hoppfulla hjärtan

imorse var en sån där fin morgon. en sån där morgon då man bara älskar att leva. har ni haft en sådan morgon någon gång? en sån där underbar. underbar på alla sätt. det har jag! och imorse var en av dem. en av de bästa!
en helt vanlig morgon, fast ändå inte. jag kände mig lycklig. jag kände av samma känsla som jag hade känt precis innan jag la mig till sängs. hur jag egentligen bara vill krama alla människor jag ser. hur jag bara vill visa dom att just den personen är underbar. precis som den är. precis!

jag satte på vacker musik som bara får alla känslor att svälla över. jag tänkte på min fina kärlek och hur han får varje sekund i mitt liv att stråla. trots att den kärleken inte är besvarad. ändå kände jag något. han tittar på mih ibland. och det är dom blickarna. dom ögonblicken jag håller hårt om. tar vara på. för det är dom som håller mej vid liv.

en annan vacker stund i mitt liv som jag verkligen kände att det här. det här är livet. det var en såndär vanlig stund. en stund i bilen med min fina mamma. och hela tiden hoppas jag att den ska vara förevigt. att vi bara ska fortsätta och rulla framåt. och framåt. det var inga ord som sades. det var mer känslan. att bara sitta där. och leva. titta ut på den människor som passerade. fundera på vad dom heter. hur dom är. om jag någon gång kommer se dom igen. sådana frågor. och jag bara undrar, varför kan jag inte alltid känna mig sådär? sådär glad. för så skulle jag leva på riktigt!

oh. nu blev det mycket text när jag egentligen bara ville skriva ett kort stycke. men, jag kan inte hjälpa det. fingrarna bara kryper och ord slutar inte komma. och jag älskar det!

min kärlek är allt jag har. det är för honom jag fortfarande hoppas. allt för honom!



och jag tycker hösten är det finaste som finns. men sommaren. det är något extra med just den!


att du orkar, att du finns här

Innan jag går och lägger mig har jag alltid så mycket som jag vill skriva här. Vackra ting och underbara ord. Sen somnar jag och nu minns jag inget. mitt minne är nog ganska kort. 

fast ändå inte. jag är oftast en av alla dem som kommer ihåg mest. fotbollen tillexempel, jag kommer ihåg alla fotbollsplaner. om vi ska möta ett lag (som vi har mött någon gång innan, förstås) så vet jag hur deras plan sr ut. onödigt att komma ihåg men det sätter sig. ändå! 

sen tänkte jag på alla pianoackord. det finns ju jättemånga och jag försöker lära mig in alla, i vilket fall de viktigaste. sen tittade jag på en video då john legend spelar, och då tänkte jag det. tänk vilken minnes förmåga. eller att komma ihåg alla dom och ta dom automatisk! jag tycker det är ganska cool! 

 jag vet inte hur jag ska göra. jag är nog kär. eller kanske inte. fast jag vet inte. jag är kär. jag vågar bara inte. vara kär. för det är farligt att bli kär, för om kärleken blir en olycklig, då är jag rädd att jag hamnar på samma ställe som innan. att jag backar några steg på vägen!

igår så sa min vän till mig att det är inte omöjligt. det är bara att hoppas. men jag är rädd att jag hoppas för mycket. att jag hoppas så mycket att jag väntar på mirakel och de sker mycket sällan ett mirakel.

men, han har tittat på mig. det har han! och det ögonblicket, det var fantastiskt! du är fantastisk!

nu, måste jag snabba mig mot skolan. den där skolan!


du ger mig något att tro på.

the next voice you hear

jag sjunger i kör. jag har börjat sjunga och jag planerar att fortsätta med det för det ger mig allt jag vill ha. jag vill lära mig allt jag kan lära mig för det ger mig mer musik. Och mer musik i mitt liv vill ja ha hela tiden. för musik ger mig allt!

jag sjunger inte så där sagolikt vackert. jag sjunger inte sådär otroligt speciellt. Men jag vet att det är bara jag som kan sjunga som jag. det är ingen annan som kan sjunga på samma sätt som jag sjunger. för det är bara jag som har min röst och det är bara min röst som kan låta som den gör när jag sjunger för det är bara jag som kan sjunga min röst.

jag sjunger men det är svårt för det ända min mun vill göra är att le och le. och det ända mina ögon vill göra är att stråla och åter stråla. men jag sjunger ändå. för allt jag har.




och jag vet. rosa hår.

i follow you tonight, where ever you go.

Jag har så mycket som jag vill skriva nu. Jag har så många ord som bara drömmer om att få komma ur min mun. Men allt jag säger känns fel. Allt jag skriver känns konstigt. Det känns inte bra. Helt enkelt, inte bra!

Nu sitter jag här. I min öron ekar anna ternheims, I follow you tonight och jag hoppas. Jag håller tummarna dag och natt och hoppas. Hoppas att mitt liv kommer bli ett sånt där lyckligt liv. Ett lyckligt liv enligt vad lycka är enligt mig. För det är trots allt lycka för mig, som är lycka i mitt liv. jag hoppas och en dag kanske jag kan få allt det.

En dag kanske lyckan är precis där jag vill ha den. En dag kanske inte jag behöver hoppas att lycka ska dyka upp utan då kanske den redan finns där. En dag. Och den dagen då ska jag göra allt som jag inte har vågat göra innan. För då är jag hel! Helt hel!

Jag orkar inte längre oroa mig för allt och inget. Jag vill känna mig säker på mig själv vart jag än går. Vart jag än vänder mig. Finns det något ord som beskriver den känslan? jag tror inte det.

Och fortfarande kommer inte orden ur min mun. Dom finns där. Det vet jag. Men dom ligger där och brottas. Brottas med rädsla, brottas med oro och stress. Oändlig stress. Men framförallt. Dom brottas med mig.

Det var en rad jag läste. Jag måste få höra om du har havet inom dig. Jag måste få höra din ocean. Jag måste få veta om vi har samma hav. Om vi hör ihop. Får jag lägga mig tätt intill dig och lyssna? för jag tror jag hör vågornas brus.  

ibland känns det som att mitt liv har tusentals meningar. ibland känns det som noll. jag vet inte vart jag ska finna mig själv, men jag ska göra det. och det snart!




your eyes.

jag vet knappt hur jag ska börja förklara, det finns inte så mycket att säga
men ändå kändes det mer, det kändes starkare
och jag bara log och log och åter log

idag tittade du mig rätt i ögonen, idag log du åt mig, idag hörde jag dig prata
idag stog du endast en meter ifrån mig, jag hörde dina andetag när du andades
och jag bara log och log och åter log

jag vet att jag älskar dej, jag vet bara inte varför
jag vet att jag älskar dej, jag vet bara inte hur
jag vet att jag älskar dej för du är det finaste jag vet i hela universum
och jag bara log och log och åter log

jag tror att jag ser stjärnhimmeln i dina ögon.


och jag är fortfarande förvirrad. väldigt. men. jag är kär. samtidigt!


something in the rain

jag vill inte längre hoppas eller be
jag vill inte förlita mig på framtiden
för den kanske inte har något att ge

jag vill inte längre tycka utan att säga
jag vill inte längre tro på det bästa
för det kanske inte finns

jag vill göra allt som jag vill göra
jag vill säga allt som jag vill säga
jag vill inte leva någon annans liv
jag vill inte vara som dom

jag vill vara precis som jag ska vara för det är bara jag som kan vara jag!



förvirrande ord i mening efter mening. jag är förvirrad. jag är helt förvirrad!

för ingen vill veta vart jag har köpt min tröja




det här är min syhörna. ett litet rum. som har allt en symaskin kan tänkas behöva. den är trång, men ändå stor. behöver rensas men ändå inte. men jag trivs där. och det är viktigast. och det senaste är en cd-spelare. då kan jag lyssna på musikens ljuva toner medans jag syr. det är kärlek.

in the shape of a heart

Det finns något magiskt i att sy. jag vet inte vad och jag upptäckte det inte förrens ett par veckor sedan. men känslan av att ha gjort något själv är en väldigt skön känsla. att bli nöjd och känna att jag är faktiskt rätt duktig på det. den känslan är underbar. att känna sig just så. stolt.

Något annat. kanske ännu mer magiskt är känslan man får när man verkligen, verkligen tycker om sig själv. när det inte finns absolut något fel på en själv. när man är nöjd med allt. inte vill byta bort något av det. när man är nöjd med ens liv helt enkelt. det är verkligen en känsla att sträva efter. eller ett liv att leva efter. att tro på sig själv. att vara sig själv.

Själv är jag sisådär med det. fast det blir bättre för varje dag som går men ändå. jag skulle vilja känna den känslan varje dag. varje år. hela tiden. för jag tror det skulle stärka mig och min personlighet något otroligt. men utan att låta för självgod så tycker jag faktiskt om mig själv. delar av mig. inte allt. precis som jag inte tycker om allt på någon annan människa. utan det finns vissa saker som verkligen är unika och speciella för just en person. för mig kan det var något. för en annan något annat.

ibland tycker jag att jag är ganska modig. modig på ett annat sätt. alla de saker som jag har fasat över. saker som ingen annan skulle tycka var jobbigt, men som jag tycker är jobbigt har jag ändå klarat. jag har inte gått där ifrån. jag har inte vikt ner mig. och det tror jag har gett mig jättemycket. verkligen jättemycket. trots att jag har tvivlat på det innan så har jag gjort det, klarat det och blivit starkare än innan.

imorgon ska min klass ta klassfoto och självklart dyker den vanliga skräcken på en. hur ska man se ut, vad ska man ha på sig, ska jag verkligen ha det linnet nu? sådana frågor man alltid ställer sig men nu blir det genast mer allvar, eller seriöst kanske är ett mer rätt ord, för nu. nu ska det sparas på kort. så, helt enkelt. man måste pricka in just den dagen, då man är snyggast i håret, har de snyggaste kläderna och all annan noja som brukar dyka upp. om inte medvetet så omedvetet. jag menar det är inte så konstigt. en hel mängd människor ska titta på det, och det ska hålla ett bra tag.

men jag vill inte. jag vill inte slösa min tid på det, då jag kan göra en hel massa annat då som betyder mer för mig. som gör mig mer. för trots kläder. trots smink. trots hår. trots det är det insidan som räknas. det är insidan som håller i längden. klyshigt men sant. och trots tvivel så försöker jag tänka på det då och då, att jag faktiskt duger utan det sminket, eller den speciella tröjan för om jag bara är jag, precis som jag vill vara då kommer min insida lysa igenom och bli min utsida. och det vänner. det kallar jag vackert! 

ni är fina precis som ni är. jag lovar.  



för femton år sedan var mina fötter så små att det fick rum i så små skor. det känns overkligt, men samtidigt ganska otroligt! för femton år sedan.

det doftar som sommar trots att hösten är här,

löven faller till marken så grå
på ängen ser jag bara ett enda grönt strå

solen glimtar och smeker min kind
jag känner en så kall vind

hösten är här och stannar ett tag
hösten är här och jag ler varje dag!
  

jag bara hoppas och ber att min kärlek var en lite lyckligare kärlek.

..och åh. jag har så mycket vackra ord jag förknippar med hösten så fin. och jag skriver och skriver. hösten är verkligen unik. härlig på sitt sätt. men vilken årstid är inte det?



hon gråter inte mer

Nu. Nu har jag skrivit de läxor som behöver skrivas. Nu har jag gjort det som måste göras. Nu är jag klar med det. Och nu. Nu ska jag bara göra det jag vill. Jag ska tända ljus. Jag ska låta mina öron njuta av de ljuva ljuden som musiken skapar och tända ljus, massor av ljus. Jag ska glädjas åt det faktum att livet är ganska bra ibland, trots allt.

Jag ska glömma allt vad olycklig kärlek heter. Jag ska bara tänka på det jag vill. På det jag har nu. För det är det jag har nu som räknas. Det är inte det jag har om fyra år. Det jag har nu. Den kärleken som finns i mitt liv nu. Det är den jag ska lägga alla tankar på. Jag ska le, och bara fortsätta le, vad som än händer, för jag vet att hoppet finns.

Idag spelade jag fotboll. Det var våran sista match och vi förlorade. Jag blev arg. Besviken. Men jag var så lättad att det är över. Nu behöver jag inte längre lägga ner så mycket energi på fotbollen. Pressen att alltid prestera sitt bästa är borta. Jag vill inte tänka på hur det blir nästa år. jag orkar inte tänka på det. Jag ska inte tänka på det. För det är nuet nu som är nu. Och, det bästa av allt är att äntligen. Äntligen har jag tiden till att göra de saker som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, och jag vet precis vad.

idag kom jag på hur mycket små saker kan betyda och hur mycket minnen kan förgylla. de kan förgylla en hel dag. och det är mycket.


jag tänker tillbaka. och ler. mina minnen formade mig till den jag är idag.

eight days a week




en dag ger liv, en dag ger död, en dag är lycklig, en dag tvärtom, en dag är kärlek. en dag är sorg
en dag försvinner så lätt i mängden!


come with me,

jag tycker bara det är skönt att höra din röst.

igår. det var så bra det kan bli. min bästa vän är verkligen min bästa vän. jag skulle helst av allt vilja visa en film om henne, bara så att ni får se vilken otrolig människa hon är. eller skriva en bok om alla hennes egenskaper.  oh.

vi behöver aldrig göra så mycket. vi trivs så väl i varandras sällskap. men igår hände det endel. vi tog en promenad i härliga vädret. det var vindar så ljumma och stjärnor som tindrade på himlen. och en hel del oväntade människor.

i ett inlägg så berättade jag om min första kärlek. i vilket fall, han var en av dessa människor. vad ska man säga, barndomsvänner? kanske! och ärligt talat så var det trevligt att träffa dom. vi pratade och log och skrattade. inte länge. tio minuter eller så, men ändå. det var en del minnen som flödade. och jag tror mina ögon log.

och en morgon full med fågelkvitter och glädje. och en massa tankar på hur jag ska göra med min förälskelse. jag är trött på att inte göra något. men. det finns en hake. eller egentligen inte men för mig. jag vet inte om jag duger. det är det ända som oroar mig. jag har självförtroende, men inte när det gäller kärlek. jag vet inte varför. om det är brist på efarenhet. eller bara om det beror på jag som person. men. jag vet inte. något ska göras. och jag hoppas på mirakel.




..och ibland känns det otroligt mäktigt att bo jämte träd så oändliga och blommor så sköna. jag bara ler.


nonsomdu.


snart kommer min allrabästavän hit. och det ska bli underbart. vänskap är otroligt. så mycket glädje. åh. brukar inte tänka på hur mycket jag faktiskt uppskattar att ha en allrabästa vän. alla har inte det. men jag har turen och det får hela min mun att le. och hon är fin. och helt toppen!  åh.

det finaste jag vet,

jag vill egentligen inte skriva ett till inlägg om min kärlek. men jag kan inte låta bli. han är det finaste jag vet. det finaste min ögon någonsin har låtits skådat. och min kärlek växer för varje dag som går. likaså känslan av hopplöshet. av längtan. av saknad. och allt jag vill ha är honom.

det är synd. för jag ser honom så sällan. ibland har jag turen att se honom två gånger på en dag. men det är oftast inte mer än det. dagar då jag inte ser honom något är dagar som har gått till spillo. åh. jag vill se honom. hela tiden. idag är en sån dag. jag fick inte se hans vackra nuna en ända gång. och det gör ont. det gör verkligen ont!

helst av allt vill jag kunna se honom hela tiden. träffa honom hela tiden. men. det känns så långt borta nu. en oändlighet. men jag kan alltid hoppas på mirakel. och det gör jag hela tiden. hoppas.

och imorgon ska jag skriva på hans skåp. att han är det finaste jag vet. inga namn. bara att han är det finaste jag vet.




, jag ser hela världen i hans ögon.

det är något så speciellt med honom
jag vet inte vad det är jag ser
men vad det än är så vill jag ha mer
och jag ständigt bara ler

det är något med hans charm
hans ögon så vackra så
och jag klarar inte av att se honom gå
kan jag inte bara honom få?

det är något med hela han
som får mitt hjärta att smälta
och jag älskar hela honom.

<3


pärlemor.




jag har fyndat. i lördags. en vacke dag faktiskt. solen förgyllde himlens blå färg och vinden blåste på ett väldigt höstigt sätt. det känns i luften att det är höst. och även om jag saknar sommaren och värme så älskar jag hösten och dess charm! men. jag tog min, välanvända cykel och cyklade till närmaste secondhand. jag hittade en tröja med, som på senaste tiden har blivit favorittröja. den är så enkel att den blir fin.
 
..jag hittade egentligen tre tröjor men ingen mer som jag kan kalla fynd. sen hittade jag tyg. tyg som ska bli tröjor. och sedan fann jag något jag faktsikt, tycker är otroligt vackert. jag hittade den blommiga asken. avlång. med massa fack i. oh, tycker den passade så fint i mitt rum. och blommigt är fint som bara den.

secondhand är brabrabra! och nu är det läxläsning som gäller! och ni är förövrigt det bästa som finns!

en dröm med både ock

igårkväll var en hemsk kväll. behöver inte säga exakt vad som hände men ilskan jag kände var och är enorm. den är svår att förklara för jag vet inte vilka ord jag ska använda mig av. men jag känner hur jag riktigt brusar upp. hur jag inte kan se klart. hur hela jag förändras och jag vill bara slå sönder något. har ni aldrig känt den känslan? och tillslut orkar man inte och tårarna bara rinner. ungerfär så. och det är hemskt! men, jag försöker gå undan, så mycket jag kan.

men, inatt var om inte ännu hemskare. min kärlek. min vackra kärlek.
i min dröm så hette jag stacey. jag var jagad och skulle dö. jag kommer ihåg min panik känsla. hur jag bara ville att de skulle skjuta mig för jag orkade inte bli jagad mer. jag orkade inte känna oron. sån där känsla man kan känna på riktigt. man orkar inte kämpa, vill bara ge upp.
men sen gömde jag mig. i min kompis hus. jag kunde koden dit och därinne var jag trygg. sen kom han. från ingenstans. vi hejade och sen gick han. men bara det. jag tycker det var fint. och jag tycker att det är så bra att ord kan bringa så mycket.

jag var dock inte lika glad när jag vaknade och insåg att allt var en dröm. jag ville bara somna om och aldrig mera vakna. och det vill jag fortfarande när jag tänker på det. för det kändes så verkligt!

men ändå. jag hade en fin magkänsla under hela dagen. jag var varm och mitt hjärta fylldes med hopp om att kanske en dag, få uppleva min dröm. för det är trots allt vad jag strävar efter. och, jag vill helst av allt bara att ni ska få se honom. för han är det finaste jag har sett i mitt liv.

hans leende förgyller varje sekund av mitt liv. jag lovar!

..och tusentals hjärtan till er fina människor. det är en fin känsla att inte känna sig ensam! oh.


skönt att finnas till

Ibland brukar jag vara uppe sent och göra ingeting.

ibland öppnar jag mitt fönster och försöker räkna alla tusen stjärnor som varje natt fortsätter förgylla skyn med dess glitter. ibland öppnar jag mitt fönster för att känna vinden smeka mitt ansikte och leka med mitt ljusa hår. ibland öppnar jag mitt fönster för att beskåda utsikten jag har utanför. de mäktiga träden. de märkliga ljuden. bara njuta.

ofta sätter jag mig vid pianot. drar min fingrar längs med det och lyssnar till det vackra ljud det skapar. ofta skriver jag små rader med ord och försöker hitta fina melodier till det. eller tvärtom. ofta sitter jag bara där och tar ackord efter ackord, ton efter ton. bara njuta.

varje kväll är ännu en kväll med en längtan så stor. en saknad efter något nytt. ett begär att få vara någon nära. men istället så skriver jag om det. jag skriver om det. jag sjunger om det. jag ritar om det. min längtan. min saknad.
det är mina kvällar. och alltid slutar det med att jag lägger mig ner, i min varma säng med min favoritbok i min hand. ett rött sken från min lampa och ljuv musik i mina öron. jag läser några rader innan ögonen ger vika och jag somnar med en massa tankar och funderingar. men oftast med ett leende på mina läppar. nästan alltid.

för jag vet. jag vet att jag har funnit mina knep till ett lycklig liv. mitt liv är inte längre dåligt. mitt liv är inte längre svart. mitt liv är bra. och det lyser i alla vackra färger du dig kan tänka. och jag känner mig stark. så otroligt stark!

och jag har ett hoppfullt hjärta!


dreamer

jag är förälskad i pojken med det charmiga leendet.
jag är förälskad i pojken med det gyllene håret.
jag är förälskad i pojken med de vackra ögonen.
jag är förälskad i pojken med det härliga skrattet.
jag är förälskad i pojken med den söta näsan.
det är sanningen.
jag är förälskad i pojken som lever ett helt annat liv än mig.
jag är förälskad i pojken som inte har en aning om vem jag är.
jag är förälskad i pojken som ser mig som vem som helst.
det är verkligheten.

men jag är fortfarande förälskad och det är fint att känna känslan av att vara kär igen. 

han är vackrare än alla tusen stjärnor tillsammans.


i was born to run.

Häromdagen tänkte jag på hur länge sedan det var jag skrev något om min tvillingsyster. Hur länge sen det var jag skrev om hur stor min ilska var mot henne. Om hur många tårar som runnit pågrund av henne. Eller inte henne, mer situationen. Ni som kommer helt nya in på min blogg vet nog inte det. Man måste nog gå tillbaka en bit i arkivet om man verkligen ska förstå. Men jag ska förklara här istället.

För det finns en anledning till att bloggen heter tvillingsjäl. Jag har en tvillingsyster. Och någon gång för två år sedan så började jag fundera kring just, att ha en tvillingsyster. Jag jämnförde mig, mycket med hur andra, hur de utan tvillingsyster hade det. Mycket sånt. Att jag var tonåring, var de flestas förklaring till att jag mådde så dåligt. För jag mådde verkligen dåligt. Den tiden var verkligen inget bra. Jag kände inte lust till något. Helst av allt vill jag leva ett ensamt liv. Ett liv i mörker. Och jag vet hur knasigt det låter. Bara för att jag råkade födas tillsammans med min syster. Jag vet. Men det är mer än det. Mer, som jag har svårt att förklara!

Men sen någon gång, i somras så var det som att jag bestämde mig för att ändra mig. Jag ville inte längre leva i ett totalt mörker. Jag ville utforska. Jag ville uppleva nya saker. Helt plötsligt var det det som fick mig att må dåligt. Hela tiden ville jag lära känna nya människor. Och pressen på det blev helt enkelt för stor. Och då bestämde jag mig istället för att låta livet (och vänner) komma när de kommer. Ta vara på alla tillfällen i mitt liv. Ta vara på varje människa i mitt liv, för jag vet hur snabbt de kan försvinna. Jag bestämde mig verkligen. Jag var helt besluten på att leva mitt liv. Att helt enkelt inte bry mig om några andra och deras tankar. Jag skulle leva mitt liv!

Och det. Det är precis vad jag har gjort. Min personliga stil, utseendemässigt förändrades med det, då jag började klä mig och se ut precis som jag alltid velat. Inte stor skillnad men små saker. Även mina fritidsaktiviteter. Musik blev en enorm stor grej i mitt liv. Instrument med. Musiken blev en del av mig. Och blir bara mer och mer för varje dag som går.

Även ord och poesi. Att läsa överhuvudtaget. Skriva. Det. Det är min största kärlek av allt. Men.

Men framför allt ändrade jag min inställning till att ha en tvillingsyster. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Jag tycker fortfarande att det inte är kul. Men, hon är min syster. och jag ser henne som min syster. Och jag önskar att jag en dag inte kommer tycka det är jobbigt. Och den dagen kommer komma. Jag är övertygad om det.

Jag förstår mycket väl om ni inte förstår. Har själv svårt att förstå min egna tankar och funderingar. Men det jag säkert vet, som jag känner är att jag mår bättre. Och, jag känner mig glad. Lycklig. Något som för ett år sedan var ganska omöjligt. Jag tillåter mig att vara lycklig. And I just love it.


och. när man är två får man dubbelt så stor tårta,

glaspärlekyssen.

med vinden i mitt hår och solens varma hand mot min kind
med din hand i min och din kyss mot min panna
med träden så mäktigt höga och naturens färger så oändligt vackra
med glittrande ögon och ett leende som säger allt
med ett fönster helt öppet och en dörr som aldrig är stängd
med känslan så härlig av att vara din och tanken på dig och mig

med det. då är jag lyckligast i universum.




vänta dej mirakel ikväll,,

jag älskar bibliotek. jag älskar lukten av böcker, nya som gamla. jag älskar ljudet som bildas när man bläddrar och hur det känns när mängder av ord blåser mot mitt ansikte, likt en vind så mjuk och len. känslan jag upplever när någon läser högt, och jag bara kan sitta och lyssna är nog det finaste av allt. den känslan är underbar. och jag bara njuter av varje sekund och lyssnar så lyhört jag bara kan för att inte missa något. inte missa ett ord eller fras, som sedan kan visa sig ha en stor del i texten. en stor del i min dag. i mitt liv.

böcker i alla sorter. ord så vackra. jag får inte nog av det. böcker. ord. bibliotek. kärlek. värme. upplevelser. för visst är det otroligt? otroligt hur mycket upplevelser man kan uppleva genom att läsa en bok. jag tycker det är otroligt. och jag älskar när spänningen är så stor att jag bara inte kan sluta läsa, när jag måste fortsätta. när jag aldrig vill sluta.

när jag läser böcker. då vill jag att det ska kännas som att personerna i den är mina vänner. jag vill att det ska kännas som att jag är med. bara att jag står några meter bort och ser på. jag vill känna mig delaktig. och ofta känns det precis så. jag känner mig som en av dom. dom personerna. de som är viktigast av allt. jag fick frågan en gång. vad är viktigast i en bok. personerna, handlingen eller problemet? och för mig var det ingen fråga. det var ett svar som stod skrivet på fel sätt. det är personerna som är viktigast. det är personerna som är handlingen. det är personerna som upplever de  problemen som finns. det är dom personerna. det är dom som är hela boken.  

min favoritförfattare heter peter pohl. han har skrivit mycket böcker. min favorit är "men jag glömmer dej inte" och "jag är kvar hos er". texten i hans böcker är en blandning. en blandning av vanlig text och poesi. och det finns inget mer vackrare. jag tycker det är något så otroligt vackert att ord kan skapa så mycket bra. att ord kan bringa lycka.jag älskar ord. 
peter har ett speciellt sätt att beskriva. hans sätt att skriva överhuvudtaget. har aldirg läst en bok och blivit så berörd innan som jag blir av hans böcker. åh, peter pohl. han är otrolig,

nu vet ni varför jag älskar bibliotek. på bibliotek finns det flera miljoner med ord. ord i alla sorter.




jag älskar jörgen. han har givit mig den meningen som jag tycker är vackrast av alla.
ögonen hos ett barn som aldrig har fått kärlek.


tro på drömmar,

idag hade jag en fin prat stund. på msn. av alla ställen man kan ha samtal, hade jag en underbar konversation. på msn. jag vet. jag trodde inte heller att msn konversationer kunde bli fina. eller vackra. men de kan de. tydligen så kan de det.

det började med några vanliga hej och slutade i tårar, av lycka och en värme så stor, inom mig. det var ord som vacker, ödmjuk, fin. det var minnen, massa gamla minnen. det var skratt. det var glädje. så mycket fina ord, på en gång är det sällan man får. så mycket bra. och jag bara log. och log. och log. och log.

det känns så bra nu. så bra att veta att en människa faktiskt, älskar en. faktiskt avgudar. faktiskt tycker att man är helt otroligt. helt otroligt vacker dessutom. att man har påverkat en människas liv på det sättet. en otroligt känsla. en känsla som är svår att förklara. en känsla som är omöjlig att förklara! oh. en så bra känsla.

det här var en gammal vän. eller en vän. jag vet inte riktigt vad jag ska döpa henne till. en vän. en bekant. en gammal vän. en skolkamrat. jag vet inte. men hon  är något, om hon får mitt hjärta att bli så varmt som det blev idag. då är hon verkligen något. och orden sparar jag djupt djupt inom mig. det känns tillochmed som att jag var värd de orden. jag behövde orden så mycket att jag faktiskt var värd dom. och jag är överlycklig att jag fick dom. för vet ni. för ett ögonblick kändes livet och kärleken ganska så ljuvlig. ganska så lycklig. ganska så otroligt underbar!

& känslan av saknad. det går inte beskriva den. jag tänker på det nästan varje dag. du är det vackraste jag vet.

tveka inte på om du är fin. för du är den finaste människa jag lärt känna.
du har världens unikaste, och vackraste utseende som finns.

vackert. så vackert. jag älskar varje mening. och ler vid varje ord.


så fortsätt längta, hitta mod, våga hoppas, våga tro. tro på drömmar, ta ett kliv. det är det som håller oss vid liv. x
och jag är så bestämd. min kärlek ska bli min.


how many roads?



Oh. jag vill så gärna skriva nu. skriva en massa vackra ord om allting och inget. men jag hiner inte. tiden är för kort. det är skola om exakt 26 min. och vägen dit är ganska lång. så jag måste snabba mig. men. vill bara säga att det med mitt namn. otroligt kul. och. jag ville ett tag avslöja mitt namn men. jag tror det är bäst som det är. men. både mitt namn och mitt andranamn står om inte en gång flera. fina namn allesammans! vackra så.

oh. jag återkommer. med massa bra! ni är fina!

like the sunny sun


jag tror jag har en ganska fin mössa. sådär lagom färgglad. sådär lagom stor. sådär lagom.

och vet ni? ibland funderar jag på vad ni tror att jag heter. ni får hemskt gärna gissa. tänk om det är så, att man kan avgöra ett namn bara när man får se bild och text av den personen. kanske. kanske inte.
och. jo juste. jag har ett ganska ovanligt namn. svenskt och gammalt som börjar komma mer och mer. lagom fint!
nu är det skola.

vill du dansa vals med mig?

just nu dör någon. just nu föds någon. just nu skriker någon. just nu skrattar någon. just nu gråter någon. just nu. precis just nu. det är tiden. det finns inget stopp. tiden är en oändlighet.

och just nu. just nu är jag olycklig. olycklig. för jag är olyckligt kär. jag kommer ihåg min första kärlek. han hade ett vackert namn. ett namn som nu och föralltid är inristat inom mig. han var min första kärlek. han är min första kärlek och alltid är han något speciellt för mig. men nu. nu har jag gått. gått och lyckats bli kär i en pojk. i en pojk som jag vet är svår att få. han är vacker denna pojken. vacker. så vacker. han namn är ännu vackrare. men hans namn är inte inristat. inte som min förta kärlek. för, min kärlek med honom delade vi på. nu är jag själv med kärleken. för min kärlek nu. han vet inte ens vem jag är.

olycklig. olyckligt kär. men. men jag ber till gud, varje kväll att ett mirakel ska ske. för jag tror på mirkel. jag tror på under. för vet ni. tiden är oändlig! och just nu. just nu kanske någon blir kär.


kiss you once or twice.


oh. det går inte ladda upp bilder. och jag är så olyckligt. olyckligt kär. nej. nej. nej. åter nej.


en sån som jag

jag är tom på ord. jag vet inte vad. jag vet inte varför. känner mig varken ledsen eller glad. känner mig varken glad eller ledsen. jag vet inte om jag känner alls. inget har hänt. allt är som vanligt. utanför droppar regnet. det är alldels för grått. molnen är tjocka och solen syns ej mer. jag hör bilar åka förbi och människor prata. jag ser ansikten i glädje. ansikten i sorg. jag ser kärlekens lycka. jag ser hatet, så olyckligt. men jag känner inget av det. jag känner ingetting.

jag är tom på ord. och jag känner bara smärta.


jag vill se var alla vägar tar slut.


i know you hate that.


THE WANNDIES! ett svenskt band. ett bra band. med så mycket bra låtar. lite indie. lite rock. otrolig kombinatioon.


de är allt bra snygga också. ojha. Och, apropå inget. jag tackar så mycket för alla vackra ord i dettainlägg. <3

tried to make you love

always when we fight I kiss you once or twice and everything's forgotten, I know you hate that.  I love you Sunday song,
the week's not yet begun and everything is quiet and it's always... You and me always, and forever!
thewannadies.

Oh. jag är glad. För jag älskar musik. För jag spelar piano. För jag älskar ord. För jag skriver texter. Ohh.

Men. Men jag har också ont i halsen. Näsan rinner och jag hostar förgäves. Men ändå. Det gör inget. Det gör inget för jag vet. Jag vet att det går över. Det försvinner. Så nu sitter jag här. Med papper att snyta med mig. Med en röst utan ljud. Och. Och hostar då och då utan att känna någon skillnad. Men ändå så ler jag.

Ibland när jag är i skolan. Då orkar jag inte. Jag orkar inte skratta. Jag orkar inte le. Det ända jag vill är att sitta i mitt rum. Skriva. Läsa. Lyssna på musik så fint. Det är det ända jag vill. Men ibland är det så skönt i skolan. Jag känner mig sedd. Hörs det är jag är kluven? Men ändå. Jag försöker att le så mycket det går. För leende är lycka. Och lycka är det jag vill känna. För lycka. Lycka är allt.

idag är jag trött. idag vill jag stanna hemma hela dagen. börja sy. skriva. bara göra allt jag vill. men det går inte. idag har jag en match att spela. trots att kroppen säger emot och jag inte känner mig ett dugg taggad så vet jag. jag vet att jag ska, och kommer ge järnet. mitt allra allra bästa!

...och igår var en fin kväll. en fin kväll med en så fin vän.


ett hjärta att minnas.

varje dag önskar jag att jag vore din.
varje dag önskar jag att du vore min.
varje dag önskar jag att jag hade mod till att säga hej.
varje dag önskar jag att jag hade mod till att le mot dig.
varje dag önskar jag att jag kunde hålla din hand.
varje dag önskar jag att du kunde hålla min hand.
varje dag önskar jag att det var mig du skulle hålla om.
varje dag önskar jag att det var mig du din kärlek skulle ge.
varje dag önskar jag att det var min kind du skulle smeka.
varje dag änskar jag att det var min kind du skulle kyssa.

varje dag önskar jag att jag vore din.
varje dag önskar jag att du vore min.

varje dag är en ny dag. och varje dag önskar jag mig min kärlek. jag önskar mig dig.

du vet. du är stjärnan. du är solen. du är himlen så blå. du är hela min dag.




kärlek är en plåga. men ack så vackert.


i väntan på vågorna.




charmen finns överallt. vart man än är. vad man än ser. den finns där. gömd eller synlig. charmen finns i allt. stort som smått. fult som fint. i bilderna här ovan. tråkiga bilbder. konstiga bilder. på mina sockor. men ändå. ändå ser jag charmen i dom. det fina i dom. jag vet inte vad. jag vet inte varför. men jag ser charmen. och jag gillar det!
och. de mysiga sockarna strosar jag runt med varje kväll. det är fint.

och nu. nu ska jag låta duschens varma vatten rinna längs min kropp. och då ska jag drömma mig bort. sen ska mina drömmar avbrytas av en ilsken knack då någon vill in på toa. men. det är livet. och jag överlever! jag överlever!

jag känner dej, jag känner dej så väl

Ibland så brukar jag fundera. Fundera på vad livet har att ge mig. Vad världen har att ge mig. Vad jag har att ge livet. Vad jag har att ge världen. Det brukar jag fundera på. Men aldrig. Aldrig finner jag ett svar. Aldrig någonsin har jag funnit svar på mina frågor.

Men det kanske är precis så det ska va. Jag ska inte veta. Det ska komma senare. Framtiden är oviss. Framtiden ska vara oviss. Det kanske inte är mening att jag ska fundera över det. Det kanske inte är meningen alls. Jag kanske ska låta det komma av sig självt. Jag kanske ska sluta fundera. Men ändå. Det går inte. Varje kväll dyker frågorna på mig igen. Varje kväll ligger jag. Väldigt trött. Men jag kan inte sova. För då. När jag ligger där har jag så mycket att tänka på. Fundera över. Reflektera över. Kalla det vad man vill. Men då. Då kommer alla frågor. Precis då.

Och. Jag får aldrig någon ordning på det. Eller dem. Frågorna. Jag hittar aldrig något svar. Istället ligger jag där. Trött men ändå inte. Tyst men ändå inte. Stilla men ändå inte. Funderar över livet. Dess mening. Dess kraft.

jag är femton år. jag vet. Jag söker min identiet. jag vet. men, jag vill ändå veta. livets mening. meningen med livet.

Ibland drömmer jag om min framtid. All kärlek. All glädje. Jag drömmer om musiken. Jag drömmer om hur jag ser ut. Om hur jag är. Om jag är förändrad. Om jag fortfarande känner det jag känner. Om jag fortfarande har kvar de människor i mitt liv som jag har nu. Jag menar inte om en dag. jag menar om tio år. tjugo år. jag undrar.

Finns det någon mer som undrar?


Åh, på andra sidan bron, åh, vem möter dig där Åh, på andra sidan bron, åh, vad söker du där

resan tar aldrig slut

Min header är bytt. Men jag är inte färdig med den. Jag vill ha en fin textrad på. Något fint. Något vackert. Jag tänkte egentligen ber er om ni har några tips?, någon vacker mening, vacker textrad. Något. Om ni har något, kan vara minsta ord till långa dikt, skriv. Jag blir bara glad, Och lycka kan man inte få för mycket av. Eller kanske! Men inte jag. Inte nu!

Så skrivskrivskriv, ifall ni vill. Tusentals hjärtan till er.



alla hoppfulla hjärtan

jag hoppas du hör min ord.
jag hoppas du ser mina tecken.
jag hoppas du känner mina leenden.

varje gång du kommer,
varje gång du går
min kärlek du får.

jag ska hålla din hand.
jag ska kyssa din kind.
jag ska göra allt, i kärlekens namn.

med varann. alltid hand i hand.
med varann. kärleken så sann.



 Om igen, om igen, alla hoppfulla hjärtan.


det som håller oss vid liv.



Idag när jag vaknade. Över mig hade jag mitt varma täcke. Mitt rosa täcke. Mitt mjuka täcke. Jag kände bara värme och glädje. Det är konstigt. Men, jag var glad. Och jag mådde så bra. Just då. Precis när jag vaknade. Och jag tänkte.

Jag tänkte på all den kärlek jag faktisikt har i mitt liv. Ofta, när jag tänker på kärlek så tänker jag bara på kärlek, två människor emellan. Men jag vet. Jag vet att jag också har kärlek runt mig. Att kärlek finns överallt. Jag ser kärlek hela tiden. Varje dag ser jag kärlek i skolan. Någon ler av glädje. Någon skrattar. Någon försvarar. Någon hjälper. Är inte det kärlek så vet jag inte vad. Kärlek finns så mycket. Kärlek finns så mycket överallt.

Jag ser kärlek på flera ställen. Överallt. På stan. Jag älskar att gå på stan. Jag älskar att se några gå hand i hand och se sådär löjligt glada ut. Det ser så, härligt ut. Jag älskar att se människor skratta och se sådär löjligt glada ut. Att inget här i världen är något besvär alls. Det ser också, så härligt ut. Jag tycker det är så fint. Så bra!

Jag vill och måste lära mig att uppskatta dom små orden. De små blickarna. Ja, allt. Allt som har med kärlek att göra. Jag vill och måste lära mig att uppskatta dom mer. För det är trots allt kärlek. Och kärlek. Jag tycker kärlek är bland det vackraste som finns. Det finaste som en människa kan känna. Kärlek. Jag ska alltid känna kärlek. Kanske bara minsta kram, minsta ord. Men. Men jag ska alltid känna kärlek.

Och, glöm inte att säga hej till någon idag. Bara sådär. Eller en kram. Bara för att visa. Visa att du tycker om den. Ett hej kan betyda så mycket, för en person. En kram med. Om jag kunde skulle jag krama er alla. jaglovar!

göm mina händer, dölj mina spår, håll om mig älskling, håll om mig hårt

förloraren!

kom till mitt obebodda hjärta så får du se.

det finns så mycket jag vill säga
men så lite jag säger
det finns så mycket jag vill ha
men så lite jag får

jag tänker hela tiden
men tänker inte på vad
jag önskar mig allt
men inget är sant

jag vet att du vet
lika mycket som jag vet
jag vet att du tror
lika mycket som jag tror
jag vet att du hör
lika mycket som jag hör
jag vet att du känner
lika mycket som jag känner
jag vet att du älskar mig
precis lika mycket som jag älskar dig.


två ensamma själar bara föll i en famn  de hade inget val, som gjorda för varann två sargade hjärtan va skulle de göra

ta med dig månen när du går,

Ibland loggar jag in på min blogg och har ingen aning om vad jag ska skriva. Eller jag vet att det är något. Jag kan bara inte sätta fingret på det. Jag hittar inte det jag letar efter. Det känns alltid som att det är något jag glömmer men jag har ingen aning om vad.

Ibland önskar jag att jag skulle kunna skriva om kärlek som om den fanns. Just ni längtar jag bara efter den. Och saknar den. Men den finns inte. Och jag önskar att den gjorde det. Fanns.
 
Ibland önskar jag att jag skulle kunna stanna tiden och hinna med mer av mitt liv. Saker som jag vill göra men inte alls hinner. Saker som jag uppskattar. Saker som jag älskar. Men jag finner inte tiden till det.

Jag önskar så mycket. Och ibland känns det som att jag önskar för mycket. Kan man göra det? Önskar för mycket? Kan man drömma för mycket, tänka för mycket? Jag vet inte. Men ibland känns det så. Som att jag önskar mig så mycket. Och jag blir lika besviken varje gång min önskan inte går i uppfyllelse. Men, däremot överlycklig för de som slår in.

Jag vill bara att ord ska flyga ur mig. Att de ska finnas till hands. Att jag alltid ska veta vad jag vill skriva om. Jag vill det. Ord, är så stor del av mitt liv. En stor del. Fylld av kärlek. Varje dag. Varje kväll funderar jag på nya texter. Nya meningar. ibland kommer det några sådär riktigt perfekta. Några som jag själv kan bli förvånad över att de faktiskt kom ur min mun. Samtidigt har jag tonvis med ord och dikter som inte passar med varandra. Men ändå. Ändå är det en händelse. Det är en känsla. Svår att förklara. Eller nej. Omöjlig att förklara. Men ändå gillar jag det. Orden. Trots att de är helt olika blir det något vackert. Det är det fina med ord. åh.


Jag vet inte om jag skriver något vidare. jag vet inte om jag kan. om jag bara försöker men fortfarande inte kan. jag vet inte om det jag skriver sprider känslor. jag vet inte. men jag vet att jag älskar det. att skriva. om allt mellan himmel och jord. jag vet att jag älskar det. och då. då spelar det ingen roll hur dålig jag är på det.



..och jag är fortfarande chockad. chockad och full av känslor. jag älskar bobdylan!

titta inte åt sidan, utan blunda och ta ett steg




Jag kan inte få ut bobdylan ur min tanke. jag kan inte sluta tänka på filmen. jag kan inte sluta lyssna på musiken. det är för bra. han är för bra. åh. han sätt att prata. han sätt att tänka. oh. det är poesi. underbar och vacker poesi.

man vet ingeting. man vet ingeting.

åh, nu ska jag cykla iväg och sy i skolan. det är kul. speciellt när man har någon att prata med.

och, här här ni mina små hästar. i olika färger. i fina färger. grönt och gult. blått och rosa. vitt och lila. åh, de är barndom. de är kärlek. åh, vad fint.

RSS 2.0