kids stop driving i don't know why, so many questions..

varför ska det vara så förfärligt svårt att komma ihåg vad det var man ville skriva om?

skolan. jag tycker om skolan. det har jag alltid gjort. jag syftar inte just på min skola, eller min klass utan jag menar mer som skola. att gå i skolan, lära sej i skolan och få läxor i skolan. jag har alltid haft ett särskilt intresse för att lära mej, trots att det intresset ibland känns långt borta då jag inte orkar med all stress som skolan, trots allt, ger mej och säkert flera andra. men jag kan, med ett leende på läpparna säga att jag gillar det. det vi kallar skolan.

mycket med det intresset har att göra med ansvaret man får. när jag och min syster var små lekte vi alltid att vi var äldre. vi lekte att vi hade jobb och satt i kassan på en påhittad bank och hanterade pengar (dock rosa monopolpengar). jag längtade efter att få äga en liten kalender precis som min mamma alltid hade och jag längtade efter att få ha en axelremsväska fullproppad med tunga böcker och sucka i ett leende över allt man var tvungen att göra. jag längtade efter att få sätta på mej ett par glasögon och koncentrerat sätte igång med ett stort arbete. sucka lite till, gäspa och hämta ett glas vatten att lätta min torra hals med. fortsätta skriva och i ett välförtjänt "äntligen" bli klar och luta mej tillbaka och känna mej stolt. vakna upp morgonen därpå, lika pigg, lika glad och alltid med ett leende på läpparna. alltid!

det. det är en känsla som fortfarande får mej att blir glad. jag gillar det. jag vill ha det så. men ändå blir det inte så. andra tankar stör mej alltid, och sätter upp hinder på min svåra väg. arbeten blir utdragna och enbart tråkiga. varför kan man inte få vara liten igen och drömma att man var äldre? det var så mycket enklare!

per nilsson skrev något jag tyckte lät förträffligt bra. läs här.

".. jag skriver inte för alla, jag skriver för dej"

lördag, jag är fast besluten om att denna lördag ska bli en av de bästa! trots att mitt hjärta svider likt förbannat just nu..



och jag lyckades få in några nya bilder på datorn. kära u2.


my mind won't belive me or my heart,

att läsa är för mej ett måste. det ger mej inspiration och lycka. det ger mej ord och leenden. det ger mej funderingar och tankeställare. det ger mej känslor och liv. att läsa är att leva en gång till. man får uppleva mer. se mer. känna mer. samtidigt som man är sej själv, och enbart det känns det som om man är flera personer samtidigt. man lever sej in i berättelsen boken berättar. i människan som berättar. ser sammanhang och läser som om det vore sin egen värld. som om det vore allt. som om det vore sant.

..och ibland är det sant. ibland blir det sant. ibland händer samma sak i en eget liv. i en egen person. det är häftigt. det är mer än häftigt. det är alldeles fantastiskt bra! böcker är kärlek.

jag läser mycket poesi. böcker som endast består av ren poesi. små dikter med olika bakgrund. men framförallt läser jag böcker som består av en handling samtidigt som den består av poesi. av ord som blir poesi. djupa böcker med känslor och insidan i första hand. det är favorit. men självklart varierar det!

jag tänkte göra en lista över böcker jag har läst de senaste månaderna som satt sej på minnet. en lista, kanske för att ge tips till er, men mest för mej själv. för min egen själ..

- Du & du & du - Per Nilsson
- Hjärtans Fröjd - Per Nilsson
- Jag vill ha ett liv - Sofia Hedman
- I denna ljuva sommartid - Mari Jungstedt (plus de andra i samma serie)
- Dansar Elias? Nej! - Katarina Heeri
- Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
- Dylan biografin - Howard Sounes
- Om jag inte hade sett honom - Kevin Brooks

Peter Pohl
- Men jag glömmer dej inte
- Vi kallar honom Anna
- Jag är kvar hos er
- Tillsammans kan vi förändra världen
- Intet bortom det yttersta
- Nu heter jag Nirak
- Man kan inte säga allt
- Anton, jag gillar dej
- När allt ljuger
- Jag saknar dej, Jag saknar dej

..och flera till som jag av någon anledning glömt att skriva upp. tar gärna emot lite fina boktips ifrån er. kan inte få nog av böcker!


kära peterpohl.


du är född på en fredag men du säger att du är ett måndagsbarn.

jag tittar ut genom mitt fönster
möts av solens sken
mot mina tomma ögon
som inte längre orkar le..

ovanför träden skymtar jag fåglar
mot himmelns blåa färg
när de flyger i cirklar
över mitt huvud
och i min själ..

på andra sidan vägen
kör bilar förbi
medans cyklister trampar för att komma framåt
i solens lena hetta
mot deras nyponrosa kinder..

en tår vätter min kind
och innan solen slukat upp även den
hinner jag le i all fötvivlan
i väntan på regn! 

 i dikter finns alltid gömda meningar. meningar som man inte skriver ut men som ändå finns där. här finns flera stycken. vad dom betyder skiftar gällande vem som läser. man lägger olika betydelser i olika saker. men bara man läser det på sitt sätt, blir allt rätt!


fortfarande ingen dator. fortfarande inga bilder. bara arkivet. men den här duger gott och väl.

(.. och till pedro sanchez: kan av någon anleding inte kommentera på din blogg, men jag vill bara svara med att säga vad vackert. och peter le marc gör själen glad. &, jag älskar napoleon dynamite!)


everyday is like sunday,

idag har det varit en fin dag. sitter nu redo för att börja eller snarare fortsätta med detta so arbete som tynger mej och min själ. just nu känns det inte så farligt dock. efter en fin dag med kärlek runtom mej kan jag inget annat än att bara le, lite sådär i smyg och tänka att livet inte är sådär farligt, trots alla felsteg och tusentals  vägar. 

imorse satte jag mej, tillsammans med några delar av min familj för att åka och träffa en annan del av min familj. min underbara, underbara släkt. för det första, att sitta i en bil är ibland det bästa som finns. ibland det som behövs. bara sitta där. se en värld flyga förbi utanför rutan. en värld man inte vet mycket om, men som ändå finns där. man ser ihåliga träd där solen vackert skiner igenom och studerar himelns alla moln. njuter av en härlig (och välskriven) bok som inte har något slut. skriver några ord på ett papper som nyss var alldeles blankt och tomt. det finns så mycket fint man kan göra, när tiden bara far iväg och förbi.

för det andra, finns det inget bättre än att mötas av ansikten man aldrig slutar älska. människor man alltid känner kärlek för. mötas med en varm kram från det hjärtat man älskar mest i hela världen och känner tryggheten växa inom sej. känna kärleken rusa och omfamna hela sej enbart pågrund av dessa ansikten man älskar så väldigt.

det gör mej lycklig. så lycklig som jag alltid är i deras närhet. det gör mej ännu lyckligare när jag tänker på att vi hör ihop. att vi har samma blod. att vi är vi, och vi är ett. det gör mej lycklig i hela hjärtat!

..nu får jag sätta igång innan tiden rinner iväg allt för mycket. jag vill hinna med en liten stund framför pianot också.

framtiden börjar möta mej nu fast nu med ögon av guld.



men ingen bryr sig som du gör, ingen människa väger alla orden,

tiden bara försvinner.
vart tar den vägen?
bort bakom intet vi aldrig har sett
bort bakom vägen som sägs vara rätt

tiden går, finns inte längre mer.
vart är den?
överallt men ändå ingenstans
överallt men ändå aldrig

tiden är mitt hopp.
vart är du?
inom mej gömmer du dej
inom mej gömmer jag mej.  


hjälp.

how many roads must a man walk down?

jag är en orolig själ. jag oroar mej för saker jag inte behöver oroa mej för det minsta. de bara gör mej orolig vare sej jag vill det eller inte. det är som att oron söker sej till mej och bosätter sej i min kropp, min själ och flyttar inte därifrån.

oron inom mej skapar mycket, men framförallt gör det mej stressad. framkallar mycket stress. det kan handla om mycket saker. just nu är det skolan som gör mej stressad. gör mina nätter sömnlösa då alla tankar sätter fart och driver mej tokig. stress ger mej även en ofantlig ångest. en ångest jag inte kan få ordning på. men ändå vet jag att jag är den ända som kan ta tag i problemet. det är bara jag, själv som kan göra det bättre..

i skolan har vi ett so arbete. jag ska skriva om nationalism och dess påverkan mm. det känns som ett bra ämne för mej, men samtidigt har jag inte kommit igång bra. det gör det hela svårt, det flyter inte på. jag vet att jag bara kan göra mitt bästa och inget mer. men jag är rädd för att missa något. för att inte se något som är självklart. jag vet inte hur jag ska lägga upp allting. det är svårt, och fruktansvärt jobbigt! (tips eller förslag tas emot med öppen hand..)

en annan sak som jag upplever mer "störande" än stressigt handlar om gymnasiet. inte just det här med att börja ny klass osv. utan mer det här att jag och min tvillingsyster då kommer att gå på samma skola. nu går vi på olika, vilket har fungerat både bättre och sämre. men jag tycker fortfarande att det är jobbigt med folks reaktioner. det är just dom jag har svårt för. det är svårt att förklara exakt hur jag menar, eller känner men jag skulle kunna säga att jag är rädd för människors åsikter ibland. trots att jag vet att jag är bra, precis som jag är!

ett exempel är den här killen som jag troligtvis hamnar i samma klass med på gymnasiet. jag känner inte han sådär jätteväl men när vi väl är tillsammans så fungerar vi hyfsat bra ihop. han vet inget om min syster, så bra känner vi inte varandra. det är inte det första jag väljer att säga, trots att det ibland känns tvunget..

han är en kille som är väldigt ..vad ska man säga, full av energi? Ja, det är svårt att sätta ord på honom. han hörs mycket. har väldigt mycket åsikter om allting och kan inte sitta still för en sekund. han är ärlig, vilket jag tycker är en otroligt bra egenskap men ibland säger han saker utan att tänka på att människan han pratar om eller med kan ta illa upp. och det är där "problemet" finns. men, jag har bestämt mej för att börja gymnasiet för min skull. gå den linjen för min skulle. inte tänka på andras åsiker eller dumheter för mycket. i slutändan har jag ändå bara mej själv.., och trots allt, trivs jag ganska bra med mej själv.



..och fortfarande ingen dator tillbaka, hemskt stressande!


what have i done to fall so hart for you,



anna ternheim är ganska fantastisk! väldigt mycket fantastisk!

hoppas ni har det bra, vänner mina!

jag sjunger om vårens glans och solens vackra dans.

vårens magi

om man blundar för en stund
tystnar när fåglen gör så
och lyssnar på vindens lena drag
då hör man orden flyga omkring och runtom
ser tankarna tydligare än vad man innan gjort
och ler i samma sekund som solen skymtar
bakom trädets höga krona
på vårens allra första dag.

om man glömmer alla förutsatta meningar
bildar nya som ännu inte finns
och tar chansen när den plötsligt dyker upp
då hör man orden viska i luften och överallt
ser tecken tydligare än vad man innan gjort
och önskar i samma sekund som stjärnor glittrar
på himlens mörka täcke
att man gör rätt
när allt visar sej fel

.. och förevigt är en av vårens vackra skapelser och skiner som solen bakom trädets höga krona, på våren första dag.


.. det är magert om bilder, den här fann jag i i arkivet. datorn är fortfarande inte fixad, och det känns lite jobbigt!  

and she fell down under the grown,

rara vänner.

just nu sitter jag och är en aning bekymrad. jag har ingen egen dator utan delar på två stycken med min familj. nu sitter jag på den äldre av de båda, vilken vi nästan aldrig använder för att våran andra är mycket bättre (läs:snabbare) & framförallt pågrund utav att vi sparar allt på den. alla bilder, all musik, alla dokument! allt! nu har tyvärr något hänt. den slocknar så fort man sätter på den, och när den väl är på kan den skärmen helt plötsligt bli svart och den stängs av. detta gör mej, i skrivande stund väldigt orolig då jag har allt där. alla min bilder. en hel del värdefulla ting för mej. i och med detta kommer jag även ha svårare att få tillgång till att kunna skriva här. men jag hoppas verkligen att det ordnar sej så snart som möjligt!

och det gör fortfarande ont. allt gör ont just nu. men någon gång försvinner väl smärtan?

ni gör min dag.


ni kan sitta där i timmar, och låtsas åka fartygen långt bort..

det finns saker man möter i livet som man helst av allt skulle vilja slippa. saker som gör ont. som smärtar. jag har mött en sådan nu. en sådan sak. ett sådant val..

jag klarar egentligen inte av att säga mycket mer än såhär. bara jag tänker på det känner jag mej vilsen. det känns som om mörka moln tar över mitt inre och suger ur mej all lycka. klumpen i magen är redan nu stor.

det handlar inte bara om valet. det handlar om alt runtomkring. mer om allt runtomkring. allt som har varit. allt som skulle komma att vara. alla ansikten. alla skratt. alla kramar och kontaker. allt! det är allt, och jag vill inte mista det.

det känns inte bra. det känns bara hemskt. och jag har inte den minsta aning om vad jag ska göra!




varför kan inte vägen vara lite enklare att gå ibland. varför kan inte stegen vara lite lättare att ta. varför?

sara, whatever made you want to change your mind?

ensam kvar

första gången du försvann
tog du min själ med dej
andra gången stal du mitt hjärta
du lämnade mej tomhänt
utan något förutom minnen jag inte vill ha
med ord utan någon betydelse
för du var redan borta ur mitt allt
du var redan borta ur min värld
och jag välkomnar dej aldrig åter.
......

drömmen

drömmar är svåra att se
man kan inte röra dem
inte heller höra dess ljud
men ändå känns dem mer än vad man tror!
.......

ett leendé

sången klingar ljuvt
ord talar om lyckans ljus
tecken på glädje visar sej tydliga
när hon ler med sina ögons mörka djup
och med sitt hjärtas eviga värme.
.......

jag lever för att du gör så

med ditt hjärta så tätt intill
att jag kan höra dina slag,
höra att du lever
då lever jag.

.......




tolka det som ni vill. allt är mitt. allt är jag. jag ut i minsta detalj. kärlek.

there's no point even talkin, when your minds made up..



första dagen i skolan efter ett välförtjänt jullov. ett lov med dagar som för det mesta har gått åt till att läsa och skriva. även till kära vänner och musik. men framförallt stunder med bara mej själv som sällskap.

det är en av sakerna jag tycker mycket om med mej själv. jag har inga problem alls i att vara ensam. tvärtom, jag tycker det är otroligt skönt. under dom stunderna kan jag ägna all min tid till mej själv och enbart göra saker som jag vill göra. "jag prioterar mej själv" som min lärare säger. för jag tror det är viktigt. just det där ibland att bara vara med sej själv. man lär sej även att inte vara lika beroende av att alltid ha någon nära. man blir en starkare själ.

skulle vilja skriva rad efter rad, med ord som glänser i all sin glans, men tiden finns inte riktigt tid. men innan jag avslutar vill jag ge er ett tips, eller råd snarare. lyssna på dethär.

miljoner hjärtan.

one step up and two step back,

det är som att tiden stannar
och allt annat blir meningslösa ting
ögon som möts och försvinner i djupet av varann
röda läppar som kysser sej ömma
ansikten som bara ler
och hjärtan som alltid ger

det är som att kylan försvinner bort
och lämnar plats för en värme som bara finns i drömmars land
människokroppar som möts och blir till en enda
händer som håller utan att släppa taget
ansikten som bara ler
och hjärtan som alltid ger

kärlek var nog ordet jag sökte efter...

jag önskar mej kärlek i förtidig födelsedags present. jag önskar mej kramar och en doft att beundra. jag önskar mej någon att känna mej ensam tillsammans med. jag önskar mej kärlek!
.. men som någon sa till mej och som jag fullständigt håller med om:

"kärlek kommer någongång, det gäller bara att hitta styrkan att vänta på den. för finns gör den! "



everything dies baby that's a fact,

ibland känner jag med ganska tom. idag är en sådan dag. jag har miljontals ord, inom mej, som bara vill ut, men som ändå stannar inne. jag har tankar jag bara måste skriva ner för att kunna leva vidare och ta nästa steg. men ändå gör jag inte det. det är som en spärr inom mej, som vägrar släppa ut dem. andra dagar är den spärren som bortblåst och ord flyger ur min mun och hjärta.  

jag har drömmar som jag vägrar släppa taget om. drömmar som just nu ser omöjliga ut. drömmar som just nu känns omöjliga. men ändå hoppas jag. ändå tror jag. och det är nog det som håller mej uppe. som gör att mina drömmar fortfarande finns kvar. för jag ska aldrig ge upp!

vädret ute skiftar. för någon dag sedan var allt grått, himlen vit och luften ganska ljummen. nu är solen ett faktum och himeln klarblå fast luften isande kall. men det är så det ska vara. precis så!

.. och, jag funderar på att ändra om desigen lite, eller helt. ni får hemskt gärna säga vad ni tycker.






kom ut hit och lev innan du dör,

när allt känns som hårda slag i magen
och kroppen är som svagast
när ord används för att skada
och inte för att rädda
när människor blundar
och vägrar se

då tvivlar jag på framtiden.


ovanstående text skrev jag för ungefär ett halvår sedan och det har hänt mycket i mitt liv sen dess. men sanningen i orden är fortfarande lika stor som då. vi människor måste lära oss att öppna ögonen. lära oss att se. se alla hemskheter. vi ser på med stora ögon när glädjen finns, nu gäller det att bara att ha lika stora ögon när hemskheterna finns. se alla ensamma människor, och göra något åt det.
det, mina vänner. det är ett av mina många nyårslöften. att öppna mina ögon och se.


RSS 2.0