i have scaled these city walls, only to be with you.




jag önskar er, mina fina vänner. ni vackra. ni underbara. ni alla. jag önskar er den bästa första advent.
ni fina hjärtan. ni är värda så mycket. & betyder mycket för mej.

we could steel time, just for one day.

ibland så nöjer jag mej med hur jag har det nu. hur mitt liv fungerar, precis nu. jag nöjer mej med allt som finns i min närhet. jag är nöjd. helt enkelt. men ibland vill jag ha mer. min kropp ber om mer. mitt hjärta och min själ. alla ber dem om mer. men vad är mer?

mer är mycket. saker som jag inte riktigt kan sätts fingret på. inte riktigt tala om vad det är. exakt. men jag vet något. något som jag kan sätta fingret på. och tala om. det där som kallas kärlek.

det gör ont inom mej
att se dej
det gör ont inom mej
att höra dej

för du är för fin för mej
för du är för fin för mej

och jag vet att jag aldrig någon sin kommer att få hålla din hand. jag vet det mer än vad jag vet något annat.
..men ändå fortsätter jag att drömma om dej. om ditt leende mot mej. om din kyss mot min panna. om din närhet. om din tröst. om dej. jag vet, det gör ont men ändå. om drömmar kunde vara för evigt.


..men som någon till mej sa: olycklig kärlek gör ont. ska göra ont. får göra ont.


sky is womb and she is the moon,

vem är jag, bland alla andra?
vem är jag, när ensamheten slår till?

är jag fortfarande jag, eller är jag någon helt annan?

är det fel att göra som man vill,
även om alla andra säger till?

att vandra en stig, utan alla andra.

är det rätt att aldrig gråta sina kinder våta?
eller skrika för allt man har trots att ingen hör?

jag orkar inte med "alla andra".


det är allt jag har att säga.

en värld utan kärlek.

det känns väldigt skönt att vakna och känna att man har tiden. att jag har tid. nu gäller det bara att utnyttja den på smartast sätt. hinna med det jag borde och göra det jag vill. på min lediga dag. då tiden är min.

jag har som vana att skriva upp allt jag måste göra på en såkallad "göra lista", men jag har även en lista där jag skriver upp allt jag vill göra. en såkallad "vill göra lista".
det är ganska stor skillnad på dessa två listor. men ändå inte. jag menar, på båda listorna har jag skrivit ner vad jag måste göra och vad jag vill göra. och på något sätt måste jag kombinera de här två listorna med tiden. ibland en helt omöjlig kombination. men ibland, en helt möjlig sådan.

för mej brukar det vara en omöjlig. jag vill kunna planera. jag inbillar mej att jag är bra på att planera. vill kunna kryssa för allt på mina listor i slutet av dagen, men det är sällan det blir så. det är något inom mej som ibland säger nej.
"nej gör inte det nu, gör något annat istället"
"det kan du göra sen, sätt dej vid tv:en och koppla av lite nu, istället"

jag kanske helt enkelt är lat. fast det känns genast lite för enkelt. jag tror inte jag är lat. jag vet inte men jag tror inte det. jag känner mej inte lat. men när jag tänker efter kanske jag är lite lat ibland. men vem är inte lat ibland?

nu ska dagen bli min, och tiden likaså. jag ska börja med att skriva en rapport om vårt vackra rymden. det oändligt stora. ett stort ämne det. men intressant. 

har en hel del för er att berätta om min helg. det var en underbar helg. med musiken så väldigt nära.


av någon anledning tycker jag den filuren bringar mej minnen från förr. ändå var jag inget pokemon fan. men det är väl det man kallar nostalgi?

i don't know you, but i want you.

det finns något i mitt liv som gör mitt hjärta varmare än något annat. det är detta ljuva som kallas musik, jag pratar om.

jag vet knappt hur jag ska börja förklara hur musik förtrollar min själ.
jag är ett med musik. jag blir hel med musik.
musik. endast musik.

jag ville bara säga det.


är ni lika förälskade i musik som jag?


i play music,



jag sjunger en visa om höstens ljuva dar. om hur vackra löven var. och vilka underbara färger de har.
.. jag sjunger en visa och ler. lycka är det ända jag ser.

frågetecken.

hur vet man om man är kär?

mina ögon söker ständigt efter hans. efter ett tecken på kärlek. ett tecken av kärlek.

hur vet jag när jag är kär?
hur vet jag när jag älskar och inte tycker om?
är linjen så tydlig?

min blick letar i hans. jag ser allt. han tittar bort och allt blir inget. 

hur ska jag göra?
hur ska jag visa min kärlek?
finns det någon kärlek?

hans ögon ler mot mej. är det ett tecken?


det är dina ögon.

komplimanger. oj vad lycklig sådana kan göra en ibland. de kan göra en hel dag, till något mer. de förgyller. och skapar ett leende. ett leende som håller sej kvar.

det var en bra dag med bra människor. en sån dag som inte är så där speciell på något sätt, men ändå blir det. och fastnar  minnet. bra, helt enkelt. och det är allt som behöver sägas. just nu.

jag hoppas era hjärtan känner lycka. ni förtjänar all lycka i världen.


paradise,

en blick kan säga mer än ord
en blick kan rädda hela vår jord


rädslan syns så väl hos dej
mer än var den känns hos mej

den blockerar den väg du ska vandra
och du tänker alltid på "alla dom andra"

hur du ser ut på ett kort
eller om du springer lika fort

det spelar ingen roll sen
för du är den du är, min kära vän

så tro på dej själv, för det är bara du som vet och kan
inte dom andra, den där "hon" eller den där "han"
 
för en dag är det bara en blick som kan rädda hela vår jord
"och det är endast din", är mina sista ord.



allt handlar om att våga vara du.


oroshjärta.

jag har två bilder. två, som jag aldrig har visat här. i min blogg. min bok. mitt hjärta. två bilder, som liknar varandra på många sätt. miljön är den samma och den vackra bakgrunden likaså. motiven är i stilla stund inte lika. men kanske på mina bilder. dessa två bilder som jag aldrig har visat er. mina hjärtan.

jag vet inte varför just dom här två bilder ligger mig så varmt. varför just dom har två har något som andra bilder inte har, för mej. men det kanske är just det. två enkla bilder. som vem som helst har kunnat knäppa. men ändå har dom blivit något speciellt för mej. två bilder som från början inte var något sådär jätte speciella. utan blev, med tiden. det är väl just det, att två bilder som från början är så små, kan bli så stora. att något med så liten betydelse kan ha en så stor för någon människa. någon person. något hjärta.

det får mej genast att tänka på andakten igår. vi satt tillsammans, vi ungdomar med vår ledare. sjöng om hur gud har öppnar pärleporten. och amen. ledaren, han visade oss även en låda. den stora andaktslådan hette den. en låda han använder för att göra andakterna lite mer spännande för de yngre barnen. men han vill visa den för oss också.
i denna låda låg en massa saker. han tog upp en pusselbit. och sa precis så. att en sån här liten del har en stor del i det hela. utan den biten kan man aldrig lägga hela pusslet.

..och då tänkte jag på mitt liv. bara tänkte.



..här har ni dom. vad känner ni? och er hjärtan.      

tillsammans kan vi förändra världen



det här är min senast lästa bok. en frivilligbilderbok av min favorit peter pohl. en bok med en massa tomma rutor, och lite vackra ord och meningar här och var. som peter skriver i början, är det en bok som görs tillsammans. författare & läsare. istället för att det endast är författaren som gör allt så skapar man istället något tillsammans. precis som man kan förändra världen tillsammans.

på så sätt får man själv skapa sej en bild, och måla ner den. att rita ner det man tänker på. det är bra för hjärtat. och för själen. likaså att skriva ner. istället för att bära allt inom sej. det går tillslut inte. det får inte plats. dropparna i glaset blir många och det rinner över kanten. och då funkar inget.

"tillsammans kan vi förändra världen" är en bok som man borde läsa. genom den kan man förändra världen. genom den kan man förändra världen, tillsammans. för man klarar det inte själv. det är jag övertygad om.

& jag skulle bli hemskt glad om ni gav mej lite vackra boktips. vadsomhelst. hjärta.

spruckna läppar,

ena sekunden får du mitt hjärta att brista
dina ord förstör mitt allt
och mina tårar skär djupa jack i mitt barma hjärta
..den sekunden blir allt varmt kallt
dina blickar och skratt mot mej blir en enda smärta
och känslan av hat ekar likt inget annat gör i, mina öron.
..den sekunden vill jag bara blunda och aldrig mer se dej

känna hatet försvinna tillsammas med dej och utan mej
(jag hatar dej)

i nästa sekund värmer du mitt hjärta med ett ljummet leende
dina ord är guld i mina öron
och tårar finns bara i mardrömmarna om nattens svärta
..den sekunden strömmar lycka genom min kropp
min mun ler, jag känner mej lycklig som få
och min själ känner likaså
..den sekunden önskar jag att allt kunde vara för evigt och alltid
känna kärleken jag har för dej fortsätta brinna, inom mej
(jag älskar dej)


så sant som det är sagt. vissa människor hatar jag. vissa människor älskar jag. vissa människor ger mig känslan av både ock. jag kan inte bestämma mej vilket som passar in.
och jag tycker inte alls om ordet hatar. det har gett mej mycket negativt i livet och ger mig fortfarande. just det ordet. men, ibland behövs även sådana ord.




cause it's a fine line between pleasure and pain,

tiden rinner iväg, och tur är väl det. under dessa dagar som har gått har jag varit lyckligare än någonsin innan. det har inte hänt något speciellt. men det är väl just det. att allt har fungerat och jag känner mig glad. jag vet inte hur jag ska beskriva det mer än så. jag har kommit in i någon slags rytm som fungerar jättebra för mej. just för mej, som individ.

..en sak är det här med vänner. hur mycket kärlek de kan förgylla mitt hjärta med. trots att jag sällan tänker på det, så tar dom en större del av mitt hjärta. även vänner som jag inte känner så väl. med dom har jag fortfarande tillfällen till att lära känna dom. och för varje gång jag ser deras vackra ansikten växer dom sig större i mitt hjärta, för jag lär känna dom. och det är en underbar känsla.

..en annan sak som jag tror har en hel del med detta att göra är just det faktum att jag är ute på praktik. på en skoaffär för att vara mera precis. och jag har kommit på att jag verkligen älskar att göra människor nöjda. kanske bara ett leende eller två. en blick. de är de få tillfällen då jag har fått vara ute i butiken och hjälpt människor att hitta det som de söker då dessa ögonblick sker. även om det bara är ett par skor, så känns det större. för jag känner mig glad i själen, att jag får hjälpa någon annan. det gör mej glad i själen. 

att hjälpa någon annan, hjälper mej.

det är precis den meningen som ger mig denna totala glädjen. en glädje som inte är så svår att finna, men svår att upptäcka.

och precis just nu, i denna sekund känns det som att jag har styrkan att klara av precis vad som helst. för jag har mej själv och inom mej finns alla svar som jag behöver. det. det är jag helt övertygad om!



gamla bilder, men vad gör det när färgernas charm och solens mäktiga sken speglar av min insida perfekt.


colour me so we can blend.

i söndagskväll så hände något. då avnjöt jag en helt underbar konsert med Sophie Zelmani i front, och självklart med hennes otroligt duktiga musiker på scenen. de beståd bland annat av Lars Halapi (som jag förövrigt måste säga är helt enastående bra på gitarr, har inte sett någon bättre). 
hur som helst var det mycket låtar ifrån hennes nya album "the ocean and me" som framfördes men även en hel del äldre låtar, såsom "going home" och "dreamer". låtar som har funnits länge och fortfarande är lika bra! lokalen var full av härliga människor och stämmningen helt på topp. förbandet gjorde stämningen, om inte ännu bättre. men sophie är unik.

men. denna annars vanliga söndagskväll var en helt magisk sådan. sophie har något alldeles extra. något som ingen annan har. den här kvällen var den bästa kvällen på väldigt länge. det kan jag er lova. när jag skulle gå och lägga mig senare på kvällen fanns bara sophie i mina tankar. underbara sophie. jag skrev några rader till henne.

kära sophie zelmani.

jag behöver din musik. den ger mig det jag behöver och det jag ständigt ber om.
med den trollbinder du mig och förtrollar mitt inre med det magiska du skapar.
du värmer min själ när den är som kallast och
du håller min hand när jag behöver den som mest.

jag behöver dina ord.  de fäster sig fast i mitt hjärta och väljer att stanna där.
 
ett ord kan betyda mer än något annat men det är helheten som gör allt så vackert. 
du torkar tårar som rinner längs min kind och
du skapar lycka inom mig.

jag behöver din röst. en vacker röst som låter mina öron njuta. 
med den bildar du leenden på mina läppar och ger mig hopp om allt som känns hopplöst.
du ger mig styrka att klara av dagens alla äventyr och
du räddar mig när jag behöver räddas.

den kärleken du ger mig genom att berätta dina historier i musik är obeskrivlig.
du tar över hela mig och förgyller mig med allt du har att berätta.

sophie, du är guld! och jag tackar dej för en helt makalös kväll med en lycka så total. jag hoppas att vi någon gång ses igen. någon gång i livet. tusen tack för de här vackra sekunderna. de ska jag aldrig någonsin glömma.

jag log hela vägen hem. och jag ler fortfarande!




going home,

det finns många som jag känner mycket för.
människor som värmer mitt hjärta genom att bara finnas där.
människor som utan anledning ringer och frågar hur jag mår
människor som förgyller varje sekund av mitt liv.
människor som bara är och alltid kommer förbli.

men det finns någon som jag känner mer för.
någon som bara finns för mig, precis som jag bara finns för den.
någon som kommer värma hela mig genom ett enda leende.
någon som kommer göra mitt liv till en oändlig dröm med ett lyckligt slut.
någon som kommer finnas och alltid vara.

den någon söker jag efter vareviga dag.

..och jag tror jag vågar tro på det.


resan tar aldrig slut

den här veckan har miljoner tankar och funderingar tagit över min hjärna och gjort mig både glad och ledsen.

en sak är det här med att våga. våga vara sig själv. våga säga vad man tycker. just det här ordet våga. vad står det för egentligen?. och hur gör man för att våga. hur ska man kunna våga att våga när man ständigt blir trampad på av andra. människor i ens omgivning. och när man helt plötsligt blir själv. vad blir våga då. kanske något helt annat, och större. eller kanske orkar man och vågar göra allt det som man annars inte vågade. 

för mig är det viktigt att våga göra saker. saker som kanske skrämmer än eller gör ont. jag menar inte att man på något sätt ska göra något som skadar en eller på något sätt gör ont. men ibland tror jag att det måste göra ont för att man ska förstå att det inte var så farligt ändå. och känslan av att ha klarat av något som man aldrig trodde man skulle våga är en helt otroligt känsla. varenda del av min kropp blir glad och ett lyckorus rusar genom min kropp.

våga är inte bara att våga göra något som man annars inte har vågat. det tror jag man annars förknippar våga med. våga hålla i en orm trots att man har ormfobi. det hör till, men för mig är våga något så mycket större. våga tänka saker. våga säga något. våga se någon i ögonen utan att titta bort. sånt.

sånt som i vardagen är så smått men som inom en kan växa sig stort.  


men jag vet inte. jag är ju bara jag. och jag vågade kapa mitt hår. så nu har jag kort kort hår. och jag är glad. mest över att jag vågade. & det är hemskt härligt att vara tillbaka hos er. ni är guld.

RSS 2.0