mörknarli

Får ont i magen av framtidsångest och allting liksom mörknar. Känner mig bortkommen i en värld jag aldrig någonsin kommer att bemästra bland människor och platser jag alltid kommer att känna ett viss hot ifrån. Ett hot att vara sämre än eller att inte passa in i. Vill kväva denna olustkänslan till den lämnar min kropp men den är för stark och den tar mig för snabbt. Attackerar utan att jag märker det och klamrar sig fast längs ryggraden och vara artär. Vill krypa ner bredvid han jag älskarr och stanna i den tryggheten nuet där ger mig. Men han är inte ens här nu, vad gör jag då?
 
 

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0