kyss mej inte, kommer bara leda till nått ont ändå ...
Jag har fullt upp med att leva, och i nuläget måste jag säga att det känns ganska skönt.
Dock gör det ont ibland. Hugger sådär hemskt i hjärtat när allt kommer ifatt än.
Orden är inom mej. Jag glömmer av att skriva ner dom.
Ändå är dom de viktigaste jag har.
Det största.
Och vad varm jag blir av era kommentarer till föregående inlägg.
Tusen, miljarder tack!
Kärlek.
äntligen har jag hittat din blogg. jag kommer ihåg att jag var inne på din blogg för jättelängesedan och sedan glömde jag bort vad bloggen hette :P din blogg är bra
Ja, vi är inte ensamma, vi har varandra om de andra sviker, helt klart.
Jag har också fullt upp med allt leva, det är så mycket som är bra nu, även om det gör så ont i mig då allt det jobbiga hinner ifatt.
Jag försöker bortse från allt det nu och bara leva mitt liv. Jag hoppas att du lyckas med.
miljoner hjärtan, fina fina stjärnsyster.
fina blommor
åh, du fina! Vilken bedårande blogg du har. Så fina bilder, så vackra ord. jag blir alldeles gråtmild, känner igen så mycket av de känslor du beskriver.
Ta hand om dig, söta du.
Linnéa
http://tantnea.webblogg.se/
livet är ingen konst, men att överleva är det svåraste och viktigaste. du klarar allt!
Hur är det ? :( vad är det som har hänt?:/
Finaste du,
Jag känner mig hemskt som inte hört av mig på så obehagligt länge. Jag har tänkt på det hela tiden, och jag ber om ursäkt. Hoppas det godtas.
Hösten är min favoritårstid. Utan tvekan. Den kanske anses grå (himlen), regnig, kall och bara mitt emellan sommar och julafton som alla går och kängtar efter, men jag tycker hösten är mycket mer än så.
Utanför mitt fönster växer stora träd med guldfärgade kronor mot solen och himlen. Jag gillar höstkläderna som butikerna har att erbjuda, jag gillar regn, jag gillar kyla och jag gillar insperation, mest av allt. Jag får så mycket ideér att pennan och handens kraft inte räcker till. Det är svårt att få ner allt på papper, men ändå gillar jag att lyssna till mitt egna, det som jag hela tiden tänker ut i huvudet men inte riktigt får ner på pappret. Jag behöver trots allt inte skriva ner allting jag kommer på. Det räcker med att veta att det finns det inom mig.
I samband med att åttonde årskurs drar igång växer också ett nytt allvar upp mellan klassrummen. Vi går inte bara i skolan längre. Betygen väntar också på att få kasta sig över prov och insatser.
Jag tycker det är kul med betyg, även om det tar lite extra från fritiden.
Igår skrev jag mitt första pro som ska betygsättas. Det var ett Soprov, samhällskunskap. Sista frågan/uppgiften var lång och avgjorde G-VG-eller-MVG. Jag hoppas jag gjporde bra ifrån mig.
Nästa prov är tyvärr matte. Jag avskyr matte! om det inte vore för min lärare hade jag inte överlevt lektionerna.
Hur går det på din nya skola bland dina nya klasskompisar? Trivs du?
Jag har bytt innebandylag. Eller egentligen sker det under helgen. Då ska övergångspappret skriva på och nästa träningen spelar jag i Åkesrberga, Ackers. Jag har tränat med dem under den här terminen och trivs väldigt bra. Nya namn och nya ansikten har registrerats snabbt i mitt huvud. Tränarna är också väldigt snälla!
Spelar du någon sport föresten, eller är det någon särskild du tycker väldigt mycket om?
Har du någon gång känt att du förlorat en väldigt nära vän? Att han eller hon plötsligt inte visar intresse för dig mer, att han eller hon har nya vänner som han/hon hellre umgås med?
Det har jag.
Men har du någon gång också känt att han/hon vänt ansiktet mot dig igen och faktiskt sett dig och vill vara med dig igen?
Det gjorde jag igår.
Linnea har jag känt i åtta år nu. Och när vi började i sexan på vår nya skola trodde jag det var självklart att vi skulle sitta ihop som bästa vänner som vanligt. Men Linnea ville något annat. Hon fick nya vänner. Vänner som jag inte tålde.
Men första dagen i åttan höll vi tätt ihop. Under en rast gick vi ut i solskenet och satte oss i gräset och såg ut mot havet. Då sa hon att hon tröttnat på Maria som jämt och ständigt skulle vara mittpunkten. Jag har inte skadeglädje, men jag kände att allt det som jag oroat mig för, att Maria var Linneas nya bästa vän, inte var verkligt.
Och förra fredagen var jag hemma hos Linnea, för första gången på tre år.
Och jag kände mig mer lycklig än någonsin förr.
Kram Frida
jag hoppas att det onda inte tär på dig alldeles för mycket
lite osäker på dina sista inlägg men du verkar ha träffat nån eller slutat med det... hoppas allt blir bra iaf trots dom små sorgnsa orden!
du är en så snäll & fin människa
Tack tack!
Säg till om du är intresserad av att köpa något :)
kra kram
orden är bland det viktigaste man har, glöm inte bort att använda dem. det är tillsammans med musik den bästa terapin.
Tyvärr hör smärta till livet=/
Jag blev otroligt glad över att du gillade min målning. :) Log av dina ord. Jag tycker så mycket om rosa blommor. Hoppas att du har ett par fina höstdagar nu. Hoppas att du trivs i din nya klass. Kram
