ångestsöndag

Ångestsöndag och regnet vräker ner i mitt gråmolnliga inre precis som utanför fönstret. Vattenpölarna växer och till slut svämmar de över och jag kan inget annat än att gråta. Tänker tusen tankar som jag tänkt tusen gånger förr och försöker hantera dem men det går inget vidare. Ringer pappa och hans röst tröstar. Ringer min syster och hennes ord får i röst att darra osäkert. Men det gör fortfarande ont och ångestmörkret liksom eskalerar i och med att mörkret lägger sig över husen och jag tappar lite lätt fattningen över hela mitt liv. Önskar att jag var mer säker på vad jag vill och vem jag är, att jag hade mer kontroll på mina känslor och att jag kunde lära mig hur man undviker att hamna i de tungaste av sinnesstämmingar. Önskar jag var tryggare i att jag gör vad jag vill när jag känner för det och jag behöver aldrig bry mig om vad andra tycker och tänker om det för att det enda som spelar roll är vad jag tycker och tänker om det. Önskar att jag var tryggare i att möta en mörktonig söndag utan att förtäras helt av dess regntunga söndagsmoln.

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0