tio dagar

Det kniper sig i magen när jag tänker på hur jag ska kunna sova ensam i tre månader efter att ha sovit några få nätter med dig. Nära ditt hjärta och fri tillgång till varma kramar. Ångesten liksom skjöljer sig tsunamilikt över hela mig och gör mig smärtsamt medveten om att vi har tio dagar på oss. Tio dagar på oss att bygga upp något som överlever distans, saknad och förjävlig jävla längtan. Något inom mig dör vid tanken på det. Att går unt och längta till att vara hos dig. Och den där rädslan. Att du ska glömma bort mig, att allt som känns nu ska försvinna och att vi kommer dö innan vi hunnit leva.Den förtär mig nu.
 
Så jag blinkar bort tanken så fort den når mig och försöker fokusera på hur fint det kan bli. Att komma hem och ha längtat längtat längtat efter att få bli varandras och äntligen få vara ett vi. Att krypa ner nära dig och göra saker ihop. Att lära mig allt om dig som ingen annan vet och berätta allt om mig. Det längtar jag redan efter.
 
Och dessa tio dagar, ska jag göra till de bästa.

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0