jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här...
Varför
Varför sa du så?
Varför kunde du inte bara vara tyst?
Varför kunde du inte bara hålla käft?
Varför var du tvungen att radera lyckans leende på min mun?
Varför var du tvungen att rasera glädjen i min själ?
Varför gör det så ont?
Varför gör du så jävla ont?
Varför svider det i mitt hjärta?
Varför skaver det i mitt bröst?
Varför brinner tårar längs min kind?
Varför brinner avsky i min röst?
Varför vill jag bara gömma mej?
Varför vill jag bara försvinna?
Varför gråter mitt hjärta när ingen ser?
Varför skriker jag när ingen hör?
Varför kan jag inte bara glömma?
Varför kan jag inte tänka på något annat?
Varför sa du så?
Varför kunde du inte bara vara tyst?
Varför kunde du inte bara hålla käft?
Du gör så jävla ont just nu.
--------
Och kanske är det jag som överdriver.
För kanske är det jag som är överkänslig.
Men kanske är det jag som får leva med oron, tvivlet, hatet
och mörkret
som min eviga skugga
även när kärleken kramar mej varm.
Kanske är det jag som mest av allt vill gråta
trots att jag borde skratta och sprudla av glädje.
Kanske är det jag.
(Det är jag)
Kära vännen.
Detta var så obeskrivligt hjärtskärande, verkligen.
Så otroligt fint.
Återigen så känner jag samma, lite åtminstone.
"Varför sa du så?
Varför kunde du inte bara vara tyst?
Varför kunde du inte bara hålla käft?"
Sådär kände jag idag. Allt blev så mycket mer komplicerat efter idag och egentligen inte.
Jag vill se dig glad och lycklig, för då blir jag också det. Men du och jag, vi vet båda att det blir bra, bara inte när och för hur länge. Men någon gång blir det bra.
Jag tänker på dig, hoppas du är medveten om det min fina vän, min stjärnsyster.
hjärtan.
Det är få texter som värkligen berör mig, men dina gör det
vad här hänt fina? <3
men åh kära du, hur mår du?
kram <3
men herrejisses vad vackert.
Fina du. Jag blir galen. Varför lyckas man alltid hitta något dåligt, trots att man egentligen har det rättså bra?
Jag vantrivs något otroligt just nu. med allt. Skolan, mig själv.. Allt. Tillochmed dansen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Är nog ganska olycklig faktiskt.
Blir aldrig riktigt glad. Aldrig sådär så att jag strålar av lycka. Allt är bara grått.
Men, jag blir glad av dig. Och att du är kär.
Vi måste lära oss att inte granska varenda söm. Nöja oss med det vi har, bara.
TUSEN KRAMAR, FINA <3
jag älskar att skriva mej och dej det blir mer äkta då även fast jag är svensklärare i grund och botten;). åh söta du tvivlar kärleken dig i magen? spelar den dej ett spratt? take a coke and cool down a bit;), allt löser sig! kärlek
sv; jag blir lycklig av dina vackra ord som du skriver till mig. jag kan inte beskriva. men jag blir så glad. för dina ord är så äkta, äkta rakt igenom.
och dina texter trollbinder mig. de får mig att fångas upp i ett svep av magi bara för att det är något magiskt i dina ord. du kan konsten att beröra. att få människor att känna.
hjärtan. du är ännu finare.
Du skriver verkligen bra texter måste jag säga, även fast det är sorgligt. Dem berör!
Jag älskar också kärlek, det är det bästa som finns!
ja jag förstår precis. jag hoppas att lyckan väger lite mer än oron.
ta hand om dig
Och kanske är du just så stark som jag tror att du är.
Jag hoppas du mår bättre än du verkar göra. Och kanske är det fel av mig att säga detta... men vill du prata, kan jag lyssna.
Åh nej. Kram.
det spelar ingen roll om det är du som överdriver, det är ändå dina känslor. ta hand om dig!
fin bild.. <3
Du skriver så himla freaking vackert!
