ovanligt

Jag känner mig tillfreds. Lättad över att bara låta livet hända och för tillfället undslippa ångestmoln och ingrodd oro. Jag bara är och jag bara lever. Låter dagen gå i sin takt och följer med utan att egentligen göra något vidare motstånd. Njuter av solglimtar och doften av nytvättat när jag viker tvätt i källaren. Njuter av tystnaden som störs av föräldraletande fiskemåsar och värmen från mina kattkompisars kroppar när det lägger sig nära min hud. Njuter av att inte tänka över, reflektera eller analysera vad jag egentligen kunde (eller borde) ha gjort en söndag som denna. För idag har allt bara stått sådär bomullsmjukt stilla som det gör ibland när allt är precis sådär ovanligt, otråkigt vanligt.

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0