låt mig låna dina klara ögon nu när mina spruckit som porslin
Hans ansikte är prickigt av söta fräknar.
Hans näsa är röd av solens beröring.
Hans kinder är mysigt rosiga.
Hans hår är lätt brunt.
Hans läppar är varmt röda.
Hans ögon glittrar blågröna.
Hans leende glimtar lycka.
Och jag kallar honom för Alexander.
Jag velar fram och tillbaka. Känner mej säker ena dagen och osäker andra. För det är ju så fel, så oändligt mycket fel. Men något känns rätt. Jag vet inte vad det är. Eller jo, lyckan. Lyckan som han ger mitt hjärta när han ler och säger att han saknar mej. Den lyckan är rätt, finns inte mer rätt men, allt annat, allt annat är fel. Men orden, hans ömma ord får mej att falla handlöst. Och jag vill inte falla, inte igen...
jag blir alldeles stum när jag ser dej
Åh..
Jag vet hur du känner dig, man vill så gärna men man har det förflutna i åtanke då något sånt här inträffar. Om han gör dig glad, om han gör dig lycklig så tycker jag att du ska försöka.
<3
kärlek är så svårt, så svårt. men det är nästan bättre att känna sig lite olycklig och ledsen på den fronten ibland, än att inte känna någon kärlek alls. tänk vad tomt det skulle vara. jag hoppas på dig, att du snart vet vad du vill. att olyckligheten trots allt försvinner och förvandlas till lycka.
jag har hittat honom på en internetsida. jag frågade honom om han var den jag trodde att han var. men jag har inte vågat logga in där sedan jag sett att han loggade in för tre dagar sedan. rädd för att se vad han svarat, om han svarat. jag är jätterädd för att bli ignorerad och ratad.
det är du som ska ha tack som låter människor ta del av dina vackra verk! det finns alldeles för många (som jag) som ofta är för fega för att låta människor se ens innersta, trots att det kan vara så fint.
och du, kom ihåg: alla är lika nervösa och nya som du. jag oroade mig i tre år för länge för att börja skolan, så jag missade gymnasiet. började folkhögskola och nu går det hur bra som helst. och det kommer gå bra för dig med. :) lycka till!
kram
Det var framsidan och titeln som fångade mig också. Jag läste knappt på baksidan. Skrek på mamma att om jag skrev en bok så skulle den minsann se ut så och heta någonting sånt. Haha.
Kärlek
ord ord ord. jag älskar ord. och hatar dem. lyder under dem och försöker bemästra dem. men det som är säkert är i alla fall att de finaste ögonblicken, det man mest av allt vill spara går aldrig att skriva om. du skriver väldigt fint!
Jo, Bon Iver. han har näst inpå vart min profet i vår, oj vad jag har lyssnat, drömt och gråtit till hans musik. det är nog ganska svårt att leva upp till minnesbilderna och känslorna jag har om hans musik. men jag tyckte att de placerat hans konsert fel och att det var för ointimt.
oj detta blev långt!
ps. lyssnar du på honom? och var du på way out west? ds.
åh! det är så fint!
oh. är det inte just den lyckan som är det som betyder något? Jag kan inte veta, men jag tror det!
kom du in på den linje du ville? jag kan tänka att det är jobbigt med allt nytt (det var så för mig)men jag är säker på att du har styrkan där redan, du kommer märka det på torsdag. jobbigt är det ändå, jag vet. och det är synd. jättesynd.
du verkar veta så mycket redan, fast du är så ung. du verkar veta så mycket samtidigt som det känns som du inte vet om det. jag har lärt mig, och tror alltid på känslan. Jag tycker att du har förmåga att känna så mycket. Redan. kanske får den dig förvirrad, att känslan inte är rätt. Men det är din känsla, din inre känsla är alltid rätt. För den är din. Bara din!
Och, du fina.
Tack för all din värme, jag sänder dig all min!
tusenkram.
