Fyra dagar kvar

Det står still i mig. Dagar passerar, jag vaknar, tar dagen i hand, och somnar. Men inuti mig står det still. Jag har fastnat i ett längtande andetag och jag har fastnat i saknaden till oss. Och snart är den över, den 90 dagars terror av konstant längtan till sen. 


Och det gör mig orolig. Att kanske har vi lärt oss älska så bra på distans att det kommer bli svårt att älska utan avståndet. 


Men vart brukar oro leda? Ingenstans. 


Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0