Dagen

Vaknar 03.39. Är svettig på i nacken och längs med ryggraden. Kroppen och huvudet är fyllt av mardrömsångest. Lägger huvudet tätt intill sovandes små kattkroppar för att lugna mitt galopperande hjärta. Hoppas att deras trygga andetag ska få mig att somna bort från oron. Måste ha somnat tillslut för vaknar av ett ilsket alarm och en klocka som säger 05.59. Drar mig upp ur värmen och möts av sömntunga ögon i badrumsspegeln. Tänker på natten, på mardrömmen som krupit in under min hud och gjort mig ovilligt sömnlös. Skakar bort känslan och tänker på annat. Gör vad jag måste innan jag pussar katterna hejdå, låser dörren och med tunga steg går mot en niotimmars arbetsdag. Är trevlig och medgörlig. Lyssnar och skrattar och bemöter. Är lugn och vänlig. Serviceinriktad och hjälpsam. Räknar ner timmarna och slås av blandade känslor. Orosmagen väcks till liv igen och minnen från en alldeles för jobbig jobbsommar flimrar förbi mig. Orkar inte ta någon strid igen. Orkar inte möta osäkerheten. Låter minut efter minut passera och långssamt läka mina sår och plötsigt är klockan fem och stängning. Går ut i luften och det känns som om jag andas för första gången på hela dagen. Fyller kroppsdelar med reflexer och sätter mig på cykeln och cyklar hem. Handlar frukost och hallomi. När dörren till hem öppnas och jag möts av mjuka pälsar och längtande kurr blir hjärtat varmt igen och livet meningsfullt. 

Kommentarer

Kommentera här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0