hjärtats innersta, ärligaste och mjukaste kammare

Allt kan inte sägas
Allt är inte viktigt för alla
Det finns en gräns
Osynlig och svår att dra
Men väsentlig
Och avgörande
Ord kan förvandlas
Kan hugga som knivar
Kan bränna som av eld
De kan helt rasera
Och okänsligt döda
Relationer, leenden, drömmar
Det gäller att överväga
Att tänka i förväg
Längtan att skrika
Att lätta på hjärta och själ
Att falla eländig och blottad
Trycker så som sliter och drar
Gör väntan plågsam
Men sveket gör ondare
Det misshandlar
Hänsynslöst, skoningslöst, grymt
Att vänta
Att tänka
Att välja
är värdefullt
Och klokare
För allt ska inte sägas
Allt kan inte sägas
Men det du säger till mej
Håller jag bevarat
I säkert förvar
Inuti mitt hjärta
Mina läppar förblir förseglade


Av oro
föds rädsla
Den vaknar,
slår rot i mej

Av oro
föds tvivel
Det rusar,
fyller varje åder

Av oro
föds kyla
Den saknar
förstånd och vett

I oro ramlar jag,
oförberedd och oduglig
I oro sträcker jag mej efter din hand
Om du bara kunde hålla mej lite närmare


Du sätter krokben för mej
Står i min väg
Omöjlig att passera
Jag försöker att gå runt dej,
jag försöker att glömma
Du stjäl tid och nätter
Rotar i minnen
Besvärliga att radera
Jag vill sätta eld på din kropp,
jag vill krossa ditt hjärta
Du tränger dej längre in
Alldeles för nära
Olidlig och outhärdlig

Jag är fastnar
Jag fastnar i dej
En kyss har aldrig smakat så farligt,
så fel
eller gott förut




RSS 2.0