sigh no more

Det är läskigt hur avlägset det känns, hur overkligt det känns, att leva att vara. Jag gråter ömsom skrattar ömsom hoppas ömsom svär. Jag vet inte vart jag hör hemma, det finns ås många vägar att välja, att ta. Jag försöker att hitta min plats på jorden. Jag vet bara att jag har en hand att hålla hårt ni, att inte förlora. Jag vet bara att jag har en förmåga att förvalta, att använda rätt. Jag vet bara att jag måste söka, att jag måste leta för att hitta vad jag vill, vad jag måste. Jag ska vinna!

RSS 2.0