is it true that you are thinking of me, how you love me?
Hon
Hon gråter en skvätt,
sover en blund,
skrattar ett tag
och lever för var dag
Hon tvekar ändå,
tvivlar och slår
Undrar och undrar
över hjärtats onda sår
Hon skriver ett ord,
kanske två
Hon är sexton år
och undrar hur hon borde må?
Jag vet inte vad jag skrev här ovanför. Det bara kom, dök på mej från ingenstans. Får jag fråga er vad ni tänker på när ni läser texten om Hon? Skulle vara hemskt fint om ni kunde det...
Mitt liv är en balansgång. Ibland faller jag lite åt sidan, då ligger jag sömnlös och mitt hjärta är argt. Men annars är jag nog en ganska glad tjej just nu. Jag har fastnat i ett par ögon som jag inte kommer ut ur. Jag har fastnat i ett hjärta jag förundrar mej över. Jag måste, jag måste, jag måste förtränga!
Jag tänkte på mig själv då jag läste om Hon.
Sen tänkte jag på dig.
Jag känner igen mig så mycket i det du skrev om Hon och kanske så gör du det med, kanske var det därför du skrev så?
Mitt liv är också en balansgång. Jag försöker få rätsida på livet men det går inte.
Egentligen är jag också ganska glad, rätt ofta.
Men allt det jobbiga tar över och därför syns inte glädjen, den lyckas inte skina igenom.
Jag har också fastnat i ett par ögon som jag inte kommer ut ur och samtidigt som jag vill komma ut ur dem så vill jag vara kvar där, så galet brutalt mycket vill jag vara kvar där.
Jag tänker på dig, varje dag.
Fina stjärnsyster.
hjärta.
Det första som kommer upp i huvdet när jag läser texten är en tjej som har motgångar i livet men även väldigt många medgångar. Inte så jättebra beskrivning kanske men det är svårt att förklara det jag menar. Men en fin text var det!
sv: Åh tack så mycket! och många kramar till dig med!
Jag går in i din blogg och stänger dörren bakom mig. Här inne känns allting så ärligt. Allting du skriver känner jag igen mig i. Tack.
Det jag tänker om din dikt om "Hon" är att den handlar om en sextonårings sökande. När man är sexton står man ju med ena foten i ungdomslivet, medan den andra tåspetsen börjar snudda vid vuxenlivet. Visst slutar aldrig livets sökande helt. Sökandet är ju livets långa resa. Men jag minns när jag var sexton år hur jag hade så många funderingar om varför saker var som de var. Då handlade mest sökandet om "Vem är jag, vad vill jag?" Nu när det har gått ett par år känner jag att jag har landat i dessa frågor.
Dessa tankar väcks inom mig när jag läser dina ord. :) Allt gott åt dig!
tack vännen! det är bra, trots lite sömnbrist :p. hur är det med dig gumman?
När jag läste texten såg jag en liten tjej framför mig som stod helt själv på vår stora jord.
Vackert...=)
mysig säng. :* fint!
du skriver så fint, men jag vet inte om jag känner mig ledsen eller glad nu
den här satte sig i hjärtat precis som allt du skriver, gör. "hjärtats onda sår" Himla fint, kära du.
Jag tänker på alla människor. För precis så har nog alla känt någon gång. Det är jag bombsäker på!
Den är fin. Den känns. Du är bäst.
TUSEN KRAMAR
jag tänker på en tjej som balanserar mellan depression och fullständg lycka. precis så som jag tror att de flesta människor gör. det är olika för var dag som går.
Hon gråter en skvätt,
sover en blund,
skrattar ett tag
och lever för var dag...
Jag tänker på hur jag haft det på senaste tiden med mina relationer. Att jag försöker verkligen men det går inte och jag kämpar vidare. Du är så vacker och dina ord fångar mig alltid alltid... Kära du!
SV: tack snälla för din kommentar. det fick allting att kännas lite bättre, om så bara för en liten stund.
av någon aledning tänker jag på någon som har en härlig inställning på livet, som vill och vill, och försöker och försöker. men så går det inte riktigt ändå, något hindrar, hur mycket hon än önskar något annat. och allting i tysthet...
och tack fina du. du gör mig så glad, tack för det! Och ja, uno kära uno. han är fin och hans musik är läkande och värmande, du är fantasiskt likaså. Och jag vill säga det igen, till dig; Du är fantastiskt fina du!
massa hjärtan.
Att du är ganska glad just nu låter underbart. Fortsätt vara glad, det förtjänar du kära du!
Först och främst skulle jag säga att dina ord, dina ord är alltid lika vackra som de brukar vara. Jag tackar gud för att du finns, trots att jag inte känner dig, egentligen.
När jag läser din text, texten om Hon känner jag empati och medömkan. Vem än den där Hon är, jag skulle vilja prata med henne. Tala med henne till rätta och ge henne något annat, något annat som vi tillsammans kunde le åt. För när jag läser texten om Hon, känner jag igen mig själv i hennes tankar. Jag har och är delvis där i ett sådan fas, som känns evig. Så evig och ändlös. Jag önskar jag fick tala men den Hon, och säga till henne, berätta för henne att, - Du är inte ensam.
När jag tänker på hon tänker jag att det är livet i en feminin form. Om man får välja åldern då.
Och visst är det så att man har fullt upp att leva. Eller rättare sagt, jag har märkt att det man har sådär fullt upp med inte alltid är livet på riktigt. För plötsligt får man en lucka i alla måsten och då fattar man hur det är att leva på riktigt.
Äsch, det här blev bara gröt. Men ändå. så kan det vara.
Och tack för din långa kommentar du skrev för flera veckor sedan. Den var på pricken.
texten känns verkligen verklig, om du förstår vad jag menare:) Den har en känsla och det känns som det finns många som känner så:)
Jag tycker den beskriver livet väldigt bra. Man vet inte riktigt vad som stämmer och hur det ska vara, vad som är rätt och vad som är fel, men ibland känns det bra och ibland dåligt. Jag tycker om dina texter.
<3
