Lost and found

Jag tycker så mycket om att ligga mot hans bröst och lyssna på slagen hans hjärta för. Tryggheten fyller mina vener när hans andetag faller tunga mot mitt huvud. Ofta brukar jag fånga hans händer och placera dess handflator mot mitt ryggslut. Mest för att det känns så skönt att bli omhållen, så varmt och så ömt.

För aldrig trodde jag att våra nätter skulle kännas så viktiga och oumbärliga. Aldrig trodde jag att det skulle kännas så hårt att somna själv. Men varje natt utan någon att småprat eller småpussar känns meningslösa, tomma och helt färglösa.

Åh min älskling. Om han ändå kunde förstå vad han gör mej. Om han kunde se hur han läker alla inåtvända sår. Han är allt jag längtat och allt jag vill.


RSS 2.0