dom djävlarna tog oss en efter en, dom ljög och bedrog oss.
Jag har ingen kontroll just nu. Mitt liv känns obalanserat och jag vet inte om jag vill skratta eller gråta. Jag vet bara att jag inte vet. Och så vet jag att jag, just nu, mest av allt bara vill falla handlöst i min kärleks famn och vaggas till sömn av hans betryggande hjärtslag, sjungandes till mej, enbart. Jag skulle göra mycket för att känna hans mjuka doft kittla i mina lungor och känna den där genuina värmen han alltid lyckas sprida inom mej. Men, det går inte, för han är inte här. Det är bara jag här, liten, gnällig ocvh ynklig...
Jag suckar, jag fnyser åt livets alla krav och måsten. Funderar på att krypa ner i min säng och döda lite tid. Funderar på att försvinna för all tid till någon plats där inget spelar roll, där jag bara kan vara. Där ångest inte finns. Där oro inte finns. Där rädsla inte finns. Där krav inte existerar. Där bara jag kan sitta och sucka, fnysa och fortsätta vara liten, gnällig och ynklig utan att det gör något. Jag vill lära mej hur jag hittar dit, till den platsen. Platsen för mej. Jag vill så mycket men gör så lite...
Jag orkar inte! Jag orkar inte ta tag i något. Allt känns ointressant, oviktigt, osanning, otympligt, osmalkligt och allt vad det heter. Jag känner inte igen mej själv. Det här är inte jag. Jag har kontoll. Jag har ordning. Just nu har jag ingenting...
... bara en hand att hålla hårt,
en mun att kyssa våt.
Åh min mun borde le,
jag måste lära mej se.
den här texten berör mig verkligen!
min fina du, jag har ingen aning om vad vi ska göra! Jag tror jag vet, men så fort jag haft någon slags uppenbarelse faller jag handlöst igen. Det är inte lätt när det är svårt och det har varit svårt alldeles för länge nu, och jag är rädd för att inte känna igen känslan av att det är lätt när den återfinner sig hos mig.
Men så länge vi är vi ordnar det sig nog. Det är det jag intalar mig själv.
KÄRLEK FINA DU
ibland måste man få skita i all kontroll man ständigt går och bär på och bara vara. hoppas du mår bättre snart.
jag känner igen mig i precis allting av det du skrev.
åh. vi är nog ganska så lika, du & jag.
Som jag ofta säger, du lyckas alltid skriva ner det jag aldrig får ut.
Exakt sådär känner jag nu.
Jag vet ingenting, jag är förvirrad och jag har ingen kontroll och känner inte igen mig själv.
"Så många här som ville ha dig
Men vi kände samma sak
Vi känner alltid samma sak"
Citerar Jocke Berg.
Det finns inga ord, har du hört nyaste skivan?
Himla fin, som Kent och du, alltid är.
Egentligen ville jag bara skriva att jag saknar dig.
Men jag vet själv hur det är när man känner som du (och jag) gör nu.
Jag förstår varför du är så frånvarande, det gör jag.
Men jag saknar dig. Det gör jag.
Jag tänker på dig, fina stjärnsyster.
hjärtan.
men åh jag vet hur det är. jag skulle bara vilja krama om dig. krama ur all negativitet så att du kan leva i lyckans tecken
Massa massa kram lilla knytt! jag känner igen de där känslorna. Ingentinget är så svårt.
Åh kära du. Jag önskar jag kunde hålla om dig och se dig i ögonen och säga att du är inte ensam. Jag känner så igen mig i dina ord. Känner igen det som var jag för ett par år sedan. Och jag vill bara säga att den där platsen som du letar efter, där allt känns bra, den finns. Det tar bara ett tag att hitta den. Kanske är det inte meningen att du ska hitta den ännu, håll ut bara. Snart så är du där. Din blogg är helt fantastisk.
Kram Linnéa
