Trampdynor

Oplanerad fredagskväll i mysbelyst lägenhet. Ljudet av mjuka trampdynor mot parketten och Bon Ivers efterlängtade album i högtalarna. Allt är stilla men i mitt huvud har livet rört ihop sig. Vilsna tankar kryper under huden och fyller mig med känslor av otillräcklighet. Att vad jag än gör, räcker det inte till. Att hur jag än ser ut, räcker det inte till. Att vem jag än försöker vara, räcker det inte till. JAG räcker inte till i en värld med tillräcklighet är ideal. 
 
Tänker ologiskt och logiskt omvartannat och blandar ihop vad som är vad. För vem är jag att vara någon när jag lika väl kan vara ingen? Och hur ska något någonsin kunna förbli evigt när inte ens Angelina och Brad kan förbli gifta?
 
Tvångskramar ovilliga kattkroppar i behov av värme och äter lättsaltade chips. Hoppas att det röriga i mitt liv åtminstone inte blir rörigare. Då ska det nog gå bra till slut. 

RSS 2.0