inutiheten

Nu har jag den i handen. Inutiheten. Min bok. Mitt projektarbete. Mina dikter.
Känner mig lite stolt i hjärtat, och lycklig över att verkligen genomfört det jag ville från början.
Det är en liten bok på 60 sidor med körsbärsblommor som omslag. Och mina ord som inlaga.

Om någon av er som läser här skulle vilja ha en egen kopia så skulle det göra mig om möjligt ännu lyckligare.
Då kan ni bara skriva en liten kommentar så fixar det sig. Här får ni en tjuvtitt.


(Och madeleine. Jag vet inte hur jag kommenterar på din blogg. Vill att du ska veta att jag läser.
Och att jag tänker på dig ofta. Massa hjärtan)

utbrott

Ångest i hjärtat. Känner mig värdelös och bortglömd i era ögon. Som en dammråtta längst in under sängen. Det vill säga, högst oviktig. Vill bara ha er jävla uppmärksam någon jävla gång. Förfrågan om att kanske få vara med. Och gärna ett litet "hur mår du?" när ni väl är på gång. Istället sitter ni ihop som en och jag sitter flera bänkar bort. Inte själv, men utesluten från eran jävla tvåsamhet. Minns ni mitt egangemang i era ledsamheter? När ni passade ihop lika mycket som plus och minus och var ensamma och arga. Nu vill jag radera er från mitt minne och upptäcka vänner som inte är som ni. Självupptagna, oberörda, elaka. Orkar inte vara snällafinarara som tar skiten och låter den passera oförhindrat. Hur blev det såhär?

en vals i natt

Varma fingertoppar mot beröringsberoende hud som knottrar sig vid minsta rörelse. Läppavtryck vid hårfästet och lite överallt. Pirriga ögonkast och en mjuk nostalgitripp tillbaka till något sparat och oförglömligt. En kväll och tusental i längtan.

RSS 2.0