tvillingsjalblogg@hotmail.com -

Vilket spel är det du spelar?

Hej igen. Nu ska jag berätta precis hur allt ligger till i skolan och hur mäkta förvirrad jag är. Dock utan namn!

I sön. så var jag med en kompis. Eller två klasskompisar men det är egentligen bara en som är i centrum för det jag ska berätta. Vi hade jätteroligt. Jag hjälpte min kompis med att skaffa blogg och vi gick ut och gick på deras område.
Sen åkte jag hem och allt var bra. Ända till ganska så sent på kvällen..

Då fick jag ett sms, av min andra klasskompis. Det stod att hon var jävligt trött på oss och mkt mr som jag inte riktigt känner för att nämna i bloggen. Men iaf, det kom mer sms. Om hur dåligt hon har mått och att vi inte bryr oss. Hon messade samma mess till oss båda, det fick vi reda på genom att vi messade varandra genom att vi såklat undrade vad som pågick! I vilket fall tänkte inte jag jättemycket på det utan gick till skolan, ganska som normalt på Måndagen.

Men det blev inte normalt. Isället var det vääldigt mycket gråt och konstigheter. För båda. Eller alla tre skulle jag nog vilja säga.

Eller jag vet inte egentligen hur det här ens började, för jag förstår verkligen INGETTING! Det är fakta och jag är alldeles förrvirrad. Sen kan jag inte hjälpa att varje gång telefonen piper tilll och ropar sms, så blir jag så rädd. Att jag ska få ett till sånt sms. Ett sånt sms som nästan skriker till en: DU ÄR EN DÅLIGFULÄKCLIG MÄNNISKA!

Har i vilket fall pratat mycket med min mentor, som har hjälpt. Men fortfarande fattar jag inget. Känns som att hon ändå vill ha kvar oss, kontrolera oss. För ibland för jag glada sms, ibland ilska och fyllda av hat.

Så min fråga är:

VILKET SPEL ÄR DET DU SPELAR EGENTLIGEN?

Det är i varje fall inget jag känner igen! Just nu skulle det bara kännas bra att kunna säga: Jag lägger mig, jag ger upp. Vill inte vara med i det här längre! Men det går nog inte, tyvärr!

Det är jobbigt med det här ovanpå allt annat i min skalle. Jag tänker så mkt så att det gör så ont i hela kroppen.
Jag tänker på allt, syster, skolan &kompisar. Och jag kan inte sluta göra det heller. Detta gör verkligen ONT!

Ledsen för denna sluddriga förklaring, men eftersom att jag själv inte förstår något så är det svårt att förklara!

Ska jag förlåta, gå igenom samma visa igen? jag vet verkligen INTE!

2007-11-22 @ 09:09:58 Permalink mitt liv Kommentarer (1) Trackbacks (0)

förvirrade.

Jag fattar verkligen inget av inget som händer nu. KOmpisar är arga, sura över sakwer jag inte förstår. Ni förstår säkert inte nu, men när jag kommer hem från skolan så ska jag ta det igen. Eller jag ska inte ta det igen, men jag ska förklara bättre! Jag kmr icke nämna några namn, men jag kommer berätta. Mina känslor!

Kramaar,

2007-11-21 @ 08:15:57 Permalink mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks (0)

trött

Jag är så mäkte trött på att känna och mår som jag mår. Att känna mig ledsen ibland när jag ser på mion syster. Ledsen för att jag mår dåligt avd et Det är säkeert väääldigt svårt att förstå sig på mig, det förstår jag, men ändå, försök sätta er in i mina problem, att tänka hur ag tänker. Det är jooobigt, så jobbigt. Men ni kanske också har egna problöem och fuderingar, då vet ni ju ungefär hur känslan är när man inbillar sug att det inte finns något att göra på jorden , man är värdelös och borde hängas. Alltså den känslan, är nog den värsta känslan jag vet.

Jag är verkligen så mäkta trött på allt. Jag vil bara klara mig igenom det såkallade stadiet.

Fan, hjääälp mig!

2007-11-15 @ 07:55:48 Permalink mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks (0)

a

Jag vill inte berätta precis vad som hände igår men ni märker kanske att flera inlägg är borta. Jag kna inte söga mer än att igår blev jag arg och ledsen, jag skulle radera ett från början eller två, men sen nör jag såg allt blev jag så arg, Så arg för att jag har skrivit det. Att jag mr så dåligt. Det är jobbigt att se på det. Väldigt jobbigt. Det ät ufft att läsa och se dom gångerna, som man på ett sät kommer ihåg hur man mått då men på ett sätt förträngt. Då är det jobbigt att läsa igen, så jag är ledsen att flera försvann, men jag var tvungen.

Förlåt.

Igår brast det iaf, jag var ledsen långt in på kvällen, vissa kvällar kan jag inte hålla det inne hela tiden heller. men pappa fanns där. så tack.

Men trots allt det jag skrivit nu, kan jag inte låta bli att säga att jag i mig själv blivit lite starkare för det har jag och det vet jag. Jag klarar mer.

Och pernilla ( mentor) förlåt för att jag tog din penna. Du ska få en av mig också. Ville bara säga det. och att du är bäst av alla mentorer i världen.

Kram.

2007-11-08 @ 08:29:12 Permalink mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks (0)