundera började vändas emot mig på ett jobbigt sätt. Det känns jättekonstigt att jag faktiskt klarat av att klara mig igenom så många dagar av illamående och gråt! Jag tycker det är väldigt svårt att ens tänka att jag än gång inte ens känt som jag känt! Altså, att jag faktiskt tyckt det har varit helt okej med en tvillingsyster! Men under året har alt inte bar gått neråt! Det finns massa som har blivit så mycket bättre och jag har blivit bättre på! En sak är väl att inte dömma andra lika snabbt! Eftersom att jag själv är rädd för när folk dömmer mig! Det är väldigt positivt tycker jag!

Men jag vill så otroligt väldigt mycket att allt ska bli bra igen! JAg vill känna mig levande och må helt bra! JAg vill verkligen det! Men jag är ju en bit påväg :)

Angående konserten jag skrev om förra veckan vill jag bara meddela att jag fick biljetter och är lycklig! Det var jobbigt ett tag där när jag fick reda på att familjen skulle med! jAg todde det der en Pappa&Dotter sak! Jag önskade mig väl det! Men jag får se, som det känns nu vill jag uppleva det kanske med att stå själv med massa jungande männskor runt mig!

Och angående piercing så är det fortfarande något jag vill! Och jag hoppas inte ni, mamma och pappa har några större invändningar! För mig skulle det vara som ett slut eller stopp! Det är svårt att förklara min nästa vecak kan jag förklara mer! Men det är verkligen en "dröm" som jag vill! Trots människor som tycker det är en dålig ide! Det känns bra!

Nu ska jag nog gå och lägga mig snart! Sov gott allesammans :)

Min blogg, tvillingsjäl*, tror jag gjorde den någon gång i Mars 2007! Den är verkligen en räddare i nöden! Lika så ni! Läsare och ni som kommenterar! Tack, för att ni gjort det möjligt!

image210


image211

JAG SAKNAR MITT PORÈC <33


HEJ

Hej alla läsare :)

Just nu känns mitt liv ganska så underbart! Jag har jättemånga underbara vänner som helt och hållet kastar massa kärlek och värme på mig! Speciellt min allra bästa bästis :) Hon är såå bra och får mig ALLTID på gott humör :)

Samidigt, om det jag skrev om i förra inlägget har jag lärt mig otroligt mycket av det! Lär mig fortfarande. Jag har lärt mig att hantera allt bättre. Om detta skulle skett i 7:an skulle jag nog mått så illa, verkligen illa att jag spytt. Jag lovar, jag skulle inte kunna leva ett normalt liv ifall detta hade hänt då. Men under året som gått har jag fått mer och mer självförtroende! Det är jättebra för mig och jag tror mer på mig själv! Jag förstår fortfarande inte varför det är som det är för att jag har ALDRIG hört något liknande innan. Men jag har sagt till!
Hon skickar massa sms hela tiden så jag sa faktiskt: Sluta skicka sms, säg det till mig istället! Men då svarade hon med:

- Jag har inte skickat sms på tre dagar!
 
Jag bara: eh! Men hon förstod nog iaf att jag menade allvar med det. Annars får jag väl säga det en gång till ;)

- Sen är allt inte frid och fröjd! Jag tänker fortfarande såå för mkt. Det känns om att jag aldrig kommer bli accepterad och jag är väldigt orolig för gymnasiet. Jag vet inte om det är bra att gå på olika skolor eller samma för mig och min syster. Jag vet inte det. Verkligen inte! Jag är väldigt orolig för vad dom från min skola ska säga när dom ser mig syster. Alltså, när dom får reda på att jag har en tvillingsyster!

I vilket fall, pappa tycker inte jag ska tänka på det nu! Och han har väl rätt!

Jag vet faktiskt att jag och syster är lika. Ja har accepterat det. Men självklart, blir jag så sårad när någon säger det. Som på julmarknade. Jag var så sårad. Kändes som att få en kniv stucken rakt i hjärtat! Men det är ordnat nu! Det har inte läkt men är påväg skulle ja kunna säga!

Jag vet jue, att systrar kan vara precis lika lika som tvillingar! Jag har bara två exempel i min klass. M och hennes syrra är så lika så att jag skälv trodde att dom var tvillingar! Och S, och hennes yngre syster är verkligen såå lika! Hon har tillochmed sagt att folk tror att dom är tvillingar!

Sen hjälper det för mig att tänka på Konfan när någon säger att vi är lika! För INGEN har under hela tiden där, eller INGEN har tvekat när det gäller våra namn! Alla kunde se skillnad sen första träffen. Tillochmed dom som aldirg träffat oss eller sett oss innan! Så det är något som hjälper MYCKET!

För jag vet jue att vi är olika. Vill som sagt inte lägga in några bilder eftersom att de är en anonym blogg. Men vi är det! Väldigt.

Sen har jag två tillsaker att berätta. Från mitt "Anonyma Liv"! Dels, det är en konsert som jag vekligen drömmer om att få gå. Jag HOPPAAS innerligt att vi får biljetter! Det skulle vara det bästa som hänt i hela mitt 14-åriga liv!

Sen har jag faktikt funderat på att skaffa en piercing. En mouche! Det är olika reaktioner på det. på bra och dåliga. Men det är ändå mitt val. När jag fyller 15 år  eller innan (beror på) är det mitt val hur jag vill göra! Det är mitt val att göra. Jag vil faktikt ha det. Jag har tänkt! Och ska fortsätt fundera, men jag vill verklieg. JAg har själv, anonyma (igen) speciella anledningar till varför! Som jag kanske inte kan berätta för någon, men som ni alla, även pappa ska veta betyder och gör mig mycket starkare! Det är mitt sätt att hantera allt!


- JAG HAR ACCEPTERAT MINA KÄNSLOR NU! NU GÄLER DET BARA ATT ACCEPTERA HENNE!

image208

image209

RSS 2.0