egentligen

sitter fast i en outhärdlig likgiltlighet
som säger mig
att inget spelar roll
och att det aldrig har det
 
kastar drömmar åt sidan
och spräcker hål på pirriga kanskekänslor
för att de ändå inte är nödvändiga
 
gör det jag måste för att få dagen att gå
och ler och skrattar för att jag förväntas göra det
 
för att det ingår
 
men egentligen bryr jag mig inte
för egentligen bryr jag mig
för mycket

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0