I touch you once, I touch you twice, I won't let go at any price.
Jag: Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Han: Du kan ta vägen till mej :)
Nu försvinner jag under några dagar. Ska leva livet med fin släkt. Men jag kommer tillbaka. Och kära människor, jag kan inte riktigt beskriva vad ni betyder för mej! Tack för att ni är ni.
fint.
Ha det härligt hos släkten. Och han du kunde ta vägen till... Det lät minsann som en fin idé
underbart <3
Finaste du!!
Jag måste första bara säga att jag förstår inte... Jag förstår ärligt talat inte hur du kan skriva så varierat, nya ord, hela tiden, men samtidigt... ja, jag vet inte. Vet bara att det du skriver flyter i vågor.
Häromdagen blev jag alldeles tårögd så lycklig jag blev. Jag tror inte det kunde bli bättre, faktiskt. Mina föräldrar har efter fem års tid lagt allt bråk bakom sig. De var hos en familjerådgivare i torsdags. Min mage vred sig flera varv av nervositet. Jag var rädd för att mamma hade skrikit åt pappa sådär som hon brukade göra hos familjerådgivaren och att hon skulle vara rasande arg när hon kom hem.
Men när mamma kom hem var hon som en solstråle och utan att behöva fråga berättade mamma om hur det varit hos rådgivaren.
Mamma berättade hur bra det gått och att de nu hade bestämt sig för att samarbeta med pengarna och oss. Hon hade till och med kramat pappa, och pappa henne tillbaka, för första gången sedan 2004.
Jag gick över till pappa en liten stund och fick då höra hans historia. Han tyckte att det gått fantastiskt. Mamma hade sagt att hon inte ville bråka mer.
Med mig hem till mamma igen fick jag en vinflaska som pappa köpt till mamma, något jag inte trott skulle ske någonsin mer i mitt luv efter skiljsmässan.
Den första som fick veta det av mina vänner var hon som jag ett tag trodde jag hade förlorat. Jag gladde mig väldigt mycket åt att hon lyssnade så bra och att hon visade att hon brydde sig.
Jag skriver inte heller mycket längre. Men det beror inte på att jag inte har tid. Det beror på att mina ideér är slut. Jag varierar inte mina ord längre, och jag är rädd för att lägga ut för mycket av det jag skriver på internet. Hur tänker du kring det?
Jag gillar också våren. Våren och hösten. Det kanske beror på att det är då något närmar sig. På hösten känner man vintern i luften... spänning och väntan på något helt nytt. och på våren känner vi sommaren. Kanske därför dessa två årstider är så pass bra insperationskällor.
Jag längtar till julen. Jätte mycket.
Hoppas du har det bra, Kram Frida
sv: söta du, mitt hjärta jublar av glädje när jag läser att du är lycklig och mår bra. Jag vet hur det känns att vara så där lycklig så man tror att man ska spricka. Man vill tala om det för hela världen och samtidigt hålla det för sig själv för att det liksom ska vara så länge som möjligt. Njut av det, varje sekund. Det gjorde jag och det tänker jag tillbaka på ibland och är väldigt glad för.
Dina ord, dina tankar träffar mig i magen och lämnar mig inte även när jag tycker orden kommer för nära mig själv. Kära fina du. Du ska veta att du är så otroligt fin som du är. Du har något särskilt.
kram Linnéa
