Fredagskväll

Det är fredagskväll och jag känner mig ensam utan honom. Klockan är strax innan tio och jag ligger i vår säng med våra kattvänner och luktar på hans tröja för att få honom att kännas närmre. Det oroas i mitt hjärtslagna bröst och mina ögon tårfylls när jag pratar med pappa och ensamheten blir som mest påtaglig och som mest på riktigt. Jag längtar mig ihålig efter hans kroppsvärme och sömntunga famn som alltid vänder sig om mitt i nattens mörkaste och tryggt fångar in mig. Jag längtar mig målmedvetet efter allt vi har att se fram emot och allt vi fortfarande håller på att konstruera och bygga upp. En gemensam värld, vår värld, att leva i för resten av våra liv. För så mycket vill jag med honom och så mycket vill jag med oss att jag vet att det finns ett alltid som förbinder oss. Ett föralltid som knyter samman våra blodfyllda hjärtan och gör oss till en gemensam enhet. En gemensam längtan att får vara varandras.
 
Det är fredagskväll och jag ligger i sängen och skriver om honom. Mitt hjärtas vän och älskare.

RSS 2.0