när mina fingrar inte känner mer, när mina ögon inte längre ser.

jag körde lite jeopardy med mitt inre, med mej själv. det såg ut såhär:

"hon hittar ingen mening till livet trots allt sökande. hon vet varken ut eller in, eller varför just hon finns. hon balanserar på en skör tråd och är ständigt på väg att falla åt sidan. hon vet vad hemskhet är och hon känner den krypa inom henne, då och då. hon känner likaså ensamhet men den har inget med för lite vänner att göra snarare om frånvaron av människor som kan se. som kan förstå. som vet. hon är fånge i sej själv likt alla andra själar på jorden yta men istället för att hitta en väg ut, försöker hon finna en väg in. finna den väg som leder till lycka. hon håller hårt i sin drömmar och vägrar släppa taget om dom. hon är envis vad gäller att lyckas och trots tvivel, trots tårar vägrar hon ge upp. hon är förälskad i ord och tycks bli förtrollad av deras gömda meningar. musik är en stor del av henne och får tiden att stå stilla. hon kämpar med att lära sej pianots noter och hon sjunger för hjärtats fröjd. hon är trasig, men ändå helt hel!"

svar: vem är jag?


jag vet en vän som bor i huset bredvid, hon har lovat mej allt vad jag vill.

man kan inte se allt..
om du tittar ut genom fönstret
om du tillåter dej att se
med nya ögon på världens glans
då lovar jag dej
att du kommer se
en regnbåge
utan slut.


(bilden är min systers om jag minns rätt. en syster som är fin att ha, trots allt. trots monstret inom mej...)

suddenly the world seems such a perfect place...

hej fina vänner,

jag vill bara säga att jag återkommer ikväll, om tiden räcker till. mitt liv är sådär stressigt igen med en massa ting pågång och jag är oroar mej för att inte hinna leva. men kanske är det precis just nu som jag lever, som mest? jag vet inte. 

ni är guld.  

".. never knew i could feel like this, like I've never seen the sky before, want to vanish inside your kiss, every day I love you more and more, listen to my heart, can you hear it sings, come back to me, and forgive everything. Seasons may change, winter to spring, but i love you until the end of time..." 

edit: nu är jag tillbaka, hemma efter en lång kväll med sång, skratt & fina människor. nu vill jag bara slänga mej i sängen och bara sova, sova, sova. jag har mycket att göra. jag måste öva på musikteori, måla på min bilduppgift, räkna mattematik. jag vill läsa ediths södergrans diktbok, skriva min egen poesi, spela piano, skriva musik och lyssna på vacker musik! men tiden verkar inte finnas..

känns som om jag skjuter fram allting hela tiden, men jag antar att det är så ibland. i vilket fall, är det en kort skoldag imorgon så imorgon är det min tur att fånga dagen. eller carpe diem som man säger på latin.

..jag är ledsen för alla tråkiga inlägg, jag ska bättra mej!

kärlek.

words fall through me and always fool me and i can't react,

äntligen har jag ordnat upp mitt liv en aning och allt känns mindre stressat. jag har en fin, hyfsat läxfri helg framför mej, vilket jag inte har haft på år och dar, känns det som. dagen började fint i en liten kyrka jag aldrig har varit i innan. vi var inte många men några få som träffades och övade inför en mässa vi ska framföra om någon månad framöver. låtarna är gudomliga med texter likt poesi. väldigt vackert! och musiken likså..

igår fick jag papper ifrån den skola, och linje jag har sökt in till på gymnasiet. jag är glad över mitt val men ändå känner jag en rädsla krypa långt inom mej. allt känns så overkligt och så långt borta att det bli svårt att förstå. men jag orkar inte fundera mer över det. jag litar på mej själv att jag kommer att klara det. jag litar på mitt inre och jag kommer känna mej säker då. jag är stark. hoppas jag...

jag har inte så mycket mer att säga just nu, det känns som om allt är sagt och jag redo att leva igen! ni är för fina.



favoriter i repris. kameran är nu med mor och far i portugal, så bilder är från arkivet!

I can't hurry love, no, you'll just have to wait !

idag & imorgon har jag väldigt mycket att göra. men jag tänkte bjuda på lite bilder, i alla fall några av de få jag faktiskt har på denna datorn, (den "riktiga" datorn är fortfarande på lagning..tyvärr.)




vitt glitter till snö är fasligt vackert mot en alldeles klarblå himmel. det gjorde min dag!
 


how many heartaches must i stand before i find..

en av tusen
en måndagskväll i februari månad
när jag tittade upp mot himlens svärta
tändes en stjärna ovanför mitt huvud
den log mot mej med sitt gnistrande ljus
den log mot mej med sitt gnistrande ljus
en stjärna av tusen andra log mot mej
när jag tittade upp mot himlens svärta
en måndagskväll i februari månad
den log precis som du, en av tusen hjärtan!


mej & dej
såg du mej? 
såg du mina ögon
när dom sökte dina?
såg du mej, eller var det bara jag som såg dej?
 


jag har så mycket ord på lager. dikter, som var och en betyder världen för mitt inre. ändå känns det svårt på något sätt. det känns tomt och lite mörkt. ändå klarar jag det mesta. förstår ni känslan? känslan av att inte veta vad man känner?

öppnat vägen till ljuset.

nu är jag tillbaka. tillbaka till verkligheten och dess händelserika sken. dagarna som blev en hel vecka har gett mej mer än jag innan kunde ana. styrkan jag behöver och värmen i denna ständiga kyla. allt har jag gjort med ett leende på läpparna, precis som jag sa och skrattet har varit precis lika påtagligt det!

första dagen var det bara skönt att äntligen vara där igen. se min vackra mormor, bedårande morfar och stjärna till kusin. tyvärr fick jag ett hemskt besked den dagen. jag fick veta något som gjorde tillvaron mindre lycklig. jag vill inte uttala mej exakt om vad det är som har hänt pågrund utav respekt och en enorm hänsyn till de inblandade. men det är fruktansvärt och har lämnat en stor tomhet kvar. en tomhet som aldrig kan försvinna. en tomhet som kommer plåga hjärtan till tidens slut. en tomhet jag känner, trots att jag står några meter ifrån. trots att jag bara ser på. jag kan bara tänka mej vilken tomhet människorna som står nära känner just nu. jag tänker speciellt på en. en som jag aldrig kommer sluta be för. aldrig kommer sluta tänka på. aldrig kommer att glömma! 

jag vill inte säga så mycket mer än så. den smärtan är olidlig. istället vill jag berätta för er om allt fint jag har varit med om. allt från promenader i gryningen med solen mot min kind. frusna änder och kallt vatten. magiska och alldeles vita trädkronor. avdomnade tår i pulkabacken. otroligt kusiner med de mest härligaste skratten man sej kan tänka. småprat in till småtimmarna innan sömnen tog över och ögonen slocknade. rosa orkideér och förtrollande ljus i alla regnbågens färger. varma kramar och kärleksfulla pussar. kyrkbesök och ärenden i staden. musik i öronen och en penna i handen. och mycket, mycket mer! 

nu är det ändå en lättnad att vara hemma. nu ska jag sätta mej framför pianot en stund. njuta av lovets sista kväll. skriva lite poesi igen vilket jag inte har gjort på hela veckan då det ända jag har skrivit är min vanliga kvällsskrivning. tänka på allt som har skett. gråta en skvätt och le en stund. och bara vara hemma igen! 

bilder kommer efterhand. jag börjar med dessa två, färgglada ting.
p.s ni är fantastiska!   



i can't stop thinking about you my dear.

hej kära vänner.

jag vill bara hälsa er all gott! är fortfarande tillsammans ed min älskade släkt och njuter varje sekund. men allt är inte gott. allt är inte bra. det är nästan alldeles fr hemskt att tänka på. det handlar inte om mej. men tätt inpå. för tätt inpå för att jag ska kunna blunda och tänka på något annat. för tätt för att inte se ala hemskheter för tätt för att inte tvivla.

 jag ber för honom. för hans hjärta, för hans liv! åh.

dagen började med en promenad förbi en väg med ett hus jag aldrig kommer glömma. minnen sköljde över mej likt en gigantisk våg. älskade barndom.

nu måste jag skynda mej. leva innan jag dör, som min kära tomas andersson wij säger mej!

ha det fint fina hjärtan! och le..

kärlek finns överallt
trots att du inte ser den, finns den
alltid! <3

when i rule the world.

idag ska mycket hinnas med. jag har redan hunnit med en hel del, dock är det mycket kvar som jag har lovat mej själv att hinna med. imorgon åker jag till min kära släkt och har ett fint sportlov där, med skratt & leenden. åh vad jag känner mycket kärlek för min släkt!

jag önskar er härliga dagar, själv kommer jag hem igen på fredag, trött men glad! även nyklippt!

en fråga till er mina vänner, har ni några tips på hur man lär sej spela piano bättre, och har ni några tips på sidor eller böcker där det finns bra noter?

det här är min bokstavssamling. där finns allt från a-ö ..


kärleken vill hålla i din hand men inte min.

jag känner ingenting

när jag vänder mej om
och ser ditt ansikte

trängas bland alla andras

fast du står ensam kvar ..


jag känner ingenting
när jag lyssnar noga
och hör dej skratta
tillsammans med alla andra

fast du inte ler..

jag känner ingenting
när jag ser dej 
jag känner ingenting
när jag hör dej

"DU ÄR INGENTING! " viskar jag, när hjärtat gör som ondast efter längtan till dej!




jag tror jag behöver en dos av solens värme och fågelns kvitter.


fjärdefebruarifemton trettioen




jag hatar att välja. det är något jag har väldigt svårt för. att välja. ta stora beslut. men jag tog ett igår.
..och trots allt jag kommer att sakna, allt jag kommer att vilja ha kvar så, ler jag ganska mycket ändå!

you're all i have!

ibland känner jag mej så väldigt ynklig. så väldigt liten.

jag älskar musik över hela mitt hjärta. men det gör ibland lika mycket ont som det gör gott. jag vill så gärna lära mej allt, att jag faller pladask och det bara skapar ilska när det inte går. förstår ni? jag vill kunna spela piano perfekt. jag vill kunna skriva låtar som blir perfekta. men det slutar med att jag sitter med gråten i halsen och frutrationen i hjärtat som inte försvinner i första taget. jag har inte dåligt tålamod. eller kanske lite. men mest handlar det om att jag inte vet. det är för mycket hinder att hoppa över.

ett band. ett rockband. en liten kille med svart hår på trummor. en knasig kille från landet på gitarr och lilla, lilla jag på keyboard. lilla, lilla jag med paniken i hjärtat. med stressen när vi ska börja spela. frågorna & tvivlet. det otrygga jag känner mej långt ifrån redo för. men ändå, jag vill, jag vill, jag vill. lilla, lilla jag. jag vill och ska inte ge upp. inte alls!

men osäkerheten är det jobbigaste. osäkerheten som ständigt förföljer mej och driver mej galen. jag vill bara börja gråta. hjälp mej. lilla, lilla mej. vad ska jag ta mej till?


RSS 2.0