Lost and found

Jag tycker så mycket om att ligga mot hans bröst och lyssna på slagen hans hjärta för. Tryggheten fyller mina vener när hans andetag faller tunga mot mitt huvud. Ofta brukar jag fånga hans händer och placera dess handflator mot mitt ryggslut. Mest för att det känns så skönt att bli omhållen, så varmt och så ömt.

För aldrig trodde jag att våra nätter skulle kännas så viktiga och oumbärliga. Aldrig trodde jag att det skulle kännas så hårt att somna själv. Men varje natt utan någon att småprat eller småpussar känns meningslösa, tomma och helt färglösa.

Åh min älskling. Om han ändå kunde förstå vad han gör mej. Om han kunde se hur han läker alla inåtvända sår. Han är allt jag längtat och allt jag vill.


du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst

Hans kyssar gör mej knäsvag
Hans händer gör mej kokhet.
Hans glitterögon gör mej hänförd.
Han gör mej fullkomlig.
Han är mej kär.
 

Min kärlek gjorde så ont, för bara några dagar sedan. Det var hånskratt som blev till hårda slag rätt i magen. Det var onödiga ord som jag helst vill radera och döda. Det var dumdristighet och olidlig smärta. Och det var längtan att komma därifrån, att bara lämna. För det gör ont, så hemskt ont när något så viktigt, något så oerhört stort ramlar och slår sej. Ett skrapsår på vänstra knät. Det blev resultatet av detta plötsliga fall. Ett hyfsat djupt sår som säkerligen kommer att efterlämna sej ett litet ärr.

En omöjlighet att riktigt förlåta. Förlåta känslan av ignorans, känslan av tomhet, känslan av rädsla. Men en enorm vilja att släppa taget och bara glömma. 

Och jag ska glömma, förtränga och försumma. För vår kärlek är så mycket starkare än så. Ett fall, ett sår. Vi överlever det. Tillsammans överlever vi allt. Tillsammans övervinner vi smärtan. Ett ärr syns inte men det gör kärleken i våra blickar. Värmen i våra leenden. För våra ögon finner varandra i trängslet av alla andra. För våra läppar finner varandra när vinden sjunger mjukt om kärlek. För våra hjärtan slår som ett när klockan springer snabbt iväg. För vår kärlek är så mycket mer, så mycket större och så oerhört betydelsefull.

Jag älskar. Jag älskar verkligen. Och jag älskar att älska. Hans doft, hans smak, hans skratt, hans röst, hans hud, hans närhet, hans läppar. Jag älskar, älskar verkligen som jag aldrig har gjort förut. Jag älskar hans andetag om natten, hans kyssar mot min hals, hans hand begravd i min, hans leende ögon mot mej. Jag älskar det. Jag älskar, älskar honom.

Och det kan jag säga om och om igen.

Han gör mej fullkomlig.
Han är mej så himla kär.


I touch you once, I touch you twice, I won't let go at any price.

Jag: Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Han: Du kan ta vägen till mej :)


Nu försvinner jag under några dagar. Ska leva livet med fin släkt. Men jag kommer tillbaka. Och kära människor, jag kan inte riktigt beskriva vad ni betyder för mej! Tack för att ni är ni.


Är det min tanke hon ser eller dina röda kinder som avslöjar mer?

Som oss

Kärleken kittlar blygsamt mitt sköra hjärta
Den rodnar när jag möter dess livfulla blick och
ler försynt när jag faller i dess djupa famn
med löftet om en ändlös värme
och en hand att hålla när stormen visslar hårt,
runt omkring mej.

... för jag vill gå längs havskanten med dej
för jag vill gömma mina händer i ditt hår
för jag vill upptäcka världens alla hörn
med dej, som oss

Kärleken försvinner bort från mitt synfält en stund
Den lämnar mitt hjärta med en vindpust till kyss och
en svag doft av ömhet som försiktigt smeker min kind
när saknaden gör som mest ont
och längtan efter dens förtrollande närhet försöker
kväva mej.

...för jag vill somna till ljudet av dina andetag
för jag vill lära mej ditt skratt
för jag vill upptäcka världens alla hörn
med dej, som oss

Kärleken kommer springandes mot mej
Den fångar mej med sina blågråa ögon och
slukar mej med sina hallonröda läppar
som så länge har levt i mina nattliga drömmar
och förvandlar mitt inre till en glittrande, skinande 
stjärnhimmel.

... för jag vill ha dej
för jag vill vara ett med dej
för jag vill upptäcka världens alla hörn
med dej, som oss

"för jag vet vem jag är när jag är hos dej" 



Kära ni, jag är så oerhört lycklig just nu! Jag vet att lyckan inte varar för alltid, jag vet att olyckan kan dyka upp närsomhelst med sina gifiga klor coh gripa tag i mej ... jag vet det men jag vill inte tänka på det. Jag vill bara tänka på lyckan som omfamnar mitt hjärta som aldrig förr nu. Jag vill leva i ovissheten om framtiden. jag vill leva i det som sker mej nu.

... för jag vill inte tänka på vad som händer då
för jag vill bara se det som händer nu
för jag vill minnas varje minut, varje sekund
för jag vill inte falla död i kärlekssorg i tro om att det kommer ta slut
när det precis har börjat...

Det gör nästan ont av lycka i min kropp. Det känns som om jag spricker lite. Som om allt inte får plats...


Ett fönster blänkte till när jag hörde dej på radion...

Hjärtas sanna melodi

Din blick genomtränger mej
Dina ögon är bottenlösa,
jag drunknar i deras djup
Jag gräver efter ditt innersta,
söker efter ditt jag
Jag hittar ingenting,
försvinner bara ännu djupare in
i drömmen om oss
Den där dina ögon ler,
den där mina ögon skrattar
Den där du och jag
kallas vi,
heter kärlek

Du är konstig,
för du är omöjlig.
Du är dum
för du är svår.
Du är vacker,
för du är främmande.
Du är du och jag kan inte veta vem du är
förens jag hör ditt
hjärtas sanna melodi sjunga
för mej,
till mej

(Sjung!)

Mitt hjärta bultar hårt i min bröstkorg
Mina ögon är tårögda,
du flimrar förbi mitt synfält
Du suddas ut men återvänder,
retar mitt matta hjärta
Du är för farlig,
ändå klamrar jag mej fast,
intalar mej att något finns
Att mina ögon ler,
att dina ögon skrattar
Att du och jag
kallas vi,
heter kärlek

Du är konstig,
för du är omöjlig.
Du är dum
för du är svår.
Du är vacker,
för du är främmande.
Du är du och jag kan inte veta vem du är
förens jag hör ditt
hjärtas sanna melodi sjunga
för mej,
till mej

Jag kan inte vara mej själv
förens jag vet vem du är,
för någon gång ska vi heta kärlek!


----

Varför är jag en obotlig drömmare som vägrar inse, vägrar se?
Varför är jag inte en av dem som förstår och glömmer att tanken ens föddes och fanns?
Varför är jag inte en av alla dem som vet när det är dags att tro
och le?

Just nu vet jag inget mer än det jag ser i hans blick,
den brännande.


låt mig låna dina klara ögon nu när mina spruckit som porslin

Hans ansikte är prickigt av söta fräknar.
Hans näsa är röd av solens beröring.
Hans kinder är mysigt rosiga.
Hans hår är lätt brunt.
Hans läppar är varmt röda.
Hans ögon glittrar blågröna.

Hans leende glimtar lycka.

Och jag kallar honom för Alexander.

Jag velar fram och tillbaka. Känner mej säker ena dagen och osäker andra. För det är ju så fel, så oändligt mycket fel. Men något känns rätt. Jag vet inte vad det är. Eller jo, lyckan. Lyckan som han ger mitt hjärta när han ler och säger att han saknar mej. Den lyckan är rätt, finns inte mer rätt men, allt annat, allt annat är fel. Men orden, hans ömma ord får mej att falla handlöst. Och jag vill inte falla, inte igen...


jag blir alldeles stum när jag ser dej


Du vände dig mot mig och lyste som en hel stad...

en kärlekshistoria

minnet av dej
far som en rysning
genom mej.
tanken på alla
tusen stunder
då du lärde mej
kärlekens magiska
grunder.
bilden av dej
sovandes ömt,
har jag förträngt
och glömt.
smaken av dej
håller mej kvar
likt din doft
så förtrollande rar.
förtroendet du
alltid gav
utan förhoppningar
eller krav.
lyckan vi
ömsint delade,
den fanns
utan tvivel eller
velande.
kyssarna du
till mej spred
och krigen du
för mej stred.
glimten i dina ögon
sken
varm och
sammetslen.
skratten och
all ljuv sång
i din säng,
så väldigt trång.
hur sommarnattens
ljumma vind
svävade när du
smekte min kind.
varje stjärnklar
natt
då vi drabbades
av kärleksfnatt.
din makalösa
röst
var min enda
tröst.

ja, du var den enda gata
på mitt livs karta.


jag kan inte be dej att älska mej, jag kan bara hoppas och tro.

jag är förälskad i kärleken. det kan jag inte dölja, vare sej jag vill det eller ej. när jag ser kärlek i form av besvarade leenden, varma kramar eller mjuka, ömma kyssar kan jag inget annat än att låta mej förtrollas av dess stjärnklara magi. när jag ser händer som passar sådär perfekt i varandras eller ögon som inte kan sluta skimra av kärlekens glitterstoff kan jag inte annat än att le löjligt stort och känna skimret smitta av sej på mina ögon innan jag hinner påminnas om att jag trots allt inte har det där, kärlekens glitter, att det inte finns i mina ögon. för samtidigt som kärlek är en ljuv syn för ögat...

samtidigt kryper längtan att själv bli bemött med ett strålande leende, en värmade famn och rara kyssar obehagligt nära. så nära att jag kan känna dess glödheta låga slicka mitt hjärta och göra smärtan där ännu mer olidlig. längtan att själv bli bländad av kärlekens skönhet och vara en del i dens storslagna gemenskap.

jag vet och tror stenhårt på att det finns någon för alla. likaså vet jag och tror stenhårt på att man inte ska rusa in i något man inte är helt säker på, utan låta tiden ha sin gång. låta kärleken ta den tid som den behöver. men ibland, ibland har jag inte tålamodet att vänta. ibland vill jag uppleva allt på en och samma gång. ibland känns det som om jag otåligt står och trampar på samma punkt utan att komma någonstans. för jag vill, jag vill ju så gärna...

jag ser fram emot kärleken och suktar främst efter tryggheten som kärleken, den sanna, bär på. jag vill känna den ovillkorlösa kärleken sprudla inom mej. den som låter ett par starka armar hålla om mej när natten faller hård och tung.

för, jag försöker alltid följa mitt hjärta, lyssna till vad det har att säga innan jag gör något, men den här gången, den här gången hör jag bara otydliga ord som lika snabbt försvinner i dimman utan att jag har haft en chans att hinna uppfatta deras budskap eller mening. det gör mej helt vilsen.



love is my drug, is my medicine, stay with me honey..

kärlek. detta eviga tjat om kärlek som förföljer mej vart jag än går. då menar jag framförallt tjatet mellan min hjärna och mitt arma hjärta. dom två kan inte hålla sams, vad jag än försöker med och gör så blir det alltid bråk mellan dom. ni kanske vet hur det känns..? eller kanske inte alls.. i varje fall känner jag att jag måste skriva lite om kärlek här, mest för att fösöka se det med klarare ögon för just nu ser jag inget alls..

under min kategori kärlek (eller love med fyra o som jag har döpt den till) har jag egentligen mest skrivit om två personer. framförallt en och några enstaka gånger om en annan. fast egentligen har nog alla inlägg varit om båda två. dessa blonda pojkar, båda två med lika blåa ögon. den ena, en kärlek som började växa sedan några år tillbaka och den andra, bara för några månader sen. men just nu, just nu känner jag inte mycket. jag känner kärlek, självklart, men inte som innan. men varför har det blivit så?

jag tror att det har att göra med att det känns så långt borta. dom känns så långt borta. för långt borta. för omöjliga, trots möjligheterna. jag känner mej för osynlig trots att jag är helt synlig. men det finns en en människa nu, en människa som jag inte är osynlig inför. jag finns och han ser mej.  

men möjligheten då? finns den? jag vet inte. jag vågar inte chansa. det känns fortfarande som att jag har mycket att berätta för honom. så mycket om mej, och fortfarande ses vi inte ofta. hans glittriga ögon sveper bara förbi mina en gång i veckan. men jag hoppas någonstans långt inom mej att det kommer att bli fler gånger än så..

men samtidigt vill jag inte bli kär. jag vill inte bli kär, ge allt och sedan förlora. jag klarar inte av att falla och inte hitta upp igen. jag kan inte det! förbannade kärlek.



första bilden min, andra bilden är systers.

one step up and two step back,

det är som att tiden stannar
och allt annat blir meningslösa ting
ögon som möts och försvinner i djupet av varann
röda läppar som kysser sej ömma
ansikten som bara ler
och hjärtan som alltid ger

det är som att kylan försvinner bort
och lämnar plats för en värme som bara finns i drömmars land
människokroppar som möts och blir till en enda
händer som håller utan att släppa taget
ansikten som bara ler
och hjärtan som alltid ger

kärlek var nog ordet jag sökte efter...

jag önskar mej kärlek i förtidig födelsedags present. jag önskar mej kramar och en doft att beundra. jag önskar mej någon att känna mej ensam tillsammans med. jag önskar mej kärlek!
.. men som någon sa till mej och som jag fullständigt håller med om:

"kärlek kommer någongång, det gäller bara att hitta styrkan att vänta på den. för finns gör den! "



they took your life, they couldn't take your pride

jag har gjort något, jag aldrig trodde min själ skulle klara av. jag aldrig trodde jag skulle göra. eller framförallt våga. en liten sak för omvärlden, men gigantisk för mej. för min inre värld. ett större steg är svårare att ta. på den fronten, just nu.

det jag pratar om är ett vykort. ett vykort med en rar nalle på framsidan som håller i ett rött hjärta. ett varmt sådant. på baksidan står det god jul och gott nytt år. plus mina egna ord. mina ord av kärlek. jag skrev inte mitt namn. jag skrev bara vad jag kände.

.. och jag avslutade med ett citat av kära Bob Dylan. "You can't be wise and in love at the same time"

men det viktigaste var att jag gjorde det. om jag inte skulle ha skickat det, skulle jag troligtvis ha ångrat mej. jag vet inte om det för mej honom något närmare, kanske bara längre ifrån. men, jag vågade.


we could steel time, just for one day.

ibland så nöjer jag mej med hur jag har det nu. hur mitt liv fungerar, precis nu. jag nöjer mej med allt som finns i min närhet. jag är nöjd. helt enkelt. men ibland vill jag ha mer. min kropp ber om mer. mitt hjärta och min själ. alla ber dem om mer. men vad är mer?

mer är mycket. saker som jag inte riktigt kan sätts fingret på. inte riktigt tala om vad det är. exakt. men jag vet något. något som jag kan sätta fingret på. och tala om. det där som kallas kärlek.

det gör ont inom mej
att se dej
det gör ont inom mej
att höra dej

för du är för fin för mej
för du är för fin för mej

och jag vet att jag aldrig någon sin kommer att få hålla din hand. jag vet det mer än vad jag vet något annat.
..men ändå fortsätter jag att drömma om dej. om ditt leende mot mej. om din kyss mot min panna. om din närhet. om din tröst. om dej. jag vet, det gör ont men ändå. om drömmar kunde vara för evigt.


..men som någon till mej sa: olycklig kärlek gör ont. ska göra ont. får göra ont.


frågetecken.

hur vet man om man är kär?

mina ögon söker ständigt efter hans. efter ett tecken på kärlek. ett tecken av kärlek.

hur vet jag när jag är kär?
hur vet jag när jag älskar och inte tycker om?
är linjen så tydlig?

min blick letar i hans. jag ser allt. han tittar bort och allt blir inget. 

hur ska jag göra?
hur ska jag visa min kärlek?
finns det någon kärlek?

hans ögon ler mot mej. är det ett tecken?


going home,

det finns många som jag känner mycket för.
människor som värmer mitt hjärta genom att bara finnas där.
människor som utan anledning ringer och frågar hur jag mår
människor som förgyller varje sekund av mitt liv.
människor som bara är och alltid kommer förbli.

men det finns någon som jag känner mer för.
någon som bara finns för mig, precis som jag bara finns för den.
någon som kommer värma hela mig genom ett enda leende.
någon som kommer göra mitt liv till en oändlig dröm med ett lyckligt slut.
någon som kommer finnas och alltid vara.

den någon söker jag efter vareviga dag.

..och jag tror jag vågar tro på det.


and all that..

nu säger jag hejdå. fast enbart för några dagar. nu, under höstlovet ska jag besöka några hemskt fina människor som ligger mig varmt om hjärtat. tillgång till dator kommer jag inte ha. tyvärr. skulle gärna vilja uppdatera direkt. jag menar. om jag ska skriva om det efteråt sen, blir känslan ofta inte lika levande. och känslor som lever är oerhört vackert!

men, jag är glad ändå. för det finns inga finare människor än dessa. eller ni vet säkert många som ligger lika varmt om erat hjärta, men för mig, för mig är dessa själar de absolut bästa.

att se deras ansikten, känna deras dofter, höra deras skratt
- det gör mig hel!




ni är vänner,

det är något med hans ansikte

det är något med hans ansikte.
ögonen hans lyser magiskt och
munnens leende strålar likt ingen annans gör

det är något med hans ansikte.
det förföljer mina drömmar om natten och
besöker mina tankar var sekund

det är något med hans ansikte.
håret hans glänser likt guld i solens sken och
när han ler, ler hela jag med honom

det är något med hans ansikte.
det gör mitt hjärta varmt när kylan dyker på och
min själ behöver hans närhet

det är något med hans ansikte.
jag kan inte sätta fingret på vad det är och
inte heller varför..

men jag vet att det är något, och det något förgyller hela mitt liv.



när han blundar blundar jag.


wait for me.

det är till dig bara
för det är där jag vill vara
jag vill se hav och land
och samtidigt hålla din hand
jag vill lära mig allt som finns
och höra allt det du minns

jag vill veta att du är min
för då är jag föralltid din.

jag hittar inte mina ord. just nu finns det så mycket med orden kommer inte. jag finner dom inte. men. orden är till dej. min kärlek. för att du förgyller mina dagar med din närvaro.



song for the songs

jag vet. jag har sagt det tusentals gånger redan. men jag måste säga det igen. jag tror jag är kär.

jag kan säga det hur många gånger som helst och varje gång känns det lika bra i mitt hjärta. det känns inte fel, det känns rätt. helt rätt! men ändå. jag vet. jag är medveten om att min kärlek. den är olycklig kärlek.

och vad är olycklig kärlek? jag vet inte. kan inte riktigt sätta fingret på det. men ändå, vet jag långt inne att min kärlek är olycklig till den blir lycklig. jag känner nu att den inte är lycklig, så då blir den olycklig. en olycklig kärlek.

jag är en drömmare. jag drömmer om allt. min riktiga värld är drömmarnas värld. och varje natt drömmer jag om dig. på ett eller annat sätt. du är inte huvudpersonen. men du är där. varje natt finns du med. ibland som evig skugga, ibland som vän.

jag vill bara lära känna dej. för jag vill veta hur det känns att ha din hand i min!


it's my melody.


your eyes.

jag vet knappt hur jag ska börja förklara, det finns inte så mycket att säga
men ändå kändes det mer, det kändes starkare
och jag bara log och log och åter log

idag tittade du mig rätt i ögonen, idag log du åt mig, idag hörde jag dig prata
idag stog du endast en meter ifrån mig, jag hörde dina andetag när du andades
och jag bara log och log och åter log

jag vet att jag älskar dej, jag vet bara inte varför
jag vet att jag älskar dej, jag vet bara inte hur
jag vet att jag älskar dej för du är det finaste jag vet i hela universum
och jag bara log och log och åter log

jag tror att jag ser stjärnhimmeln i dina ögon.


och jag är fortfarande förvirrad. väldigt. men. jag är kär. samtidigt!


det finaste jag vet,

jag vill egentligen inte skriva ett till inlägg om min kärlek. men jag kan inte låta bli. han är det finaste jag vet. det finaste min ögon någonsin har låtits skådat. och min kärlek växer för varje dag som går. likaså känslan av hopplöshet. av längtan. av saknad. och allt jag vill ha är honom.

det är synd. för jag ser honom så sällan. ibland har jag turen att se honom två gånger på en dag. men det är oftast inte mer än det. dagar då jag inte ser honom något är dagar som har gått till spillo. åh. jag vill se honom. hela tiden. idag är en sån dag. jag fick inte se hans vackra nuna en ända gång. och det gör ont. det gör verkligen ont!

helst av allt vill jag kunna se honom hela tiden. träffa honom hela tiden. men. det känns så långt borta nu. en oändlighet. men jag kan alltid hoppas på mirakel. och det gör jag hela tiden. hoppas.

och imorgon ska jag skriva på hans skåp. att han är det finaste jag vet. inga namn. bara att han är det finaste jag vet.




, jag ser hela världen i hans ögon.

det är något så speciellt med honom
jag vet inte vad det är jag ser
men vad det än är så vill jag ha mer
och jag ständigt bara ler

det är något med hans charm
hans ögon så vackra så
och jag klarar inte av att se honom gå
kan jag inte bara honom få?

det är något med hela han
som får mitt hjärta att smälta
och jag älskar hela honom.

<3


Tidigare inlägg
RSS 2.0