all the lights are coming on now how i wish that it could snow now,
Jag kan inte sluta förundras över hur snabbt tiden springer iväg. Idag är det tredje dagen i december månad och ute glittrar frosten på asfalten i solens lena sken. Och om kvällen blir himlen sådär mörktblå med tindrande små ljusglimtar på som bara gör allt så mycket vackrare. För visst, det biter om mina kinder när jag cyklar till skolan om morgonen och visst, jag får ha dubbla tröjor under min jacka men, det gör mej absolut inget, inget alls, för just nu ler världen emot mej. Och jag ler tillbaka!
En månad kärlek. Och nu har jag lärt mej att det är svårt, att det kan göra ont i hela kroppen av saknad och ilska och att det kan svida så förbannat att inte veta varför tvivlet envist fortsätter störa mej. Men jag har också lärt mej att det inte finns något finare än att krypa tätt intill din varma kropp, kyssa dina mjuka läppar och skratta med dej tills all luft tar slut och tystnaden omfamnar oss och låter oss somna djupt in till ljudet av våra hjärtas kärleksslag. Och jag vet nu hur det känns att vara kär, att vara älskad. Och att älska.
Och min vänner, vackra rara stjärnvänner. Ni, ni kröp in i mitt hjärta och där ska ni alltid stanna. För ni gör mina dagar till oförglömliga minnen och när ni inte är vid min sida längtar jag efter er oslagbara värme och lycka. Och allt vi har gjort, allt vi har varit med om blir till ved i min inre eld. Ni är min eld. Och ni är så mycket mer. Och ni är så fantastiska. Och ni är så vackra.
Nu skymmer det ute. Alla ljus förbereder sej för att lysa stark när mörkret tar plats, tar över.
Och överallt ser jag kärlek, värme och ömhet lysa.
Och överallt känner jag kärlek, värme och ömhet hela.
Och överallt känner jag kärlek, värme och ömhet leva.
Och klockorna ringer för alla! 
underbara fina. jag tänker på dig också!
livet går i 180 km/h just nu, om inte mer. Det händer så mycket här omkring. Dansen. Åh, jag älskar min dans. Så mycket att skolan liksom glömts bort. Men jag tänker att det inte ä någon idé att lägga tid på sånt som gör mig ledsen, för det mesta hänger fortfarande på en skör tråd.
Jag hoppas att allt är fint med dig. Jag saknar dig.
Puss
Jag är så glad att världen ler mot dig och att du ler tillbaka, för just idag, då jag jag också det.
Trots att det har gjort ont så verkar det som att du och din kärlek har något väldigt fint tillsammans och jag är så himla glad för din skull, det är jag verkligen.
Du förtjänar verkligen att bli träffad av kärleken.
Jag tänker på dig, fina stjärnsyster, nästan varje dag. Jag saknar dig.
<3
Så fint du skriver! Som alltid :) Du slungar mig flera år tillbaka i tiden och plötsligt känner jag mig som den jag var då, när jag själv precis hade hittat Han med stor H. Mannen i mitt liv. Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjorde då. Men jag har aldrig gråtit så mycket som då heller. Det hör liksom ihop, skratt och gråt. Jag var som en ballerina på en skör tråd av lycka, jag var överfull av känslor jag aldrig känt förut. De behövde komma ut, i skratt eller gråt, vilket var inte så viktigt, lycklig var jag ändå. Så lycklig att det gjorde ont. (Nu blev det en lång kommentar igen)
Hur som helst, tack för din fina kommentar, det gör mig så glad att höra att jag kunnat göra något för dig. Tusen tack:)
Ta hand om dig och fortsätt skriva. Jag fortsätter läsa :)
kram L
jag vill också ha kärlek. varför ska de göra det så svårt och jävligt?
vintern är underbar på sitt sätt, precis som du vännen <3
Vilken oerhört fin blogg! ♥
gillar!
