I'm not there

just nu har jag suttit framför tv:n. i två timmar och tio minuter. jag har sett filmen I'm not there. och. och det var otroligt. Helt otroligt. i love love bob dylan. det var otroligt. vet inte hur jag ska förklara. han är otrolig. åh. detta var den bästa film jag någonsin sett. detta var inte bara det. detta var en av de bästa stunderna i mitt liv.

i love love bob dylan.

one man come in the name of love,





åh, älskade u2. älskade musik. jag älskar er. jag älskar dig.
och. nu. nu ska jag ha en såndär mysig kväll som jag hade en annan kväll. en sån där. göra allt jag vill kväll. åh, det är fint!

vänta inte til gryningen när du längtar ,

   
Första raden: Tess & Little Wille John
Andra raden: Evelina & Sången dom spelar när filmen är slut

De här fyra låtarna skulle jag vilja säga är peter's mest kända. Men han har skrivit så mcyket låtar mer. Så mycket låtar som är precis lika fina. Och, ibland. Ibland känner jag som Dylan, ibland är varje ord värd en egen låt. Bara för att det är så fint. Bara för att det är så vackert. peterlennartmarcus,          senast jag såg änglarna.


unga peter. i nättröja och allt. kan inte bli bättre.

lyckliga ögon.




Dockor. Dockor i alla sorter. De är vackra. Så otroligt vackra. Har hundra och åter hundra bilder på dem i min dator. De är så fina. Så vackra. När jag var en liten flicka. Då var de mina bästa vänner. Det fanns bara dom. Jag kunde sitta i timmar och fantisera om vilka bra vänner vi var. Vad alla hette. Och vem som var gift med vem. Jag köpte klänningar i massor. Jag sydde kjolor. Jag klädde dom i sprakande färger och färgade håren rosa. En gjorde jag till punkare. En till prinsessa.
Det var kul. Det var mysig t- på något sätt, att ta upp dom. Hålla dom i min hand. Byta klänningar. Byta kjolar. Det var vackert att se. Se dom. Mina vänner. Vänner som jag lekte med varje dag under min barndom. Jag blir glad. Hela jag.
Det var fint. Och min vänner. Dom var lika fina som dom alltid har varit. Och någon gång hoppas jag att någon får uppleva samma glädje med dom som jag gjorde, en gång i tiden och faktiskt. Fortfarande gör. glädje.
 
 
..och, så mycket mer bilder kommer duka upp. Även på mina häst vänner. Oh, de. de är lika fina. 

Och bara njut en timma till, du vet så väl vad jag vill
Jag vill se dina, lyckliga ögon, lyckliga ögon, lyckliga ögon igen.

kan du höra hur jag sjunger,

jag tänker sällan på dig
ifall du undrar
nästan inte alls, bara när jag blundar
du är som försvunnen, i skymundan
minns dig knappast, bara när jag blundar.




Nu är jag trött. Trött i kroppen. Trött i ögonen. Trött överallt. Men. Jag gjorde en kanon insats. Det var skönt. Så otroligt skönt att äntligen kunna ge järnet. Äntligen få den kicken. Kicken som ger mig allt. Som ger mig orken. åh. ibland älskar jag mitt knasiga lag. ibland älskar jag min lilla fotbollsförening. Men framförallt. ibland älskar jag fotboll, så mycket.

sport ger glädje. vänner ger glädje. glädje ger liv.

imorgon ska jag ha en mig dag. det behövs. rekommenderar det. det är bra. så bra!

bara när jag blundar

Det är mycket stress nu. Framförallt mycket med skolan. Jag känner press från alla kanter och håll. Det är tufft. För jag vill bli bättre. Jag vill göra mitt yttersta. Jag vill kunna gå ut och inte ångra något. Jag vill kunna börja gymnasiet som jag vill. Känna att jag gjorde det jag kunde. Jag kunde inte mer. Jag vill känna mig nöjd.

Och jag vill börja denna termin bra. Jag vill komma ifrån att känna mig just stressad. Jag vill ha koll på allt. För då. Då blir det inget stress. Men jag måste lära mig att planera bättre. Det är ett måste. Verkligen! För då. Då är jag övertygad om att jag sen kommer må bättre. Vara bättre. Bli en bättre människa helt enkelt.

Jag har några funderingar. Eller många. Över allt och ingetting. Både bra och dåligt. Dåligt och bra. Tankar om min framtid. Tankar om nuet. Jag försöker verkligen att fokusera just på nuet. Ta vara på varje dag. Ta vara på varje dag precis som att det vore den sista. Ta vara på varje stund. Varje minut. Jag vill kunna det. Jag vill kunna skapa mig själv mer tid. Tid för saker som verkligen betyder mycket för mig. Vänner, såklart. Kärlek, såklart. Dikter och ord, såklart. Musik, solklart!

Det ska bli bättring. Jag lovar. Både till mig själv och till er. Jag lovar. Oh, nästa vecka ska bli en såndär perfekt vecka. Jag ska veta. Jag ska planera. Jag ska vara flitig. Oh, håller tummarna.


oh, vet inte hur jag ska förklara. hur jag ska säga. men snälla. lyssna på en peterlemarc skiva, finns inget bättre än hans ord. oh.


början på en lång historia,

oh, nu fick jag en sån där vacker känsla. min pappa. min fina pappa berättade. han läste mitt arbete, som vilket vanligt som helst men ändå. ändå fick jag en bra känsla. en fin känsla. ett minne. jag tänkte på en stund i mitt liv. stunden då pappa läste texter varje kväll för mig. när jag fick höra hans välbekanta röst varje kväll och alltid somna lika gott. jag kommer ihåg så väl. mormors och morfars fina hus. underbara hus där jag har spenderat många dagar med underbara släktingar. lekt och busat. myst och haft det fint. sängen nere i källan. dit jag alltid sprang när jag inte kunde sova om natten. när en mardröm dök på mig likt ett monster eller när jag bara kände en längtan att ligga omsluten i min mammas varma famn. känna trygghet så stor. oh. vad bra. oh. vad fint. det är kärlek. och jag kan inget annat än le. le och minnas. det är så bra. och jag saknar det. och jag saknar allt.

jagälskarer.

(och, peterlemarcs musik är fin så fin. vacker så vacker. oh. )


det är kärlek.


försvinn.

som en kall vind dök du upp vid min sida.
som ett mörkt moln hängde du dig kvar
med ord så elaka och med miner så hånfulla
jag önskar jag hade modet att be dig gå
jag önskar jag hade styrkan att säga ifrån
men du kom och du tog.
du bestämde och du krävde
fortfarande känner jag orden jag fick
fortfarande känner jag slagen så hårda
när ska du försvinna?


försvinn. för jag behöver inte dej mer.





cause the flower are.



precis.


the sky is crying

Jag vet inte vad känslan kallas.
Jag vet inte varför jag känner den.
Men jag vet att det har något med dig att göra.



i hope it's love.

i had a jukebox


Promenad med en fin liten kompis. Väldigt mycket bilder blev tagna, och flera kommer senare.
Just nu försöker jag klura ut hur jag ska hinna med mitt liv. Hur jag ska göra för att lyckas hinna allt jag måste göra, och vill göra. Det tar sin tid. Bara att fundera ut det. Men jag ska ge mig det. Tid ska jag ge mig. Det ska jag!

Och, jag hoppas att alla får en jättejätte fin dag. Ta vara på dagen.

loose ends.

Jag blir så glad. Glad åt er. era kommentarer. Det finns inget finare än ord. Ord som värmer. Ord som glädjer. Oh, jag vet inte hur jag ska uttrycka min glädje. tusentals tack. tusentals kramar. tusentals hjärtan.

Dagen var fin. Jag har en ny kille i klassen. Han verkar vara en jättebra kille. Det är svårt att bedömma efter bara några dagar. Men jag. Jag gillar honom redan. Själv tycker jag att han är hur modig som helst. Han berättade att han redan bytt skola flera gånger, och att det här var hans fjärde klass. Det. Det måste vara tufft. Och, jag är osäker på om jag skulle klara det. Det gäller att man är stark. Stark i sig själv. Och jag tror han är det.

Trots att det inte syns. Han är den som mest håller sig i bakgrunden. Pratar gärna inte mycket, och gärna tyst. Inget dåligt med det. Inte alls. Bara han är trevlig och beter sig bra så är han en toppen kille. I mina ögon. Men det gjorde ont i mitt hjärta när han kom in i klassrummet första gången. Första intrycket av honom var att han var ledsen. Att han inte ville gå de där sista stegen in i klassrummet. Jag fick så ont i hela mig, när jag såg hans ledsna ögon. Men det kanske bara var jag. Det kanske var fel. Killen kanske ville det här. Men det var mitt intryck. Jag vet inte. Jag kände i vilket fall att om ingen kommer ta hand om honom, ska jag bli hans vän. Även om jag så skulle vara hans ända.

För att. Han påminner mig så mycket. han påminner mig om min vän som gick i min klass under första året. En kompis som sedan blev en nära vän. Otroligt bra kille. Underbar på alla sätt. Dessvärre verkade det inte finnas många andra som såg det. Dessa två killar är lika, men otroligt olika. Men situationerna är lika. Och, jag får otroligt stora känslor fulla med saknad. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur det gick med våran vänskap. Men det var fint. Så länge det varade det. Det var jättefint!

oh, nu måste jag snabba mig i säng. Man blir trött av en fullspäckad dag. Det blir man. Och jag måste säga, att det jobbigaste med skolan är all tid man missar. Helst av allt vill jag bara sätta mig ner, med antingen min bok där jag skriver min poesi, eller en bok full med vackra meningar ord. Jag vill lyssna på musik. Kanske Sophie Zelmani, eller Bon Iver eller varför inte Dylan - poeten själv? Jag vill också sätta mig och fingra på mitt fina piano. Åh, det vill jag göra. Istället kommer jag hem från skolan fyra, skriver lite på datorn, så mycket jag hinner, äter, tränar, och skriver läxor i massor. Men. Jag måste lära mig att ge mig tid. Oh, det ska jag göra. Och det ska jag tänka på hela tiden!

Imorgon är det en ny dag. Underbart!


jag återkommer med massa imorgon. då är tiden min. och ni är så rara.


precious burden


jag älskar böcker. det är så fint. det är så bra. när jag bli stor. när jag blir äldre. då. då ska jag skriva. jag skriver redan nu. men då. då ska jag skriva massor. massor av text. massor av ord. massor med böcker. det är fint. jag älskar böcker.

godmorgon,

Just nu sitter jag här. Trött men ganska glad. Glädjen igår tog aldrig slut. Den fortsatte tills idag. Och idag komer vara en toppendag i skolan. Det är jag helt säker på. Jag är dessutom överlycklig då min allrabästa vän kommer hem. Oh, just nu leker livet.

Det är inprinsip en sak som tar stor del av mina funderingar och tankar. Just nu är jag 15 år. Har precis börjat 9:an och mår bra. Men jag vet att jag har ett ganska stort val framför mig. Gymnasi valet. Just nu har jag och min tvillingsyster gått helt olika klasser. Helt olika skolor. Det har till viss del varit jättebra, men till viss del sämre bra. Men. Grejejn är den att jag skulle gärna gå på samma skola som henne, det gör inte mig någoting, jag vill bara inte hamna i samma klass. Och, det är det som gnager. Jag vet inte hur jag ska göra. För det första så vet inte jag vad jag ska välja, eller vill välja själv och för det andra kan jag inte bestämma vad hon ska välja. Men samtidigt blir jag arg.

Jag vill inte känna detta problem. Jag vill bara njuuta av hur bra jag har det nu. Men samtidigt. Jag blir arg. För det finns en linje jag länge viljat välja. En linje och en skola. Helt plötsligt är det samma sak för henne. Och jag vet, hon får välja vad hon vill. Men, men jag vet inte. Det blir så jobbigt! Oh.

Det var just det problemet som gjorde att jag inte somnade förren klockan var midnatt igår.

..men nu. nu ska jag bara njuta av ännu en dag med fina människor runt omkring mig!



enpromenadiskogenärhärligt.


the wolves

Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men jag är glad. Det är glädje jag känner varje morgon när jag ska dra mig upp ur sängen. Eller fel. Jag drar mig inte upp. Jag hoppar upp. Jag är inte trött. Jag ör pigg. Och jag är glad. Och jag ler. Jag bubblar av glädje klockan 7 på morgonen. Jag vet hur det låter. Jag vet att ni tvivlar på det. Jag förstår. Det gör jag med. jag tror inte det är sant. men det är sant.

Jag vet inte hur. Men på något sätt har jag lyckats. Jag har blivit vad jag vill. Jag har blivit stark. Till stor del er, och era kommentarers förtjänst men stor del min egna och mitt andra sätt att tänka. Jag är medveten om det. Det faktum om att det fortfarande finns tillfällen och bitar i mitt liv då jag tvivlar på mig själv. Då allt känns tomt. Då allt känns svart! Dom måste jag jobba mig förbi. För jag är fast besluten om att jag ska klara mig igenom dom med. Jag är fast besluten om att jag kan göra det också. Och jag ska göra det.

Men just nu vill jag bara njuta. Njuta över glädjen som finns i min kropp. Jag är glad över mina kamrater i skolan. De är människor som har blomstrat något otroligt under sommaren. De är bättre människor nu. De är finare. De är helt enkelt underbara människor. Och det är så skönt. Skönt att känna sig som en del av klassen. Oh. Jag bara ler.


Det är så skönt med välbekanta röster och människor. Jag blir så glad. Det är så bra just nu. Varför kan det inte alltid kännas så här?



jag ler ifrån inre delen av mitt hjärta.

we are to old to make a mess

Jag kan säga det om och om igen. Jag kan skrika det. Ord. Ord är det vackraste som finns. I min bok. Där. Där finns massor av ord. Meningar och ord. Där samlar jag alla. Jag samlar de. Sedan använder jag dom. Jag läser och använder i en annan mening. Och jag kan säga det om och om igen. Jag älskar ord.




detärvackert.

if it wasn't the ocean



Min favorit pojk är här. Och jag. Jag älskar honom. Solen lyser ute, även det en favorit. Jag älskar den. Och hundra läxor har jag fått, inte alls en favorit. Jag hatar dom. Men nu. Nu ska jag ut och jobba. Göra klart allt så jag kan ha det skönt sen! Har dessutom haft en bra dag med en fin klass. De blir bättre och bättre för var dag som går. Hur bra som helst!
Åh, jag ska skriva massa ikväll! it's a promise.

bara för att det är fint.



bara för att det glittrar så fint. bara för att färgerna är vackra. bara för att vädret är toppen.


och bara sådär,

Bara angående min header. Jag har några favoriter som jag inte kan välja utav. Tycker helt enkelt om allihopa. Så, jag tänker byta då och då. När jag känner för det. När jag känner att det är dags för det. Och ignonera detta tråkiga inlägg. Det är bara så att inga frågor om det dyker upp!

Jag återkommer senare. Nu ska jag ju och leva livet. 

..och just nu är jag förvirrad. Skriver sen.

something wrong



Det är färgerna som gör hela bilden. Jag älskar det.

to know you

Jag är stor av saknad. Mitt hjärta, min själ. Jag saknar dej, min allra bästa vän.

Sen vi var små har du funnits för mig. Vi har drömt om hur vi skulle vara som stora, hur vi skulle bo (givetvis tillsammans), vi har bråkat och skrattat tillsammans. Och allt är så roligt att tänka tillbaka på nu. Trots småbråk. Trots tjafs. Det är också fint. För jag menar. Vi överlevde det. Vi tog oss igenom det. Så varför skulle inte våran vänskap hålla föralltid?

När jag tänker efter på det, sveket jag gjorde mot dig. För jag kan nu hålla med om att det var ett svek. Inte jättestort men litet. Jag bytte skola. Men. Men vi tog oss igenom det med. Nu blir det bara ännu roligare att träffas. Ännu bättre. Men jag är glad att du, ändå tog det. Att du lät mig byta. För jag tror det har gjort mig, gjort mig till den jag är nu. Och det. Det känns jättejättejättebra. För nu. Nu är jag som jag ska vara. Jag är jag.

Och, du. Du kommer alltid vara min allrabästavän. I runt tio år har du funnits i min närhet. Och jag. Jag älskar varje minut. Varje sekund. Jag älskar allt.



jagälskardej.


can only sounds happiness

I början av Spetember kommer Sophie Zelmani med nytt album. The ocean and me. Hon ska på turné. Eller hon är på turné men kommer senare till Sverige. Jag tycker hon är bra. Jag tycker hon är fin. Hennes texter och ljud blir så underbara. Så mycket, känslor. Åh. Hon är bra Zelmani.


Going home & Dreamer - SOPHIE ZELMANI



put your records on

jag är glad och det. det känns så otroligt bra!
..och musik. Musik är det finaste som finns. Ord och ljud i ett. Det är fint.


det är så jag är.

Ikväll. Ikväll ska jag bara ha en underbar kväll. Precis. Det ska jag verkligen. Har mycket som jag vill skriva. Men ändå inte nu. Inte riktigt nu. Kanske imorgon. Kanske på måndag. Men det jag har att skiva är helt och hållet mina ord. Och det är precis det jag älskar med min blogg. Men bloggar överhuvudtaget. Att det är ens egna ord. Man väljer vad man vill skriva själv. Man får också stå för det man skriver. Jag kan själv säga att jag ångrar en del, saker jag skrivit i bloggen. En del ordval. En del bildval. Men. Det är sådant som jag kan leva med. Livet går vidare.

För ändå. Jag älskar min blogg. Det är mitt verk. Mitt liv i bilder och text. Det är mina ord. Mina bilder. Det är så mycket mig det kan bli. Ibland undrar jag om ni får en speciell bild av mig. En bild som kanske inte alls är sann. Eller en bild som är helt perfekt. En bild som passar mig. Som är mig. För trots att texten är så mycket mig. Trots att bilder är så mycket mig så har ni aldrig sett en bild på mig. Ni har sett en bild på mitt hår. Mina ögon. Men inte på mig. Och det känns jättebra. Faktiskt! 

För då kan ni få en egen uppfattning om vem jag är. Utan att veta mitt namn. Istället för det. Istället för namn och bild på mig så får ni istället mig. MIg i ord. Mig i bilder. Mig på ett annat sätt. Ni får mig på mitt sätt.

För det här är bara mina ord. Mina bilder. Och bara min blogg.



..och nu har ni också sett en bild på mina tår. Det är häftigt om något. Ohja. Eller kanske inte,


tjugoenminuteröveråtta




Ikväll. Ikväll ska jag ha en underbar kväll.

and I'm lovin it

Jag vet inte vilket ord som passar. Vilket ord jag ska använda.
Jag är full av glädje?
Det är inte glädje, det är något roligare.
Jag är full av sorg?
Det är inte sorg, det är något bättre.
Jag är full av kärlek?
Det är inte kärlek, det är något vackrare.
Jag är full av hat?
Det är inte hat, det är något större
Jag är full av vänskap?
Det är inte vänskap det är är något finare.
Jag vet. Jag är full av liv.





and I'm lovin it.

långstrumpan.



Oh. Jag vet. Mycket Pippi på bloggen. men. Faktum är att jag har hur mycket härliga bilder som helst på henne. Pippi Långstrump. För visst. Visst är hon härlig. Och det kommer komma mera. Mer bilder på henne. Henne och hennes värld. För hennes värld är fin. Eller var fin. Vet inte vilket som passar bäst. Men. Hon. Hon är i vilket fall bra. Pippi. Kanske dog hon tillsammans med Astrid. Underbara Astrid. Men ändå inte. För Pippi är ju barndom. Hon finns överallt. Hon med de söta röda flätorna. Hon som var starkast i världen. Hon. Hon är min barndom.

blonde on blonde

Vem är jag? Egentligen. Vad är jag? Egentligen. Hur är jag? Egentligen. Vad är allt? Egentligen. Det finns så lite svar. Mycket frågor med lite svar. Jag önskar jag visste allt. Jag önskar jag visste allt om vem jag är, vad jag är, hur jag är, hur jag kommer bli och hur min framtid kommer bli. Men samtidigt är det bra som det är. När man inte vet. När det blir en överaskning för mig. Det är bra. Och så vill jag hade det. Men ändå.

Oron över min tvillingsyster, och allt det runtom det är inte lika stark nu. Men. Men ändå får jag tankar som för mig långt tillbaka. Men ändå. Ändå är inte samma stress där. Stressen som fanns varje dag. Nu finns den bara några dagar. Och det är skönt. Men det var ändå en del av mig. Därför är det lite svårt. Lite svårt att veta vem, eller vad jag har blivit. Hur jag är nu. Det är svårt. Men. Men jag älskar mitt leende. Det är ett bevis på att jag är glad. Och när jag är glad så är jag glad.

Det var allt jag ville säga, och att. Ja, ni är ruskigt bra!


och,  kommentarer om frågor om design ska jag svara på i eftermiddag. Så ni vet.

She's a runaway


She's a runaway - The BoDeans

Bara en bra låt att lyssna på. Åh, BoDeans

dudududududududududu dududududududududu.

Jag vart glad idag. Jag blev uppskattad idag. Jag blev glad idag. En pojk i min klass. En söt pojk. En rolig pojk. Han han har en förälskelse i mig. En liten. Ingen stor. Men en förälskelse. Det. Det är hur bra som helst. Denna pojk hade jag en förälskelse i för inte alls länge sen, innan jag såg eller ja. Hörde egentligen, honom. Han med stort H. Han med det där vackra namnet. Charmiga leendet. Och fina ögon. Ja, han.
 
Innan han var min. Min dröm så var den här söta pojken i min klass min förälskelse. Men nu. Nu vet jag inte. Nu vet jag inget förutom det faktum att jag är glad. En massa glad. Det är härligt. härligt att veta att någon är förälskade. Liten förälskelse som stor. Den är ändå något. Något fint. Något vackert. Och jag. Jag blir så glad.

Men jag vet ändå. Att han. Ja, han. han med stort H. Han med den söta näsan. Och underbar röst. Ja, han. Han är min största förälskelse. Min finaste. MIn vackraste. Min första. Min första största. Det är han. Han med det vackra namnet.
Och honom. Honom ska jag ha.

Ta mig till kärlek. Underbara kärlek.


these days

Jag är glad och det. Det känns så jätte bra. Jag har en helt annan inställning. En helt annan syn. På mitt liv. På mig. Inte på allt. Men på det mesta. Jag gör det, det som för mig känns bra. Det som jag trivs med. Och det. Det är underbart.

Var dag tänker jag på det. På min förändring. Förändring som gick snabbt. Men som kändes lång. Eller så är det tvärtom. jag vet inte. Det ända jag vet är det. Det faktum att jag är gladare. Att min inställning till saker och ting är helt
annan. Och det beror på mig. Och jag är glad. Det är viktigt.

Och jag älskar det.


åh. långstrumpa är alltid glad. Förutom när hon är arg. Men det vill jag med. Jag vill bli som pippi. Fina pippi.


the story of impossible


Peter Von Poehl - the story of impossible

fint. Så fint. Och jag tänker bara på friends. På reklamen. Och, ach att det är jätteviktigt att säga hej! så HEJ!

you almost last your mind



Jag letade runt, och jag fann Pippi Långstrump. Hon är bra. Hon med flätorna. Hon är helt enkelt bra! Pippi Långstrump. Även söt. Fräknarna är oemotståndliga. Hon ät härlig. Väldigt härlig.

farmor.




Den här vackra saken. Det här vackra hjärtat fick jag av min farmor. min älskade farmor. hon är den finaste människa jag vet. hon är vacker som en sommar dag och snäll. Hon är min farmor och jag älskar henne obeskrivligt mycket. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Min farmor. Min underbara farmor. Hon gör mitt liv, så mycket bättre. Åh, jag älskar dej. Åh, farmor. jag älskar dej.

i'm in love, forever in love



Åh, jag tänker tillbaka. 080705. stevie, you sexy little thing. Allt. Jag tänker tillbaka. Otroliga Ullevi. Allt. Åh. Bruce Springsteen. The boss. The E-streets band. Stefan. Nisse. Max. Soozie. Tallent. Bittan. Underbart. Alldeles underbart. Ryser. Suckar och ler. Det bästa. Obeskrivligt. Alldeles för bra för att beskrivas i ord. Åh. Allt. Det var bra. Och jag. Jag kommer alltid minnas det. Jag kommer aldrig glömma det. 080705.

love is all around

Du fina. Dina ögon. För en sekund. För en sekund så tittade du på mig. Du log. Eller kanske inte. Jag vet inte. Men du tittade på mig. Jag såg dina ögon. Jag såg ditt ansikte. Jag såg dig.

Du fina. Jag önskar att jag vore din. Att jag kunde krama dig, närsomhelst. Närsomhelst jag skulle vilja det. Jag önskar att du vore min. Att det kunde bli du och jag. Att det kunde bli vi.

Du fina. Du är en del av mig nu. En del. Med kärlek. Med kärlek och värme. Kanske olycklig kärlek? Kanske inte. Men du. Du är en del av mig nu. Och du. Du jag tycker om dig. Du, jag tycker om dig så mycket.

Du fina. Du är fin. Du är jättejättefin.




p.s det ska bli du och jag. d.s


everthing that happend is gone know




På min trädgård växer det mycket fint. Även solstrålar. Fina vackra solar som strålar. Och. Och som då och då får finbesök av söta små humlor. Det är vackert. solen är vacker. Även humlor. Åh, det är fint. Det är vackert!

It's hard to find it when you knew it,

Jag har tränat. Jag har sprungit. Jag har hoppat. Jag har slängt mig. Och inget känns bra. För allt känns bara fel. Våran tränare. Vet inte riktigt ifall jag någon gång nämnt honom, tidigare i bloggen. I vilket fall så är han bra. Han lägger mycket tid på vårat lag. På fotboll överhuvudtaget. Och det. Det är jag och hela laget evigt tacksamma honom för. Men. Men när det istället blir som vårat fel. Han klagar på att han inte har någon tid. Han börjar med att säga att jag hann inte ens byta om efter jobbet. För att, ja jag har er att träna. Då. När han säger så. Då känns det plötsligt inte lika bra. Då känns det som att det är svårat fel. Vårat fel att han inte har den tiden han behöver. Men samtidigt. Det är inte vårat fel. Absolut inte.

Samtidigt som han klagar så pratar han om förberedelser. En tjej säger att hon skulle dömma en match och den slutade en kvart innan vi skulle samlas till våran egna match. Hon frågade senare om den var hennes egan fel att hon inte hann. Och han sa ja. Det är ditt egna fel. Men då tycker jag. Jag tycker då att det är hans fel att han inte har tid. Han sa att hon skulle planera mer så hinner hon allt på en kvart. Men det är ju samma sak. Om han skulle planera mer skulle han också hinna åka från jobbet och byta om och sedan vidare till träningen. Vill egentligen inte lägga mig i. Men. Det är endå hans val. Det var hans val att bli tränare, vilket vi är överlyckliga över men inte när det blir såhär.

Vi pratade om matchen. Mot det laget. Den vi förlorade. Och jag vet. Det är bra att gå igenom i huvudet och se vad man gjorde för fel. Men. Men jag vill inte göra det för länge. Eller för mycket. Man måste gå vidare med. en förlust är en förlust och det är jobbigt. Men, livet går vidare. Livet fortsätter. Jag vill helt släppa det. Gå vidare.

Träningen slutade dåligt. Han gick tidigare. Vi gick. Har många åsikter om det, som jag tyvärr inte känner att jag vill dela med mig av här. Men jag blir arg. Jag blir sur. Men framförallt. Framförallt annat blir jag ledsen. Ända in i själen.

Jag har något som fungerar bra för mig. Innan träningar och tuffa saker. Jag ställer mig. Tittar rätt in i speglen och säger. Nu, nu ger du järnet. Hela träningen. Hela dagen. Du kan vara svag sen. Men nu, nu ska du banne mig vara stark.

Och mina vänner. Det fungerar. För mig. Jag sätter mål för dagem. Och det fungerar. Och jag blir glad. Jag är glad. åh.



it's all my own words. And i love it.

Jag längtar tills ikväll. Jag ska fota. Sen. Ja då. Då ska jag sitta i mitt rum.
Mitt fina rum. Mitt röda rum. Då ska jag skriva. Jag ska klistra. Jag ska pyssla.
Jag ska fixa. Jag ska göra det fint. Jag ska göra det mitt. Jag ska leka med ord.
Mina ord. Skriva det ordet jag vill. Höra det ordet jag vill. Jag ska skriva i min bok.
Och jag ska sitta i mitt rum. Mitt fina rum. Jag längtar tills ikväll.

Jag längtar tills ikväll. Så ska jag lägga mig ner i min säng. Min fina säng.
Jag ska dra mitt täcke runt mig. Jag ska känna mig varm. Jag ska känna mig glad.
Jag ska tänka. tänka på mig. Mitt liv. Min dag. Jag ska tänka. Och jag ska vara glad.
Jag ska bli stark. Ikväll ska jag sitta i min säng. Och jag ska bli stark. Jag längtar tills ikväll.

Det är mina ord. Mina ord. Mitt hjärta. Min själ. Mitt rum. MIn säng. Det är jag. Allt.
Och, ja. Jag längtar tills ikväll.



PREFAB SPROUT

Prefab sprout. Min pappa köpte deras greatest hits. Och jag gillar det. Jag tycker om det. Det är mycket konstiga ord. De leker med ord. Ordlekar. Men det är bra. Det är svängigt. Det är bara, väldigt bra.

Songs from disc 1:
 

 
 
  
FÖRSTA: The king of rock and roll & When love breaks down
ANDRA: Cars and girls & Appetite
TREDJE: A prisoner of the past & We let the stars go


Hot dog. Jumping frog.

oh, please be careful

Igår sa en klasskamrat till mig att hon saknade mig. Likaså, gjorde en annan i förrgår. Jag blir glad. Väldigt glad av båda två. Men mindre glad av den ena. Den ena var ett tag min ledare. Jag gjorde allt hon ville och hade inprincip bara hon som vän. Hon ville inte att jag skulle vara med andra, och därför var jag inte det heller. Men, sen. Jag slog mig fri och jag älskar det. Hon sa att hon saknade mig. Min humor. Min närhet. Och jag blir glad. Glad att någon saknar en. Tycker en är rolig och snäll. Men. Men jag vill inte. Jag vill inte bli mer än klasskompisar.

Den andra saknar jag. Jag saknar henne för att vi är sådär, ni vet. Mer än klasskompisar. Vi träffas endast i skolan men vi är bra vänner. Och då saknar jag henne. Då var det skönt att få det från henne. Jag saknar dej. Man blir glad. Väldigt glad. Mycket glad. Man känner sig liksom saknad. Som att man betyder något. Det är skönt. Väldigt skönt.

Och, nej. Jag ska inte ha en ledare igen. Det var en mardröm. Jag lovar. Ni som varit med om det. Ni vet. Men, jag ska vara en bra människa. En medmänniska. Bete mig bra mot henne, trots sättet hon betedde sig mot mig. Jag ska vara tvärtemot. För jag vill aldrig. Aldrig vill jag bli som henne.


we have a story

Imorgon är det skola. Jag börjar 9:an. Jag börjar skolan imorgon och det. Det känns helt overkligt. Ett sommarlov är underbart. Det är varje sommarlov. Men. Men, det är kanske inte mitt bästa. Jag slår vad om att jag kommer va med om bättre. Mer vänner. Mer äventyr. Mer kärlek. Mer musik. Mer av allt. Men det kommer. Och nu. Nu nöjer jag mig med det jag har. Allt det fina jag faktiskt har.

För egentligen. Vad mer, vad mer kan jag begära? Inget. Jag har människor som jag älskar. Jag har människor som älskar mig tillbaka. Jag har det och det är underbart. Jag har ett bra liv. Jag mår lite dåligt. Men jag vet. Jag vet att jag kommer komma ur det. Det finns de som har det värre. En bra tanke, samtidigt en hemsk tanke. Stackars dom. Dom som faktiskt har det värre. Stackars dom. Om jag känner så här, så här dåligt som jag ibland gör,
hur känner dom då?

Friends reklam. Om en liten pojke med en massa svarta ord runt omkring sig. Dåliga ord. Negativa ord. Hur har den pojken det? Jag vill bara hålla om honom. Säga att jag är din vän. Jag är verkligen din vän. Men det går inte. Och sen. Äntligen. Då får han ett hej. Ett rött, hej som jag och så många mer får varje dag. Ett vanligt hej. Och det. Det är helt underbart för honom. Det. Det är något jag faktiskt avundar. Att kunna uppskatta småsaker. Att uppskatta ord mer. Det ska jag göra. Det måste jag göra.

Reklamen är i alla fall fin. Den är så fin. Den är fin för att den är hemsk. Väldigt svårt att förklara med den är fin. Fin.

Oh, nu är jag nervös. Lite fjärilar i magen. Lite pirr. Men det kommer gå bra. Och jag ska skina. Vet ni? jag ska visa dom. Visa dom att jag har blivit en helt ny person. En helt ny människa. En gladare människa. En starkare människa. Det ska jag visa. Oh, det ska bli underbart! Och jag ta tillfället i akt. Att prata. Att lära känner. De människor som jag annars inte pratar med. Som jag inte umgås med. Det ska jag göra.

..Och jag ska säga hej till så många som möjligt. Jag ska ge dom ett leende. Eller två.

(BILD KOMMER, FUNKADE EJ)


jumping frog



Olof. Den lilla filuren. han är söt. Och inte alls min. Han är vild. En liten gäs¨t. Han smyger omkring runt husen. han heter inte Olof. Eller kanske. Men han är en Olof. En söt Olof. Sötolof!

my knees are cold,

Igår. Ska jag berätta? Ja. Matchen igår. Spelmässigt, bra. Trots att vi förlorade med 3 mål i baken. Men. Det är ett bättre lag. Vi mötte dom förra gången och vi, vi spelade lika. 1-1. Men spelmässigt spelade vi bättre denna gången än förra. Det var bara det att dom är duktiga. Det är så. De är otroligt duktiga. Vissa av dom är redan helt, toppen.

Jag kan inte säga. Att jag. Målvakten hade en toppen dag. Det kändes fel på något sätt. Fick inte upp någon fokus på vad jag gjorde. Ofta, under matcher så kan jag tänka på något annat. Det ända som finns i mitt huvud är bollen. Jag följer den med blicken. Följer med till höger sida om bollen är där. Jag står och nynnar någon låt för mig själv. Någon lugn låt. en låt som håller mig koncentrerad. Men jag vet inte. Jag vet inte vilken låt det är. Det är någon melodi men jag vet inte vartifrån den kommer. Det ända jag hörde nu och nynnade nu var my knees are cold från For Emma (Bon Iver)

Men något kändes inte bra. Likadant var det på matchen innan. Det kändes som att något, inte var rätt. Jag vet inte om det är min uppladdning innan som är fel. Det är svårt och jag vet inte. Dessutom var det ösregn hela matchen. Och som målvakt är det svårt. Det blir som ett helt annat spel. Helt annat! Hm.

Jag älskar att slänga mig. Att sväva men igår gick det inte. Det brukar komma automatiskt. Men det gick inte. I vilket fall inte i början. Men början är lika viktigt som slutet.

I slutet gick det bra. Väldigt bra. Förutom en fläskläpp och en yr skalle. Men. Det gick bra. För jag, jag räddade en trippel. Det kändes bra. Men det andra kändes dåligt. men, som sagt. Även målvakter gör misstag och de får dom göra. Likamycket som utespelare får vi också göra fel.

Hur det gick för mig, rent känslomässigt var faktiskt alldeles kanon. Det var, rent ut sagt underbart att träffa vissa av dom. Att prata med dom. Skratta med dom. Det var skönt. Skönt att höra välbekanta röster! Otroligt bra.

Jag är lite stolt. Stolt över hur glad jag ändå var. Skänt att inte känna oro. För en gång skull. Det var underbart!


olyckligkärlek, lyckligkärlek


it's today,

Idag är det dags. Det är den där matchen igen. Har inte alls skrivit mycket om edt. Men det är idag. Och jag är delad. Delad på mitten. Jag både gillar det och inte.

Men, snälla ni. Bara håll tummarna för mig. Då kommer jag lyckas. Då ska jag lyckas!



and i told you to be better and i told you to be kind



Underbart. Det var sommar igår. Sommar var det. men idag är det grått igen. man får passa på. Och det gjorde jag. Jag saknar dig fina sommar. Jag saknar dig. Du är fin, och jag behöver dig. När kommer du igen?

of all, you are my dearest



jag kärlekar dej min vän. du är så snäll.
du är så fin. du är så bra. du är min vän,
min allra bästa vän. och jag. jag älskar dej!

BON IVER

 
 
  
Första: Lump Sum & Stacks
Andra: Skinny love & The Wolves (act I och II)
Tredje: Blindsided & For Emma

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det. Men ändå kan jag inte sluta att säga det. Det handlar om musik. Underbaraunderbara musik. Det finns inte riktigt ord. Känslor som musiken får fram inom mig är obeskrivliga. Jag är ett med musiken. Musik är så bra. Så fint. Så vackert. Så härligt. Det är bara så, så fruktansvärt bra. Jag vet inte hur jag ska förklara. Hur jag ska skriva. Hur jag ska göra. För att få det skrivet. För att beskriva mina känslor för musiken i ord. Det går inte. Eller jo. Det går. Och jag ska. Musiken är mej. Och jag är musik.
- Dear music. I love, love you!

Och, Bon Iver. Han är helt otrolig. Hans låtar får hela mig att gråta. Hans låtar får hela mig att le. Och jag älskar båda precis lika mycket. Men mest av allt. Mest av allt älskar jag hans musik. Ruskigtbra. Alldeles för bra. Det är så mycket känslor i låtarna. Så mycket bra. Så mycket av allting. Åh. Fina Bon Iver. jagälskardej.


the tears they fall

Igår. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte hur jag ska säga. Jag nämnde att jag skulle spela fotboll. Ett spel som jag tidigare nämnt både hatat och älskat. Igår gjorde jag båda. Själv var jag nöjd. Jag var nöjd över min insats. Jag visste att jag hade gjort allt jag kunde.

För er som inte har läst är jag målvakt. Och, inte fasligt lång. Men smidig och bra. Bra för att inte ha längden. Målvakt är den bästa positionen enligt mig. Den passar mig. Men. Målvakt är också den sämsta positionen. Misstag märks. Mer tydligt. man får mer skit. Skit för något som ingen annan i laget får skit för. Man gör sitt bästa. Precis som alla andra i laget. Ändå är det mej. Det är jag som får skiten.

"Skiten", är ord. Ord. Åsikter. Kritik. Det i viss mängd är bara bra. Det i viss mängd plus en vänlig baktanke är bra. Jättebra. Men. Det i en för stor mängd. De med en tanke inte alls så vänlig är bara helt jävla hemsk.

Jag är tom på andra ord att förklara just nu. Att komma hem, med gråten i halsen. Tårar rinnande. Det. Det är inte kul. Det är inte bra. Det känns som att jag på, min väg att må bra igen har gått en jävla massa steg tillbaka. Och allt. Allt för det. Allt för en jävla fotbolls match. En jävla tränare. En jävla klubb. En jävla massa människor. De stegen för det. fyfan.

Som sagt, jag är tom på ord. jag vill kunna beskriva gårdagens händelse utan svordomar. Jag vill beskriva det i ord jag gillar. Ord som kan beskriva. men just nu. Just nu är det helt omöjligt. Jag kan inte. Det går inte. Den ilskan mot just det som hände igår, den är helt jävla oändlig.

Svordomar och annat är inget jag vill använda. Inget jag använder till vardags. Jag gillar att beskriva med mina ord. Det här är inte mina ord. Det är ilskan inom mig. Det är dens ord. Och jag tilllåter den att prata.

, jag vill aldrig mer röra en fotboll i hela mitt liv. aldrig.


..jag återkommer när jag kan beskriva händelsen med mina ord. Men rena ord. Jag återkommer.

tusentals hjärtan, <3

Jag är glad. Glad över att ni kikar in. Glad över era kommentarer. Jag är glad över allt just nu. And it's awsome.

tusentals hjärtan till er.

Jag bytte till header nr.2 , för att prova. Jag kan ju byta tillbaka när som helst. Men fortsätt att skriva vilken som ni gillar bäst. Vilken som tilltalar er mest. Tacktacktacktack!

Just nu är jag jättenervös. Miljoner och åter miljoner fjärilar flyger i min mage. Jag ska spela boll. Lite fotboll såhär på kvällen. med ett äldre lag. Inte mycket äldre, men äldre. Och, jag är inte lika trygg i det laget. Det är det svåraste. Att känna sig välkommen. Men, jag. Jag ska göra mitt bästa. Jag ska visa dom. jag ska skina. Jag ska göra allt jag kan. Och släppa in noll.

..för jag ska hålla nollan!


HELP!

Just nu, eller egentligen hela morgon har jag suttit här. Framför datorn. Trött i ögonen. Trött överallt. Men nu har jag äntligen kommit fram till några resultat. Jo, det handlar om header.

Jag har 4 st. olika förslag. Jag själv gillar de alla. Och har, därmed otroligt svårt att bestämma mig. De är lika men också olika. Jag skulle väldigt gärna vilja höra vad ni tycker. Det skulle känns otroligt bra. Så, jag lägger upp alla i någon sorts ordning och så får ni kommentera vilken (om ni vill förstårs)! Tack på förhand.

1)


2)


3)


4)


Har inga som helst favoriter själv. Därför ar det svårt.

it's me and the rainbow

 

Det är jag. Jag i mina min favoirtfärg. regnbågen. Regnbågens alla färger. Det är mina favorit. Alldeles underbart hur färger jag göra en lycklig. De är som känslor. Varje färg står för en känsla. Det ä märkligt atty man förknippar rött med kärlek. Men det har väl alltid varit så och och kommer troligtvis alltid vara. Som sagt, jag är KÄR i färger.

Jag har kort hår, Lång lugg. Och jag älskar det.


jag är kär i färger



jag ska sparka en boll

Oh, hejsvejs. Har fotat i regn och solsken. Att fota är fint. Och otroligt roligt. Man kan föreviga ett minne. Alltid minnas. Det är så bra. Så otroligt bra. Minnen blir starkare då. När man kan minnas dom ordentligt.

Just nu är det sol ute och jag vill bara ut. Ut och göra något. Ta en svängom på gungorna. Sparka boll mot ett plank. Skratta tillsammans med en vän så bra. Det finns något jag saknar. Jag saknar mellanstadiet. Inte just skolan utan rasterna. Fast jag saknar skolan med. Jag saknar allt. Jag saknar alla vänner, så som dom va då. Små och snälla. Söta och roliga. Glada. Jag skulle vilja se mitt liv då. Se tillbaka som man ser på en videofilm. Se och njuta. Men tyvärr finns det ingen film. Ingen video. Jag vill, men det går inte.

Jag vill krama om mina lärare. Jag vill prata om villen kille som är sötast. Jag vill spela fotboll med killarna på planen. Jag vill gå runt skolan och prata. Jag vill bli endel av det livet igen. Jag vill bli liten. Jag vill bli en mellanstadieelev.

Jag vill helst av allt bara vara där. Tillbaka i den åldern. Då allt var fint. Då allt var enkelt. Jag bara saknar det.

, mellanstadiet.


vi har bara varandra,

Vi har bara varandra. Det är det ända vi har.
Det ända som finns. Varandra. Jag ska håll hårt i dig.
Du i mig. Aldrig ska jag taget släppa. Vi har bara varandra.

Vi har bara varandra. Det är du och jag.
Jag och du. Tillsammans är vi starka.
Tillsammans har vi allt. på varandra kan vi lita.
Det är vi och ingen annan. Vi har bara varandra.

Vi har bara varandra. Vi har bara varandra.



it's all grey




Hösten är här och ändå, ganska varmt välkommen. Sommaren kommer dock vara saknad. Mycket saknad.

yesterday,

Yesterday. Det var en dag fylld med både sol och regn. Glädje och sorg. Skratt och gråt. Men igår var ändå en bra dag. Den började med att tänka. Jag tänkte på något jag hade tänkt på under kvällen när jag försökte somna. Jag tänkte på mycket. Men mest. Mest på att snart kommer jag vakna upp till en nu dag. Ny dag med helt nya överaskningar. Jag kommer glömma bort gårdagen. Gårdagen kommer bara vara en dag i mängden dagar.

Det kändes konstigt. Speciellt när jag vaknade. Jag kom ihåg hur jag hade tänkt och försökte genast att tänka igenom gårdagen. Trots att det bara var några timmar sen jag upplevde den så kom jag inte ihåg allt. Jag försökte. Försökte gå igenom min dag bit för bit. "Jag vaknade och sen.." Sen blir dset tomt. Jag kommer liksom inte ihåg. Jag vet inte vilken morgon jag gjorde vad. Det känns. Det känns sorgligt.

Som jag kanske har nämnt innan så skriver jag dagbok. En verklig dagbok där jag skriver i dag för dag. Skriver upp hur min dag har sett ut och hur jag upplevde den. Känslor. Tankar. Allt. Men det är svårt. Svårt att komma ihåg allt. Jag brukar tänka under dagen: "åh, det här måste jag skriva i min bok". Men senare på kvällen när jag sitter där. Men min penna i handen och boken framför mig har jag svårt att minnas. Jag går igenom mitt huvud. Jag vill komma ihåg. Men jag gör det ofta inte. Jag kommer ihåg endel annat viktigt som hänt under min dag men vissa saker bara slinker förbi. Det glöms bort. Bland annat.

Så tanken på att ta vara mer på mina dagar och mitt liv är ett faktum. Jag ska bara leva livet. Livet ör för kort för att oroa sig över allt. Det är så. Det vet jag. Det är bara svårt att förstå. Det är bara svårt att klara. Men jag vet. Jag vet att jag är på rätt väg och några mer steg så är jag där. Där jag borde vara. I ett lycklig liv. I mitt liv.

Och, bara för att påpeka att det också har fallit mig in kan det ju vara så att det bara är mitt minne som är otroligt dåligt men ändå. Ändå så känns det som att man tar vara på dagarna för dåligt. Eller jag gör det. Jag vet det. Men det ska bli ändring på det. Stor ändring. Jag ska ändras. Det är ett faktum.


real love,


Love-john Lennon ,
bland det finaste jag sett i helt mitt liv.

i think you are my first love,



Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vet inte hur jag ska säga det. Att säga jag är kär låter för bra. Låter för mycket. Men ändå. Ändå gillar jag det. Jag är kär. Det känns så. Eller hur känns riktigt kärlek? Hur vet jag att detta är riktigt kärlek? Jag vet inte. Det ända jag vet är vad jag känner. Vad jag har känt sen jag såg dig. Sen jag hörde dig.

Det är svårt att förklara. Det är svårt att säga. Känslan av att helt plötsligt inse att den personen är speciell. Att den personen är någon man bara gillar. Att man ser det. Man känner det. Utan att ens veta vad den personen heter.

Jag vet inte. Inte alls. Men jag vet. Jag vet att du är speciell. Att du är något extra.

Men jag är ledsen. Jag är ledsen. Ändå. Jag vet inte hur. Hur ska jag göra. Hur ska jag få den kontakten. Hur ska jag någonsin lyckas?

Det är svårt. Du vet knappt vem jag är. Jag vill lära känna dig. Men allt har en massa frågetecken. Det är svårt.

Love is real. Real is love - John Lennon

it's only about bobdylan,

Jag läser en bok. En bok gudomliga Bob Dylan. En bok om honom. Han föddes som Robert Allen Zimmerman i Duluth, Minnesota 24 maj 1941. Sen blev han Bob Dylan - låtskrivare och poet.

Det är svårt att berätta delar ur boken. Det är svårt att förklara. Men den är bra. Så jättebra. Den är på engelska. En gammal bok. Mellan 1971 och 1973 skrevs den. En sönderbläddrad bok. Inte bara av mig. Även min pappa.

The real Bob Dylan. An intimate biography by Anthony Scaduto. På framsidan står det vad Dylan själv sa om boken. " I like your book, that's the weird thing about it".

För att förstå. För att veta. Måste ni läsa. 

Listen, God, look closely after him. He's more fragile than most people - Joan Baez 



Jag beundrar verkligen bobdylan.


i wish you were here,



När man har haft en kär vän hemma hos sig i några dagar, som jag har haft min lilla söta vän på bilderna så blir det automatiskt så att jag letar efter honom. Med ögonen. Min ögon letar hela tiden. Men finner inget. Det är en tomhet. Speciellt dagarna efter. Man har ingen att gosa med i soffan. Ingen att leka med. Ingen att gå ut med. Jag saknar min favorit.

Det är svårt att förklara hur ett nära förhållande man kan ha med en hund. Jag vet. Hundar är trots allt djur men ändå blir de mer än så. De blir ens bästa vän. Trots att de inte kan prata med en. Inte förstår så mycket av vad vi människor säger. Men jag tror det handlar mer om att dom känner. Dom känner hur vi mår. När vi behöver en kram av någon.

Min kärlek till min vän är otroligt stor. Han har liksom funnits i mitt liv sen han var liten valp. En liten filur som hela tiden sprang efter sin svans. Jag älskar honom. Han är min bästa vän och jag verkligen älskar honom.


it's not a good thing

Känner mig lite nere. Lite fel. Lite arg. Lite ledsen. Lite av varje. Kan inte sätta fingret på vad det är men något är det. Det kan vara pirr inför skolan. Jag vet inte. Men jag känner att ett orosmoln är påväg in. Jag känner lite panik. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vart jag ska vända mig till.

Men, en sak är säker. Jag ska inte vända mig till mina föräldrar. Det är absolut inget mot dom. Det är bara det att jag vill så gärna. Så gärna klara mig själv nu. Jag är inte vuxen än. Och jag vet. Man ska alltid prata med sin föräldrar. Men jag har redan pratat med dom hundratals gånger och det har hjälpt. Men inte tillräckligt. Jag behöver ta tag i mig själv. Men det kan jag inte ha hjälp med. Det måste jag göra själv. Jag vill klara mig ur det här själv. Och jag ska göra det.

Därför ska jag bara bestämma mig för att, helt enkelt skita i det molnet. I alla oro. I alla panik. Skita i det och bara leva livet.

Låter otroligt bra i mina öron, hoppas bara att verkligheten känns detsamma.


frågan är,

Hur ska jag göra. Jag har en fråga jag gärna vill ställa er. Om min header. Jag tycker verkligen om hela min blogg som den är men när man har haft den på samma sätt länge så känner man ett sug att göra om lite där och var. Så jag bara undrar vad ni tycker.

Jag har ett förslag på header. En litet mer färgglad. Där jag tänkte skriva tvillingsjäl och sedan någon mening eller två som ligger mig varmt om hjärtat. Men jag får se. Tänkte lägga upp bilden jag tänkte ha så får jag väl se hur jag gör.



Jag vet inte varför just den bilden. Blommorna är inte de vackraste men ändå gillar jag färgen. Men som sagt, jag får se!

Säg vad ni tycker. Yees.

on your side,




Titta vad jag hittade när jag var ute i naturen. En söt liten tant. Tycket hon vad jättesöt. Min lilla tant.

det är bara stor kärlek




Musik är det bästa som finns. Dessa två låtar är från mitt liv. Den första från min psalmbok som jag sakta (men säkert) försöker lära mig låtar i, till att klinka på pianot. Dessutom tillhör det min kristna tro. En tro jag egentligen "börjat" med nu. Något som det senaste året har växt i mig och blivit en stor trygghet. Det är skönt att ha något att luta sig på. Bara så skönt.

Den andra är från min pianobok. Eller min mammas sen hon var liten och skulle lära sig pianots fantastiska spel. Jag är fast besluten att klara det och jag säger bara, åh, kom låt oss alla sjunga!  väldigt väldigt vackert.

i don't do that much talking these days, these days.


these days - JACKSON BROWNE


Han är nog en väldigt fin man. Hans musik är gudomlig. Han är säkert lika gudomlig. Min browne.

MAGICtour 2008





Eftersom att publishme.se verkar fortsätta att vara segt för mig så kan jag inte ladda upp mer bilder. Men det kommer mer, promise. Det här är bilder från Magic tour. Har en jättebra bild från Götebord som jag hittade men den kommer senare. Men, jag älskar att se dessa bilder. Det påminnner mig om min första konsert. underbart!

Bilderna är från: BruceSpringsteen News

, hörs senare!

härligt är ordet.

Regnet duggar ner. Molnen ligger som ett gått täcke över himlen. Solen har sedan länge gömt sig. Gräset är vått. Staraffområdet är måttligt lerigt. Men, vi vinner. Vi vinner våran seriepremiär. Och det med besked. 5-2. Till oss. De vanliga förlorarna. Eller de före detta förlorarna. Nu är vi vinnare. Vi är målgörare. Vi är farliga.

..Och jag. Jag är målvakt. Och idag gick det bra. Inte ovanligt bra men hyfsat. Jag måste bara berätta om det lite. Min otroligt underbara position som målvakt. En ära som jag ska vara ärlig. Jag tror att målvakt passar mig. Inte för jag är lång, snarare kort. Inte för att jag är stor, snarare liten. Men för att jag vågar och vill bli bättre för var dag.

Att vara målvakt är väl oftast skräckinjagande. Många som är för bollrädda. Gud, jag kommer väl ihåg min första match. Jag var både rädd för att skada hela mitt ansikte och aldrig mer kunna gå och nervös över alla bollar jag släppte in. Men matchen gick bra. Ingen skada skedd ( jag släppte in 9 mål men det är inget vi behöver prata om, hah). Fick tillochmed beröm av motståndarlagets tränare, någon som jag tror gjorde stor del till att jag fortsatte.

Jag är med bollrädd, vilket jag tror alla är till liten grad. Jag hatar när någon kommer väldigt nära målet med bollen och jag vet att jag måste stå ivägen för ett stenhårt skott annars blir det mål. Jag är livrädd. Men sen vet jag att om jag skulle skada mig, om bollen skulle komma rätt på min lilla näsa så skulle det ordna sig. Smärtan skulle gå över. Någon skulle ta hand om mig. Jag skulle inte dö, jag skulle bara få lite ont (eller mycket). Men det går över. Ta bollen nu. Så tänker jag. Miljoner tankar hinner jag gå igenom i mitt huvud. Underbart faktiskt.

En annan sak med just målvaktspositionen. Det bästa som finns. Att slänga sig. För en halv sekund sväva i luften. Sedan ligga med en boll i händerna och tänka att jag tog den, yes. Jag tog den. Och känna sig mäkta stolt över sig själv. Det. Det är min största passion i världen. Att slänga sig. Slänga sig utom någon som helst oro att skada sig. Det är kärlek. Att sväva. Ja, det är helt obeskrivligt!  

,fotboll är allt underbart bra ibland. kärleken till laget plus ledare är obeskrivligt stor.


min kärlek till min pojk är lika stor. favoriten.

I'm gonna make it

Jag klarar det. Jag ska klara det. Det är rätt. Inget fel. Jag ska klarar det. Mitt liv ska bli mitt. Jag ska bli president över mitt eget liv. Jag ska bestämma vad jag vill. Jag ska bestämma vad jag kan. Jag ska göra mig till den starkaste.

Jag kommer klarar det. Det finns ingen annan utväg och jag är redan påväg. Påväg mot sista steget på vägen. Och jag kommer ta det steget. Med stolthet. Med glädje. Uatn sorg. Då kommer jag ta det steget och vara stark. Stark över allt annat.


I'm gonna make it.


all the people, come and go




Satt och filurade lite igår. Det här är baksidan på min lilla bok. Min lilla diktbok. Där jag skriver upp små rader med  ord så vackra. Den är speciell. Och jag älskar den.

a man walks down the streets, he says..


You can call me Al -  Paul Simon
(den andra filuren är en skådespelare)

..om ni någon gång känner er lite deppiga och behöver något som peppar er att fortsätta leva, lyssna på denna låten. Hah, den är rolig för att den är ganska tråkig. Paul Simon it is.


summer is off and fotboll is on,




Dessa bilder är några jag säkert postat i inlägg flera gånger om och kommer säkert fortsätta med det tills jag tröttnar på dom. Men, faktum är att jag gillar dom. Fotboll är en stor del i mitt liv trots att jag har intressen som är större. Jag har spelat fotboll i snart 7 år (om jag minns rätt). Inte jättejätte länge men tillräckligt länge för att det ska ha blivit en del av mitt liv.

Jag ska inte ljuga och säga att "åh, guud. Fotboll är det bästa i mitt liiiiv". Jag ska inte ljuga och säga " Fotboll, är det bästa jag veeeet". Jag ska vara ärlig och säga "javisst!, fotboll är roligt och ger mig glädje då och då". Jag ska vara ärlig och säga "Fotboll är helt okej".

För hur mycket glädje än ger mig ibland så ger den mig lika mycket stess. Lika mycket panik. Nu har fotbollen satt igång igen. Den började i tisdags då vår första träning satte igång. Den dagen var jag inte på topp. Det mesta kändes fel och då blir inte heller träningen särskilt rätt. Dessutom ville jag nog inte inse att verkligheten snart är pågång att sätta igång. I vilket fall bestämde jag mig redan innan för att jag på nästa träning skulle komma med en bättre inställning. Och det gjorde jag och allt blev så mycket bättre. Jag var där för att träna, jag var där för att känna min kropp må bra. Men framför min själ. Att umgås med de vänner jag har kännt så länge. De vänner jag sett gråta. De vänner jag sett skratta. Dom.

Hädanefter ska jag försöka att alltid ha den inställning. Nu får vi väl bara vänta och se hur det går. Men jag hoppas på att det. Att det kan övervinna den rädslan jag har för att möta lag i min närhet. Jag hoppas.

..Nu blev det ett såntdär långt och i lite allvarligare slag inlägg igen. Men ni förstår inte hur skönt det känns när fingrarna bara fortsätter skriva och allt känns bra. Det känns bra att skriva jag ska försöka och jag ska göra mitt bästa för att må bra igen. Jag känner mig starkare då. Åh, helt underbart är det!

SO LONG!

it's all about my plan

Mitt nya liv ska bli planerat. Inte in i minsta detalj, överaskningar är så välkomna så. Men jag ska veta vad jag vill. Jag ska veta vad jag behöver. Jag ska veta vad jag ska göra. I förväg. Däremot kan planer som inte varit planerade dyka upp och då är det bara att planera om. Så att ändra sig är absolut ett faktum.

Men jag vill få mer balans på mitt liv. Jag vill inte ha en dag då jag över helt överlycklig och inte oroar mig över något och nästa dag fullkomligt hemsk. Jag vill känna mig, åtminstone lite glad varje dag. Jag vill känna att varje dag, varje timma, varje minut är värdefull. Att varje sekund är dyrbar.

Det är i vilket fall en början. Jag säger inte att jag i hela mitt liv ska skriva upp och planera mina dagar ( ifall det inte råkar vara så att jag trivs i det väldigt bra..) utan att det är ett steg på vägen att må helt bra. Just nu står jag fortfarande och vankar på en tunn lina och är gång på gång påväg att falla ner men lyckas hålla mig upp. Hålla mig kvar, vilket just nu känns helt gudomligt. Det jag dock vill påpeka är att jag mår bättre. Om  jag jämför mina inlägg på bloggen, mitt liv i helhet sen jag startade min blogg för ett år och några månader sen så ser jag stor skillnad. Jag mår bättre. Jag känner mig bättre. Jag känner mig mer säker på mig själv. Vilket. Vilket är det viktigaste av allt.

Detta är inget jag har nämt något av i min blogg så mycket eftersom att mitt utseende inte är aktuellt här. Men, mitt hår är ganska speciellt. Och just det tror jag har ökat mitt självförtroende. Det är inte alla som kan gå runt med en rosa slinga i sitt hår. Det är inte alls som vågar klippa av sitt hår så att längden hamnar vid halsen. Det är inte det. Men jag är en av dom som vågar. Och det. Det har höjt allt vad självkänsla heter för mig. Allt.

Jag kommer ihåg exakt vad jag skrev i min dagbok när jag klippt mig.

"Ojha. Nu är det klippt. Kort. Korthårig är jag nu. För en vecka sen och lite till klippte jag mig. Gudomligt. Det bästa är att tvätta håret. Herrejösses. Sjuttsingen. Det är en lättnad. Och, och. Det viktigaste. Jag trivs. Och, och. Det näst viktigaste.
Jag tycker om det. "

Och varje gång någon bemärker att "Hey, du har en rosa slinga i ditt hår (som att jag inte skulle veta det?) så tänker jag bara på det. Att om jag tycker om det. Att om jag trivs i det så spelar det ingen roll vad andra tycker om det.

Så har jag haft det i snart 1 år och så kommer jag fortsätta att ha det tills jag inte längre känner för det. Det är jag. Och det är min grej. Och jag är stark. Påväg att bli starkare.

oohyes. Inlägget blev långt. Det var det inte tänkt. Men så kan det bli. Och det är härligt. Ni är härliga. Oh, jag känner mig bara glad och full av värme. yeees.




poems <3

Det finns en kärlek sedan länge i mitt liv att skriva. Skriva vad som helst. Allt mellan korta meningar med betydelsefulla ord till långa berättelser. Jag har alltid gillat att skriva. Numera älskar jag det. Att finna ord som passar så bra tillsammans. Att finna ord som tillsammans bildar en mening. En mening så vacker. Det är bra. Det är roligt. Det är kärlek.

Dikter är något jag ofta tänker på. Jag kan se något och det vill jag sätta i ord. Jag kan se en bild ett fotografi och genast börjar ord snurra i huvudet på mig. Hela mtiden söker jag efter ord som passar. Passar rätt. Passar bra! Hela tiden.

Jag ser något mer än ett foto. Jag ser en mening bildas. Jag ser något mer än en människa. Jag ser ett hjärta av guld.


it's my love. What is yours?

le chien

Min älskade vän är här nu. Min älskade pojk. Min älskade filur. Min älskade vän. Han är här. Och han stannar. Några dagar stannar han och för det, förblir varje dag lycklig och glad. Älskade vän. Jag älskar dej. Han är min stjärna.

..ja, det är en hund jag pratar om.



..och detta är två bilder som jag gjorde om första gången jag kom i kontakt med bildredigering. De är roliga.
Och otroligt färgglada. Behöver jag ens nämna att min söta vän inte är rosa eller grön någonstans? :]


DET ÄR BARA STOR KÄRLEK JAG KÄNNER!

it's the sound of ryan adams,

   
Första raden:
So alive & When the stars go blue - RYAN ADAMS
Andra raden:
You will always be the same & Gonna make you love me - RYAN ADAM
, min personliga favorit av dessa är den första. So alive. Titlen är bara så rätt, på något sätt. Klockren.
...sen kan man väl inte gå under mattan med att Adams är en ganska good looking kille? Nej. Han är fin.



it's what I mean, don't you see?





Titta vad jag hittade bland miljoner av stenar. Stenar. Fast med dyrbara skrifter på. ohyes. music it is.

brighter discontent


brighter discontent - the submarines

Jag saknar det. Nip/Tuck. Jag mer än saknar det. Jag vwt iknte vad jag gör. Men jag saknar det. Tänk att man kan sakna ett program. När låten spelas samtidigt får jag sådana dära snyft känslor. Trams egentligen. Men det känns speciellt. Underbara Nip. Underbara Tuck. Jag saknar er!

just take it easy and slow,



Konfimationen känns ganska långt borta nu. Fast samtidgt nära. Jag kommer ihåg för nästan ett år sedan, när det var dags för ett första möte. MIn största problem var det att jag inte ville ha hjälm när jag cyklade dit utan min nya keps. Jag vill heller inte ha kepsen under. Så, (och detta är något jag kan skratta över nu) jag tog av mig den efter halva vägen och gömde den i ett träd. Påvägen hem grabbade jag tag i den och cyklade glatt hem.

Det är sånt jag aldrig glömmer. Nu skulle jag nog kunna ha hjälm och cykla med den på huvudet utan skämmas. Egentligen väldigt typisk eftersom att jag nu, enligt lag får cykla utan. Nu när jag skulle klara det. Nu när jag har självförtroende till det. Sånt är typsikt. Väldigt typiskt.
------------------------------
Samtidigt som mitt självförtroende och självkänsla var otroligt mycket mindre när jag var yngre så måste jag även säga att jag då kanske var modigare. Som liten bryr man sig inte om folk på samma sätt. Om man vill leka med en kompis så ringde man, bestämde när och bara lekte. Nu är det på ett annat sätt. Det är lite mer " vad ska vi göra då, vi måste hitta på något". Det, det är dock bara med vänner som man kanske inte känner så väl ännu. Vänner som står än nära kan man göra vad som helst med.

Men det jag försöker säga är att ibland känns det som att jag skulle göra allt i min kraft för att en än gång vara den modiga lilla flickan som jag en gång var, om jag kunde det vill säga. För att våga de saker jag vågade då är inget jag skulle våga nu. Jag skulle aldrig våga ställa mig på en scen, med full utstyrsel och mima till Mamma Mia. Jag skulle aldrig börja gallskrika på stan eftersom att jag inte hittade min mamma (trots att jag kände tårarna bränna).


Ibland känns den där lilla flickan som fanns så otroligt långt borta.

Egentligen skulle detta inlägget handla om att jag ibland saknade min konfimation. Bara lite sådär ibland. För det gör jag. Istället blev inlägget om något helt annat. Förlåt mig för det. Men, ja. Det kändes rätt. Nu, nu ska jag ut och ha en bra dag. Och det önskar jag er alla. Det är bra!


, bob dylan meets the beatles, ohyes!



Ofantligt roligt. Eller nja. Det är liksom roligt på ett osant sig, eller hur jag ska uttrycka mig. Att Bob Dylan lurade beatles på pengar är ju inte kul, och förhoppningvis inte sant. Men, det är kul att de var vänner. Eller att de gillade varandras musik. Det, det är rent ut sagt häftigt!

Jag gillar dem båda. Ojha. De är härliga män i hela högen. Speciellt George, han är hilarious!

en dröm, en verklighet?

Under natten drömmer jag mycket. Mycket jag vill. Speciellt om saker jag vill. Vill ha. Vill känna. Jag drömmer om dom och vaknar i tron om att jag har dom. Men blir exakt lika besviken varje gång när jag inser att det här är verkligheten, inte det. Ibland vill jag bara somna om och leva i min dröm, som om den vore min verklighet men aldrig lyckas jag. Aldrig!

Drömmer är otroliga. Unika. Speciella. Tänk vilka äventyr man är med om under natten, nästan mer än vad som händer under dagen. Saker som man önskar dyker upp där. Eller helt enkelt saker som man fruktar. Senaste har en önskan dykt upp. En dröm som återkommer. Jag lever mig in i den varje gång. Blir ständigt lurad och vaknar ständigt besviken. Men någon gång. Någon gång kanske min dröm slår in, trots allt. Det kanske finns någon där upp som lyssnar till min önskan. Det önskar jag.

För min dröm är vacker. Den är fin. Den är precis som en dröm ska vara. Inte obehaglig. Inte skrcäkinjagande. Den är precis vad jag har vill. Precis min önskan.

Min dröm ska bli min verklighet. Det, det är jag helt besluten om. Min dröm ska bli min verklighet, tillslut! Min dröm.




Min dröm är att leva min önskan fullt ut.


flowerpower,



Månadens visaste. Endel människor likt blommor ger glädje genom att bara finnas till. Så, precis rätt!

oh, my Penny lane!


Penny lane - The Beatles

Under hela sommaren har en kärlek till The Beatles bara växt större och större. MIn kärlek. Min kärlek till de otroliga bandet. Jag har läst. Jag har lyssnat. Ni förstår inte hur mycket böcker de finns om dem. Otroligt många. Deras resa var inte jättelång men deras musik är oändlig. Oerhört bra.

, jag är förälskad i en männen som skrev om en gul ubåt.



I'm back home, again

När blev sommaren till höst? Antagligen igår. Men, jag är, otroligt nog ganska så glad ändå. Faktsikt väldigt glad och övernöjd över veckan som har gått. Den har kännts alldeles toppen. För er som undrar vart jag har hållt hus så kan jag meddela att jag har varit med min underbara släkt i deras sommarhus. Ett alldeles underbart ställe med en sjö precis jämte. Då menar jag verkligen jämte. Bad och mycket sol under de första dagarna, dessvärre lite moln och regn de andra. Men vad gör det när man har så underbara människor kring sig? Inget.

Jag tänkte skriva några inlägg idag som jag sedan länge, då menar jag lääääännngggeee har funderat på och viljat skriva. Saker som hänt mm. Dock har jag inte haft någon tid över. Men, jag ska. Det ska jag. För det kan och ska hjälpa mig. Som allt annat i min blogg!

Har inte haft min kamera med mig alls. Tyvärr. Men, men jag har så mycket andra bilder jag vill bjuda på. Det kommer också i andra inlägg. Det är inlägget känns mer som en allmän (och kanske tråkig..?) presentation om mitt liv den senate veckan. Men sådant är roligt. Och helt okej!

Men, vi hörs senare under dagen. Otroligt bra!

`cause tramps like us, baby we were born to run..


RSS 2.0