elation

Ensam i ett stort hus och tusen tankar i huvudet har aldrig varit en bra kombination och är inte det idag heller. Tänkte sätta mig i solen och mysa med den finaste katten i världen men ett molntäcke har belägrat himlen och katten har gömt sig. Vaknade med varma armar runt min kropp och kittlande mage. Mådde bra då och ville helst inte resa mig ur det vålmåendet men klockan ringde och måstet blev ett faktum. Vi gick upp, åt frukost, jag skjutsade dig till jobbet, vi kysstes hejdå och sen blev jag grå. Hann liksom inte upptäcka ledsamheten innan den totalt tagit över mig och skymt min sol. Hur jag plötsligt bara vill gråta och hur jag plötsligt kände mig oomtyckt oviktig onödig. Fan, när det började så bra...

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0