genom telefonen.

Gör fel och jag hjärtat slår i otakt när jag hör ilskan i din röst. Drabbas av plötslig panik och tänker bara på att jag inte vill förlora dig. Jag kan inte förlora dig, jag dör om jag förlorar dig, Försöker andas lugnt men gråten har redan hunnit bubbla upp i mig och jag kan inte stoppa den. Du hör den i min röst och undrar om jag är ledsen. Då blir du fin, och säger ömhetsord och försöker skicka all den kärlek du kan via telefonluren. Men då blir jag orolig på nytt. Att jag måste börja gråta. Att jag måste vara den svaga. Det kommer du tillslut tröttna på. Och så kommer alla tusen tankarna emot mig och jag orkar inte den kallsvettiga känslan av ont i magen. Jag orkar inte oroa mig och somna med blanka ögon. Jag vill krama dig och känna att allt är bra. För ibland räcker inte orden fast jag vet att du menar dem.

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0