and all that..

nu säger jag hejdå. fast enbart för några dagar. nu, under höstlovet ska jag besöka några hemskt fina människor som ligger mig varmt om hjärtat. tillgång till dator kommer jag inte ha. tyvärr. skulle gärna vilja uppdatera direkt. jag menar. om jag ska skriva om det efteråt sen, blir känslan ofta inte lika levande. och känslor som lever är oerhört vackert!

men, jag är glad ändå. för det finns inga finare människor än dessa. eller ni vet säkert många som ligger lika varmt om erat hjärta, men för mig, för mig är dessa själar de absolut bästa.

att se deras ansikten, känna deras dofter, höra deras skratt
- det gör mig hel!




ni är vänner,

keep you alive.



vatten är vackert. jag älskar dess doft och beundrar dess hemlighet. det är livsviktigt.

det är något med hans ansikte

det är något med hans ansikte.
ögonen hans lyser magiskt och
munnens leende strålar likt ingen annans gör

det är något med hans ansikte.
det förföljer mina drömmar om natten och
besöker mina tankar var sekund

det är något med hans ansikte.
håret hans glänser likt guld i solens sken och
när han ler, ler hela jag med honom

det är något med hans ansikte.
det gör mitt hjärta varmt när kylan dyker på och
min själ behöver hans närhet

det är något med hans ansikte.
jag kan inte sätta fingret på vad det är och
inte heller varför..

men jag vet att det är något, och det något förgyller hela mitt liv.



när han blundar blundar jag.


blowin'

jag är så trött. och så innerligt glad att det är lov nästa vecka. i hela min själ är jag glad. jag skulle inte orka en vecka till. eller kanske, men jag skulle inte komma dit med ett leende på läpparna. nu ler jag. just för att jag vet, att idag är sista dagen, sen har jag en massa tid för mig själv.

har jättemycket att skriva. så jättemycket. men det kommer inte. inte i ord. det ligger och vivrlar runt i mitt huvud men det kommer inte i ord. och jag kan inte tvinga fram ord. men, snart kommer dom. och då ska jag berätta precis allt.

jag lovar. ni är otroliga.


älskade bob.


wait for me.

det är till dig bara
för det är där jag vill vara
jag vill se hav och land
och samtidigt hålla din hand
jag vill lära mig allt som finns
och höra allt det du minns

jag vill veta att du är min
för då är jag föralltid din.

jag hittar inte mina ord. just nu finns det så mycket med orden kommer inte. jag finner dom inte. men. orden är till dej. min kärlek. för att du förgyller mina dagar med din närvaro.



look at the flowers and the green grass so tall




jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. har för mycket att skriva, så mycket att jag inte vet var jag ska börja. men nu har jag suttit och skrivit klart några texter. mina texter. inte dikter utan texter. längre texter. det är lika bra som att skriva dikter. bara att skriva ger mina fingrar och hjärta fullständig glädje. låter det knasigt? kanske. men jag vet inte. det ger mig någonslags frihet. en frihet som jag vill ha. som jag måste ha. som jag begär. för att överleva.

ni vet inte hur jobbigt det känns. att "den bästa dagen i mitt liv" är förbi. att den redan har varit. jag vill tillbakaa. jag vill så väldigt gärna tillbaka. stå där med alla fina människor. sjunga för allt jag har och bara le. för le var det ända jag kunde göra. förutom att sjunga då. såklart!

men. det ligger mig varmt om hjärtat och jag tänker på det någongång varje dag. nu när minnet fortfarande är färskt menar jag. men några detaljer har redan nästat sig fast. och kommer sitta kvar föralltd. som hur jag tänkte när jag stod där, att det här kommer jag tänka på ikväll när jag ligger i mitt vackra rum. det här kommer jag alltid tänkta på. då log jag lite extra. även när jag såg hur alla chockades. hur alla andra också log. precis som jag. både mina fina vänner. och publiken. alla. hur de bara tittade. tittade på det vackra som utspelades framför deras ögon. de vackra de hörde. ÅH!  
det var verkligen det bästa. obeskrivligt. verkligen!

har ni haft någon sån dag? med en stjärna i kanten. berätta hemskt gärna för mej. så kanske jag ler lite till.

allting

vi pratade. och vi log. vi sjöng. och vi skrattade. vi gjorde det. och det blev magiskt.

igår. igår var den bästa dagen i hela mitt liv! och jag kommer aldrig glömma den! aldrig någonsin. det var magiskt! jag har inte känt den känslan många gånger förr. en gång. på ullevi i sommar med bruce och gänget. då. då kände jag den också. men nu. nu var jag med i det själv. nu var en av dom på scenen. jag var inte bruce. men jag var kanske weinberg. fast utan trummor. men jag var där. och jag sjäng för allt jag hade. och det var det roligaste jag har gjort i hela mitt liv.

och jag ska fortsätta. utan tvekan. jag ska fortsätta. och jag sa bara le och le. och aldrig mer gråta.




fast. egentligen var jag väl mer the edge eller clayton än weinberg. om ni förstår vad jag menar.

jag vill väl bara säga att jag är lycklig trots olycka



en dag var jag ute och gick. en väg så lång. jag såg mycket. mycket jag aldrig sett innan, trots att jag har gått där tusentals gånger innan. jag upptäckte saker som jag aldirg skulle ha sett om jag inte hade gått.

jag mötte många människor. jag såg deras ansikten. vissa i glädje andra i sorg. jag såg ansikten med sammanbitna miner med ögon så mörka. jag såg ansikten med leenden på läpparna och glittrande göon.
jag kommer ihåg hur jag undrade. undrade vilka de var. vilka människor de var. hur de var som personer. jag undrade om jag någonsin skulle träffa dem igen. om jag någongång i framtiden kommer lära känna dem. de bor så nära mig, men ändå har jag aldrig sett dem. jag har aldrig sett deras ansikten innan. inte förrens då. när jag bestämde mig för att ta en promenad. precis som med alla saker. som jag aldrig sett innan.

ibland kan en promenad vara allt man behöver. ibland kan okända ansikten ge en så mycket utan att man behöver ta. det räcker att se. att undra. det kan göra en stark. kan göra en glad.

mitt ansikte var en av de med ett leende på läpparna och med glittranade ögon.

running home

jag vill berätta allt. om min vecka. om mina dagar. om mitt liv. men det går inte. här kommer en liten del. i vanliga ord.

fotboll är en stor del av mitt liv. har alltid varit och så kommer det att förbli. men ibland har det blivit för mycket. för mycket press. för mycket stress. för mycket tjat. det har blivit för mycket av allt. då, då har fotboll blivit något negativt för mej. något spottar mig i ansiktet när jag har det som värst. då har jag inte känt den kärleken för fotboll som jag vet finns inom mig. nu efter en klarspelad säsong, med både upp och ned gångar så är hela jag trött på allt, verkligen allt som har med fotboll att göra. bara ordet gör mig trött. bara vid ordet blir jag stressad. varför vet jag egentligen inte riktigt.

jag menar, fotboll är bara ett spel. ett spel, en hobby eller en fritidsaktivitet. kalla det vad man vill. men för mej blir det för mycket. när allvaret kommer. det blir för allvarligt. frågan vem som är bäst lurar runt hörnet, och kravet om att alltid vara på topp. jag kan inte hantera det. det bryter bara ned mig mer och mer, istället för att stärka mig och ta mig några steg uppåt. suckarna är tydliga när bollen passerar förbi mej och nuddar nätet. och det får mitt hjärta att gråta.  

jag hade ett bra samtal med en av min lärare en lektion. hon berättade att det kan vara så att man håller på med en sport, just för att man alltid har gjort det. det känns, naturligt på något sätt. ordet "sluta" finns inte. inte någonstans. det existerar inte i ens huvud. man försöker dölja det faktum att man kan vara intresserad för andra saker. kanske teater. kanske en annan sport. kanske måla. eller skriva. eller något helt annat. man döljer dom känslorna. och fortsätter med något man egentligen inte vill göra. bara för att man ska och alltid har gjort just det.

min första tanke när jag hörde dessa ord var hur otroligt dumma jag fann dessa personer. att de inte lyssnade till sitt hjärta. men sen. sen tittade jag på mig själv. sökte inom mig. i mitt hjärta. lyssnade till mitt hjärta. och det sa mig att fotboll inte var allt. att andra saker, i mitt liv var viktigare. mitt hjärta sa så och jag hör fortfarande orden eka i mina öron.

jag läste igenom mitt hjärta. helt enkelt. om det nu är så enkelt. men jag gjorde det. svaren fanns inte. däremot ledtrådar. ledtrådar i massor. och jag vet nu. jag vet nu att fotboll inte är allt. att fotboll inte ska behöva stressa mig. för det finns viktigare saker. saker att oroa sig för. jag kan lägga den enrgin på annat.
däremot är allt inte dåligt med fotboll. jag har vänner i massor som jag inte skulle träffat om ja inte började spela boll. och det är jag tacksam för. det söta flickorna förgyller mina dagar.

men jag vet nu att det är mitt liv. mitt val. och ingen annan kan bestämma hur jag ska leva det. bara jag.



nej!

du vet allt om mig. du vet så mycket om hela mig. om riktiga mig.
du fanns där när jag tog mina första steg. när jag snubblade, men om och om reste mig för att ta ytterligare ett.
du fanns där när jag sa mitt första ord. när jag lärde mig alfabetet från a till ö.
du fanns där när det var dags för min första skoldag. när allt var nytt och mycket större.
du fanns där när tårarna brände och oron var stor.
du fanns där när leendet var fullständigt och glädjen otrolig.

och du finns fortfarande. lika bra och lika nära.

därför gör det ont att höra dig berätta om hur svårt ditt liv har varit.
det gör ont att veta vad du har varit med om.
det gör ont att veta att jag inte kan få det ogjort.
det gör ont att veta att du alltid kommer minnas och aldrig glömma.

men det som gör mest ont är det faktum att du var ensam.
men det som gör mest ont är det faktum att du var själv.

fast du klarade allt. du klarade allt och lever. du överlevde allt. en överlevare.

och du kommer aldrig mer vara ensam. aldrig!
och jag älskar dej farmor.


lavalampan.



egentligen inte alls fina bilder. inte alls. det är bara det att motivet lyser upp min kvällar. min vackra lava lampa. eller, egentligen inte alls vacker lampa. inte alls. det är bara det att den får mig att le. att den gör mig glad. att jag lägger mig varje kväll, i mitt härliga rum och somnar alltid lika gott. och vill aldrig vakna morgonen där på. kvällar är det bästa jag vet. mysiga kvällar. oh.

..och oh. egentligen vill jag bara skriva massa inlägg. läsa massa bloggar. men tiden finns inte. jag vet inte vart den tar vägen. den försvinner väl. men ni är guld.

all you need.

jag vet inte varför jag inte kan sluta tänka
varför jag alltid måste krångla till det som redan är krångligt
jag vet inte hur jag ska göra för att komma dit
hur jag ska göra det som jag aldrig har gjort innan

jag vet inte något, men ändå känner jag mig säker på allt

fast. jag har inte riktigt alla hästar i stallet. än.


to be the one,



höst. ja. det vackra ting. i söndags var vädret strålande och naturen sken i sina finaste färger. kan charma vem som helst. dess oranga och röda och gula. jag blir alldeles till mig. jag tog mig en runda på min favorit plats. brukar tänka på vilken tur jag har som bor jämte det fin ibland. skogen. och inte bara skog. mycket annat vackert för mitt öga att skåda. dessutom.

men. det bästa är ändå. när himlen lyser så där just blått. när löven är sådär lagom gula. när luften är härlig kall. när livet känns ganska otroligt. jag tänkte speciellt på en sak. det var när jag gick över mossan. när jag hörde löven under mina fötter. när jag snubblade och föll. men det gjorde inte ont. inte alls. mössan var så mjuk. och just då. du ville jag bara lägga mig ner och titta upp. eller bara skrika ett sånt där vårskrik fast, ett höstskrik då. precis som ronja. rövarens dotter.

ett annat ögonblick. det var enkelt. och därför så vackert. det var en trappa. en trapp i sten. och jag hörde hur vinden ven. hur en melodi skapades. naturens musik. och jag såg hur löven fall mot marken. svingade sakta ner tills de tillslut, alldeles ljudlöst landade. och det mina vänner. det är väldigt mycket höst för mig!

och ni. ni är väldigt mycket kärlek.

om jag inte hade sett honom

jag fick ett tips om en bok. om jag inte hade sett honom. skriven av kevin brooks. namnet på författaren sa mig inte mycket. men titlen. titlen. en vacker titel. om jag inte hade sett honom. och när jag såg titlen, då visste jag att den boken var något för mig. den boken skulle inhålla precis en sådan text som jag älskar att läsa. en text så vacker. en text så bra att det är svårt att förklara med ord hur bra den var. och så bra var den.

huvudpersonens namn är cait. cait mccann. och lucas. den där lucas. jag vet inte vad jag kan säga. läs den så förstår ni. den är mer än vacker. den är allt. den innehåller allt. och jag kan inget annat än att önska att jag var med där. jag vill lära känna cait. jag vill lära känna lucas. jag vill känna den smaken efter hans kyss. jag vill höra orden som sägs. jag vill se hans ögon, och se om jag känner samma sak när jag ser dom. jag vill vara där.

och aldrig ville jag att boken skulle ta slut. från första sidan till sista önskade jag att det aldrig skulle ta slut. jag ville bara att det skulle fortsätta. jag hoppades att slutet inte skulle komma. men ändå. när slutet kom var det skönt. en lättnad. det kändes som att slutet kom så passande. jag vet inte varför. det kändes bara bra. rätt.

läs den. och jag lovar er att ni inte kommer ångra er!

och tack anna. tack så innerligt för att du nämnde namnet på denna bok. jag ler.




smärtan.


no pain



lägger in lite bilder bara sådär. bara för att hösten finns och är just nu.
idag har jag suttit på ett café i en timma eller två. med fint sällskap må jag säga. en kaka och festis. och jag bara ler.

jag vet att inget är ingeting

av ingeting

känslan av ingeting
men ändå allt
känslan som ger mig mycket
men som tar tillbaka tusenfalt
känslan som värmer min själ
men samtidigt kyler så kallt

känslan av att skratta
men ändå tappa all kontroll
känslan som sjungs i dur
men som spelas i moll
känslan om att vara sig själv
men samtidigt spela en annan roll! 
 
det är känslan av ingeting, men ändå allt!



gråt så länge du vill men vet att det onda kommer aldrig hit en gång till.   <3

have you ever heard..?


The one you love & These friends of mine & You and me & Say Hello - ROSIE THOMAS

..har ni hört en sådan vacker röst innan? en sådan röst som värmer hela ens själ? otroliga rosie!



och bilder säger (verkligen) mer än tuuusen ord.    <3

läppar som vet.



ord är det absolut bästa jag vet. speciellt era. dom värmer mitt trasiga hjärta.

vibration

en lukt kan vara så mycket mer än en lukt. det kan vara minnen. minnen i massor. minnen som tar över och man drömmer. tänker tillbaka. och ler. i vilket fall en vissa lukt.

har ni luktat på luktörter någon gång så vet ni hur gott de doftar. otroligt. och jag kan inte känna dess starka lukt utan att tänka på min barndom. minnen och bilder slutar inte dyka upp och de påverkar mitt yttre med ett stort leende. jag tänker på vårt vackra torp med den röda färgen och vita knutarna. våran tvåvåningskoja med ett kylskäp av trä, stigen till den underbara stenstranden och vattnet så glasklart. hur vi försökte göra parfym av luktörter och sedan sälja. men framför allt. kärlek!

underbaraunderbara kärlek. jag minns alla stunder där. allting. och hur stor min kärlek för detta röda till torp var. enorm. och min kärlek till dess miljö. de stora skogarna med träd så mäktiga. med bär och blommor i alla dess möjliga färger. allt det. allt det gjorde det till det det är idag. till det minnet. lukten. jag minns allt. och jag ler.




spred the love vibrvation.


every winter needs a snowfall

igår var jag glad och log ständigt
idag är jag lycklig över ett enda leende

igår fanns en kärlek vid min sida
idag är det bara min eviga önskan

igår fanns ingen orolig känsla och tid fanns det gått om
idag finns en mycket orolig känsla och tid försvinner för lätt

men ändå jag vill inget hellre än att leva idag.



look at the flowers,



i helgen så firade mina morfäräldrar femtio år som gifta. guld bröllop. tänk vad vackert. tio år har dom älskat varandra. i nöd och lust. i lust och nöd. vi, släkten firade dom med en överasknings fest! de visste inte vart de var då min morbror hade satt ögonbindlar på dom och kört en ordentligen omväg så att de inte skulle kunna gissa vart de var påväg. och det första mormor sa var att "det här var väl lite löjligt".

..och det skrattade vi sedan massor åt. men hon var glad. det syntes. och jag anade lite tårar i min fina morfars ögon. det är kärlek. sedan fick de ett papper där vi hade skrivit alla ord som passade in på dom. underbara ord.

sedan åt vi en underbar tårta. pratatade och hade det kul. just då. i dom sekunderna insåg jag hur mycket min släkt betyder för mig. hur mycket plats dom tar i mitt hjärta. jag älskar att se mina kusiner le och höra deras skratt. höra vad dom har gjort sen vi sist såg. hur deras liv går. det är det bästa som finns. och jag älskar dom mer än vad jag kan skriva med ord.

det vackraste av allt var när mormor och morfar skulle berätta om hur de träffades. mormor berättade med kärlek i rösten hur snygg morfar var. hur alla var så kära i honom men att det hon som tillslut fick honom. hon berättade hur han följde henne hem och alltid kysste henne ömt. hur de prataade tills de inte fick prata mer. fina morfar satt mest där och log. skrattade åt allt. tog sig generat för pannan när hon berättade om hur snygg han var. och snäll. ja, han är verkligen  genomsnäll. oh, det var så fint. tänk att det har hållt i 50 år? otroligt.

de är allt. dem är min kärlek. warm love!

..och, förlåt om min blogg är lite smått öde. tiden räcker tyvärr inte till. jag önskar jag hade en knapp som kunde stanna tiden. men det är väl bara en önskan...

It's just warm love, and it's everpresent everywhere and its everpresent everywhere. That's warm love!


on a sunday

tänk att det redan är söndag. söndag vecka fyrtio. känns inte alls länge sen jag började nian och blev ännu mer kär i min dröm. något som dock känns väldigt långt borta. det är tiden då jag inte ville leva, tiden då hela mitt liv bestod av panik och tårar. tiden då jag var den jag inte är.

det gör för ont för att tänka tillbaka, för att just tänka tillbaka. varje gång mina tankar flyger iväg för långt så gör det ont. så jag tänker på något annat. försöker. åtminstone försöker tänka på något annat. och det är väl bra? ett plus i kanten sådär. men jag kommer så väl ihåg varenda känsla. stressen. hur hela jag grät varje morgon när jag var tvungen att stiga upp ännu en morgon. när min önskan inte gick i uppfyllelse. önskan om att försvinna ifrån jorden yta, från allt.

kommer så väl ihåg hur jag satt själv. mitt i skogen, såg solen gå ner bakom träden längre bort. hur jag blundade och hoppades att jag skulle vara någon annanstans när jag öppnade mina ögon. men det var jag aldrig. jag var alltid kvar på samma ställe. sittandes på samma stubbe. med samma skog runt om mig. men alla så bekanta hus längre bort. samma vind som ven i mina öron. andades fortfarande samma luft. och tårarna tog aldrig slut.

kommer så väl ihåg hur jag undrade, fram och tillbaka hur mitt liv skulle sett ut om jag inte gjort så, eller gjort så. försökte hela tiden övertyga mig själv om att det försvinner. hela tiden klappa mig själv om huvudet och lugna ner. trösta. men jag visste att jag inte kunde trösta mig själv. jag behövde en annan hand om mitt huvud.

kommer så väl ihåg alla glada miner jag såg varje dag. hur jag gjorde samma miner som dom. bara för att dölja. hur så många dagar som försvann åt att oroa sig för nästa dag. utan att riktigt veta vad. eller hur. det kom så plötsligt alltihop. en mardröm som blir sann. en monster som anfaller utan någon som helst förvarning. ett liv som blir förstört, och ingen ser något.

fortfarande känner jag samma känslor dyka på mig ibland. samma mardröm. samma monster. men nu vet jag hur jag ska göra för att stå emot. för att klara av de. och en dag. en dag ska jag vara fri från dem båda. en dag.
den dagen, då ska jag få känna på riktig lycka.  och den dagen är snart!



och söndagar är speciella!

song for the songs

jag vet. jag har sagt det tusentals gånger redan. men jag måste säga det igen. jag tror jag är kär.

jag kan säga det hur många gånger som helst och varje gång känns det lika bra i mitt hjärta. det känns inte fel, det känns rätt. helt rätt! men ändå. jag vet. jag är medveten om att min kärlek. den är olycklig kärlek.

och vad är olycklig kärlek? jag vet inte. kan inte riktigt sätta fingret på det. men ändå, vet jag långt inne att min kärlek är olycklig till den blir lycklig. jag känner nu att den inte är lycklig, så då blir den olycklig. en olycklig kärlek.

jag är en drömmare. jag drömmer om allt. min riktiga värld är drömmarnas värld. och varje natt drömmer jag om dig. på ett eller annat sätt. du är inte huvudpersonen. men du är där. varje natt finns du med. ibland som evig skugga, ibland som vän.

jag vill bara lära känna dej. för jag vill veta hur det känns att ha din hand i min!


it's my melody.


they took your life

ibland så fastar min blick på något
oftast så fastnar den på någon

jag funderar över hur den människan är
hur den människans liv ser ut
hur mycket det finns som jag inte vet
jag funderar över vem den människan är
egentligen

om man bortser ifrån allt man hör
om man bortser ifrån din utsida
jag vill veta hur du är på insidan

idag var det dig jag tittade på
idag var det dig mina ögon fastande på

jag såg hur dina mörka ögon långsamt tittade upp mot skyn
jag såg hur din mun först låg stilla och hur du sedan log så det strålande om det 
dina läppar så röda och därbakom en tunga så väldigt lekfull
jag log för ditt leende och önskade för en sekund att jag kunde omsluta de röda läpparna med mina

jag såg hur du lät dina ögon spegla himmeln en sista gång innan du blundade och tittade ner
jag såg hur ditt leende, det vackraste jag sett förvandlades till ett livlöst streck
jag såg hur du landade på jorden igen och hur du kom tillbaka till verkligheten
jag undrade vad du tänkte på och önskade för en sekund att jag kunde omfamna dig och visa dig all min kärlek

frågan utan svar. fastnar dina ögon någonsin på mig?




det beror helt på hur man läser orden. och tittar på bilderna.


peace on earth

Nu är jag helt slut. Jag orkar inte göra något, men jag måste. Egentligen vill jag bara stänga in mig i mitt fina rum, lägga mig på mina rosa lakan och blunda. Blunda och tänka. Tänka på mitt liv. Tänka på vad som har hänt under dagen!

Just nu känner jag mig varken glad eller ledsen. jag känner mig inte någotting. inget. jag är bara trött. och trött. har mycket i skolan, vilket tär på mig något otroligt och ingen tid alls.

idag på so pratade vi om kriser. hur man kommer ut ur en kris. hur man gör. ganska enkelt men ändå svårt. jag tänkte på min kris. när jag mådde som sämst. tänkte tillbaka. ser skillnaden så tydlig. jag kommer ihåg den totala smärtan jag hela tiden kände. tårarna som brände hela tiden. hur jag hela tiden ville springa iväg pch gömma mig, eller bara försvinna. jag kommer ihåg det. jag kommer ihåg det så väl.

nu är det annorlunda. men jag kommer fortfarande ha minnena inom mig. jag kommer aldrig glömma.
när jag mådde som sämst, så kommer jag ihåg hur jag hoppades att jag när jag var trettio skulle ha glömt den här tiden. att jag inte skulle ha ett minne kvar. men det är omöjligt. jag kommer ha minnen kvar. jag kommer alltid känna smärtan, men inte alls lika påtaglig. och tur är väl det!

bloggen är endel av mig. orden jag skriver är mina ord. från mitt hjärta. och ni är endel av mig. endel av att jag fortsätter kämpa. och faktiskt är så lycklig som jag är. så tack alla ni vackra människor där ute. tusentals tack!



och min dörr har öppnats. och jag ler!

better be


I'll follow you tonight & Shoreline - Anna Ternheim

..och jag vet inte vad jag ska säga. vackert är ordet. inte bara texterna och musiken. utan hennes videos är helt underbara att titta på. jag bli alldeles stum. otroligt bra. ternheim!

RSS 2.0