Planetskötare

Jag lyssnar på Johan Rockströms sommarprat om miljöutveckling och känner mig hårt slagen i magen. Verkligheten som han berättar om är djupt skrämmande och siffrorna på hur illa situationen faktiskt är känns så overkliga men ändå så realistiska. För så länge har vi levt på det sättet vi lever utan att det märks. Skogar och hav har slukat utsläpp och isarna har varit precis lika vita och hårt ogenomträngliga som is ska vara och vi har inte märkts något. För moder natur har tagit våra smällar och nu är det vår tur att ta smällen. Smällen som slår mig hårt i magen och fastnar som en domnande känsla med blandad frustration och ett brinnande, snabbt växande engagemang - jag måste göra något, jag måste göra mitt för att rädda den jorden jag lever på, jag måste bli en planetskötare.  

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0