sviken

Känner mig sviken, för att någon känner sig sviken av mig. 
 
Känner mig sviken för att denna någon skrev av sig sin besvikelse i ett meterlångt sms istället för att svara när jag ringde och ville kolla att allt var bra mellan oss. Känner mig sviken för att denna någon och dennes sms fick mig att fullkomligt frysa till is när jag började läsa och vilja brista ut i hjärtskärande tårar vid slutet, för att skulden förlamade mig och fick mig att vilja kräkas. Känner mig sviken för att denna någon, som känner mig så väl och som vet hur jag fungerar, lät den skulden falla över mig och tänkte att den skulle finnas hos mig "tills vi ses nästa gång". Känner mig sviken att denna någon väl svarade när jag i panik och eskalerande ilska ringde upp efter smset och förklarade "det här går inte att ta på sms" och känner mig sviken att denna någon känner sig besviken på mig och inte berättar det för mig på ett värdigt sätt. 
 
För jag vet och förstår varför och vad jag gjorde fel, men sättet denna någon valde att berätta det på ställer jag mig helt oförstående till. Jag ställer mig dessutom oförstående till hur man inte kan se sin egen del i ett sådant scenario. Att det var en engångsförteelse från min sida och att denna någon gjorde precis samma sak mot mig dagen innan, utan att reflektera över det, får mig att tvivla på vänskap relationer tillit och allt i världen. Det får mig att känna mig sviken. Att känna mig orättvist behandlad och det lämnar en obehaligt sur eftersmak. Att i smset skriva att man inte vill göra en grej av något fast samtidigt göra en väldigt stor grej av något genom att att smsa före att ringa och värdera något som inte går att värdera - det går inte ihop sig i min värld.
 
I min värld pratar man om det som känns svårt, man smsar inte om det. Man kan se förbi saker och man kan vara flexibel. Man kan bli besviken på något men man måste också se sin del i det och se utanför sin egen värld. Andra kan också ha jobbiga dagar och andra kan också mån dåligt över saker. Allt blir inte alltid som man tänkt och så måste det vara. Allt går inte alltid att planera och sedan genomföra. Livet vänder och händer och ramlar omkull. Och det måste man vara medveten om och ha överseende med, annars är det svårt att leva. 
 
Känner mig sviken, för att någon känner sig sviken av mig. Men jag ringde i alla fall. Jag försökte. 
 
 

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0