i duschen.min

blir plötsligt uppochnervänt sur
och hjärtat slår arga slag
vill bara ge upp ge upp ge upp
och aldrig försöka börja om igen
 
jag gör fel
skyller ifrån mig
och är inte den där glada positiva söta
som han vill
och trodde att jag alltid var
 
men kan inte prestera
kan inte le
 
när det känns som om kroppen ska brista samman
i saknadhopplöshet
och somnaensamångest
 
gråter i duschen
så att ingen ska höra
 
 

somnar omliv

Regnet duggar vänligt mot rutan och jag vaknar till röster utanför fönstret. Hans bara kropp bredvid min är mjuk och kärleksvarm. Trycker mig närmare honom fast jag redan ligger nära och håller armarna hårt om hans huvud. Tänker "jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig" och vill aldrig att elden i hjärtat ska sluta brinna som den gör nu. Hinner föreställa mig ett liv ihop med honom. Stora släktfester, hotellnätter i nya länder, badmintonmatcher, rosaröda kinder efter skogsutflykter, bröllopspirr, konsertupplevelser, kattungar och barn med ögon som hans vackert blåa. Somnar om med kroppen hårt sammanflätad med hans varma andetag och hjärtslag. 

med gråten i halsen.

Med ett ont hjärta som famlar efter att tillhöra och bara vara bekymmerslöst kär bryter jag ihop i tårar och tar flykt i vintertidens svarta kväll. Han åker iväg och jag blir ensam igen. Själv med måsten och själv med grävande tankar som gräver hål ända in. Orkar inte ha ont nu. orkar inte vara den som blir kvar och den som sitter hemma när han inte är här.
 
Är så lycklig jag kan vara nu och vill bara känna den lyckan virvla i mit hela tiden. Varför får den inte det? Varför måste den stundvis försvinna och utbytas mot rädsla att inte räcka till?
 
Det gör så ont att gråta.

genom telefonen.

Gör fel och jag hjärtat slår i otakt när jag hör ilskan i din röst. Drabbas av plötslig panik och tänker bara på att jag inte vill förlora dig. Jag kan inte förlora dig, jag dör om jag förlorar dig, Försöker andas lugnt men gråten har redan hunnit bubbla upp i mig och jag kan inte stoppa den. Du hör den i min röst och undrar om jag är ledsen. Då blir du fin, och säger ömhetsord och försöker skicka all den kärlek du kan via telefonluren. Men då blir jag orolig på nytt. Att jag måste börja gråta. Att jag måste vara den svaga. Det kommer du tillslut tröttna på. Och så kommer alla tusen tankarna emot mig och jag orkar inte den kallsvettiga känslan av ont i magen. Jag orkar inte oroa mig och somna med blanka ögon. Jag vill krama dig och känna att allt är bra. För ibland räcker inte orden fast jag vet att du menar dem.

ljusa kvällar om våren

Längtan efter vår spricker ut i mig och jag huttrar ilsket så fort snöflingor singlar ner och lägger sig som ett tungt täcke över allt det som komma skall bli grönt. Är kär och hopplös i någon som älskar mig tillbaka och vill helst stanna i den här fasen för alltid. Jobbar bara så mycket jag behöver och njuter av att sova ut lediga mornar. Livet är snällt mot mig nu och det är jag väldigt tacksam för. Jag har allt jag behöver och försöker med all min kraft att inte tänka på allt det där som får min mage att göra ont och mitt hjärta att gråta. Nu vill jag bara ha vår och ljumna solstrålar i ansiktet och ljusare kvällar.
 
 

RSS 2.0